Drömsemester i paradiset

Trötta men fulla av förväntan anlände vi till Mahé på morgonen. Passkontrollen tog en stund eftersom flyget var fullt, men allt gick helt problemfritt. För att checka in hos Air Seychelles inför inrikesflyget till Praslin behövde vi bara gå några meter till inrikesterminalen. Här räcker det att checka in strax före avgång. När vi klockan 09.00 skulle checka in till flyget som avgick 09.45 blev vi utan vidare ombokade till flyget klockan 09.05. Flygresan i propellerplanet med 19 sittplatser var mycket behaglig, och vi kunde beundra Seychellernas övärld från ovan.

På Praslin väntade vår hyrbil redan på oss. Det är mycket smidigt att hyrbilar på Seychellerna kan levereras var som helst och efter överenskommelse även lämnas tillbaka var som helst. Trafiken är lugn, och vi vande oss snabbt vid vänstertrafiken. Det var bara de djupa dikena längs vägarna som ingav respekt.

Vårt boende på Praslin var Villas d‘or, en fantastiskt vacker anläggning i en stor, välskött tropisk trädgård med direkt tillgång till stranden. I teorin går det att promenera längs stranden in till byn. Man bör dock hålla koll på ebb och flod.

Redan den första kvällen njöt vi av den utsökta kreolska buffén på restaurangen på Les Laurier. Pierre, den alltid lika hjälpsamma chefen, ordnade även kostnadsfri upphämtning åt oss i samband med bokningen.

Stranden Cote‘d‘or är verkligen en dröm, och vi tyckte att den var den bästa badstranden på Seychellerna. Mjuk, nästan vit sand, grunt och klart vatten och inga korallbitar eller liknande, så här behövdes inga badskor. Dessutom var vågorna precis lagom stora för att ha roligt ...

Nästa dag besökte vi naturparken Fond Ferdinand. Jämfört med Vallée de Mai är inträdet betydligt billigare här. Under den drygt 2,5 timmar långa guidade rundturen fick vi lära oss mycket om de inhemska växterna och naturligtvis om den enorma Coco de Mer. En annan höjdpunkt var utsiktsplatsen, varifrån vi kunde se ända till La Digue.

Vår favoritrestaurang på Praslin var Coco Rouge i Baie St. Anne. Man kan välja mellan att äta på restaurangen till mycket måttliga priser eller beställa hämtmat i en avskild del av restaurangen eller utomhus. Hämtmaten är precis lika god, men serveras i en frigolitlåda att ta med och äts med plastbestick. I gengäld är den betydligt billigare. Vi åt både à la carte och hämtmat. Vår favoriträtt var salladen med rökt svärdfisk.

Till nästa dag hade Pierre ordnat en båtutflykt till Cousin, Curieuse och St. Pierre åt oss. På Cousin kunde vi beundra det lokala fågellivet. På Curieuse blev vi mycket imponerade av vandringen genom mangroveskogen och av drömstranden med sina märkligt formade granitklippor. I slutet kom vi till ett stort hägn med inhemska sköldpaddor. Tyvärr var vädret inte helt perfekt den dagen, och vågorna var lite för höga för snorkling.

Trots att vi redan hade sett den berömda Coco de Mer i naturparken Fond Ferdinand ville vi absolut även besöka Vallée de Mai. Här är allt lite mer turistinriktat, och det finns bland annat en souvenirbutik. Även här deltog vi i en mycket informativ guidad tur genom parken, och palmdjungeln gjorde stort intryck på oss.

En rundtur på ön med bil fick förstås inte saknas. Förutom de många vackra mindre stränderna besökte vi Anse Lazio. Här var det betydligt mer folk än på stranden Cote d‘Or, men det var också mycket vackert. Vid klipporna gick det utmärkt att snorkla.

Det var inte lätt att ta farväl av Villas d‘or, men nästa resmål verkade också lovande. Biljetterna till La Digue hade vi köpt redan dagen innan. Med tanke på vår alldeles för omfattande packning tog vi en taxi därifrån till vårt boende, Pension Michel.

På plats hyrde vi cyklar. Vi hade räknat med en lugn helg, men vi hade redan blivit förvarnade: det var Marie himmelsfärdsdag. På La Digue firas högtiden i tre dagar. Det bjöds på musik, stånd med kreolsk mat och mängder av människor som kom till La Digue för att hälsa på alla sina släktingar under helgen. De friterade brödfruktschipsen måste ni absolut prova!

Det gick utmärkt att utforska La Digue med cykel. Eftersom det inte finns några krävande sträckor gjorde det inte så mycket att växlarna inte alltid fungerade som de skulle.

Ett absolut måste är förstås ett besök på Anse source d‘argent. Förutom den fantastiska miljön gick det också ganska bra att snorkla. Redan i knädjupt vatten såg vi stora, färgglada fiskar.

Bland de många vackra stränderna vi såg under vår cykeltur är Grand Anse särskilt värd att nämna. På grund av de höga vågorna och strömmarna är den för farlig att bada vid, men den var en idealisk utgångspunkt för en vandring till Petit Anse och därifrån vidare till Anse Cocos.

Vid Anse Cocos finns en härlig naturlig bassäng där vi kunde bada riktigt bra. Här behövdes dock badskor igen. Vandringen var svettig, och det tog cirka 30 minuter mellan varje strand. Lokalbor visade oss rätt väg från Petit Anse till Anse Cocos.

Ni‘d aigle, La Digues högsta berg, är också värt ett besök. Vi lämnade cykeln vid foten av berget och gick den branta vägen upp till utsiktsrestaurangen Snack Bellevue. Härifrån hade vi en fantastisk utsikt över La Digue. Efter en kort paus fortsatte vi den sista biten ända upp till toppen. Därifrån ser man över till andra sidan och mot ön Felicité. Bellevue erbjuder även upphämtning, och vi lät dem hämta oss till middagen i solnedgången. Det är definitivt värt det. Det serveras en sorts kreolsk buffé, och vi hade en fantastisk utsikt över den nedgående solen.

Förutom den goda middagen på Pension Michel, som måste förbeställas, åt vi gott och prisvärt på Chez Marston och på Gala Take Away. Vi tyckte också särskilt mycket om Coco Sun Fruitbar, där man kan köpa utsökta färska fruktjuicer på vägen till Grand Anse.

Vår bästa snorklingsutflykt bokades åt oss av receptionen på Pension Michel. Med Simplicity Charter snorklade vi först utanför Grand Soeur och sedan utanför Felicité.

Som naturälskare ville vi inte missa ett besök på Veuve Resort. Dagen innan hade vi bokat tid med Josianna, som nästa dag guidade oss genom den lilla parken i cirka 1,5 timmar. Hon visade oss flera av de sällsynta seychellparadismonarkerna och berättade mycket om växtlivet. Det var verkligen värt besöket.

Efter en vecka var det återigen dags att ta farväl. Den 1,5 timmar långa färjeöverfarten till Mahé var ganska gungig. Från färjehamnen tog vi först en taxi till vårt boende vid Beau Vallon, Beach House. Där fick vi ett fint rum med en härlig veranda med utsikt över havet. Vad mer kan man önska sig?

Vid Beau Vallon finns det mycket att göra, restauranger, vattenskotrar med mera. På kvällen finns det några matstånd bakom stranden där man kan köpa en god och billig middag. På så sätt kunde vi äta riktigt romantiskt på vår veranda några gånger. Efter de lugna stränderna på Praslin och La Digue tyckte vi dock att det var ganska stökigt vid Beau Vallon.

Bland restaurangerna är Boat House värt att nämna, där det serveras goda cocktails. Den kreolska buffén är okej, men inget måste. Precis mittemot bokade vi en trevlig båtutflykt till Ile Therese. På Ile Therese känner man sig nästan som Robinson Crusoe. Det var verkligen en av de vackraste stränderna vi besökte. Här behövdes dock badskor igen. Efter en grillmåltid där fick vi även möjlighet att snorkla i Baie Ternay Marine National Park, där vi återigen såg många färgglada fiskar.

En av våra utflykter gick till Victoria. Om man kör bil går det bra att parkera gratis vid färjehamnen. Ett annat alternativ är att ta bussen, vilket är billigt och ett äventyr i sig, särskilt om man som vi väljer rutten via norra delen av ön. I Victoria besökte vi marknaden och strosade runt lite i staden, som vi dock inte blev särskilt förtjusta i.

Även på Mahé hade vi en hyrbil för att utforska ön. Förutom de fantastiska vyerna längs vägen är utsikten från utsiktsplatsen vid den tidigare missionsstationen helt enastående. Om man fortsätter en bit kommer man till en teplantage, som tyvärr är något nedgången. Även härifrån är utsikten fantastisk.

Vi tyckte särskilt mycket om den lugnare södra delen av Mahé, där det finns många drömstränder. Där kommer vi definitivt att bo nästa gång.

För att komma till Jardin du Roi, en före detta plantage, behövde vi köra ungefär 1 kilometer uppför en brant väg och hoppades hela tiden att vi inte skulle få mötande trafik. Väl uppe möttes vi av vad vi tyckte var den vackraste utsikten på hela Seychellerna. Vi fick också se en underbar plantage och lära oss mycket om kryddväxterna som odlas här. Det sägs att plantagens tidigare invånare var ättlingar till den franske kungen och hade lyckats fly hit undan revolutionen.

Inför den sista kvällen hade vi planerat något alldeles extra: middag på restaurangen vid Takamaka Rum Distillery. Där satt vi romantiskt på verandan till det gamla kolonialhuset. Prisnivån på menyn motsvarar vad som är vanligt på andra restauranger på Seychellerna, men kvaliteten och servicen är enastående. Jag fick till och med plocka några bilimbifrukter i trädgården, en släkting till stjärnfrukten, som jag ville ta med hem för att göra en autentisk Smoked Fish Salad.

Det var definitivt värt att besöka Seychellernas tre mycket olika huvudöar. Vid vårt nästa besök – det är redan bestämt! – skulle vi välja den lugna södra delen av Mahé och totalt planera in 1–2 dagar extra där, eftersom det fortfarande finns mycket att upptäcka. För oss var det en drömsemester i paradiset!