Vallée de Mai

Detta hjärta av Praslin rymmer en rest av Seychellernas ursprungliga palmskogar och har ofta beskrivits som “Edens lustgård” tack vare sin avskilda och nästan mystiska karaktär.

Först 1966 naturskyddades dalen av Seychellernas regering, på grund av sin unika natur och de över 1 400 exemplaren av den sägenomspunna Coco de Mer som växer här.

När Seychellerna fortfarande var en del av urkontinenten Gondwana, innan den splittrades i dagens världsdelar, hade detta område redan utvecklat sin unika flora och fauna. Tack vare den geografiska isoleringen har den lyckligtvis kunnat bevaras. Naturskyddsarbetet syftar just till att konsekvent rensa bort invasiva och människointroducerade växter och att säkra dalens ursprungliga särart som hem för havskokosnöten.

I det ursprungliga djungelområdet, som varit orört i miljontals år, kan ni följa spåren av urtiden och hitta alla sex palmarter som är endemiska här. Coco de Mer, världens största nöt, väcker särskild beundran hos besökarna. Det är också tack vare den som nationalparken skyddas som UNESCO:s världsnaturarv, efter att UNESCO 1983 erkände Vallée de Mai som “ett enastående exempel på en karakteristisk palmskog på Seychellerna”.

Havskokosnöten växer naturligt endast på Praslin och Curieuse. Det äldsta exemplaret är omkring 300 år gammalt och 27 m högt. Palmen har en spikrak stam och enorma, solfjäderformade blad. Det kvinnliga trädet bär en hjärtformad frukt som kan väga upp till 25 kg – någon större eller tyngre frö finns inte någon annanstans i världen. På grund av sin exceptionella storlek kan den inte spridas av djur, och i vatten sjunker den jättelika nöten, såvida den inte är rutten. På grund av sin ovanliga form, som påminner om ett kvinnligt sköte, blev den en gång mycket värdefull bland samlare och betraktades till och med som en eftertraktad dyrbarhet vid dåtidens kungahov.

Än i dag är havskokosnöten ett värdefullt souvenirföremål. Den som vill ta med sig en hem får dock räkna med att betala rejält: priserna ligger mellan 300 och 600 €. De manliga träden av samma art framstår inte mindre erotiskt: falliskt formade blomställningar sträcker sig meter efter meter ut ur bladkronorna. Det är därför inte förvånande att man förr berättade att de manliga och kvinnliga träden i hemlighet parade sig med varandra om natten. En ekolog från Darmstadt har i samband med sin forskning om palmträdets faktiska fortplantning upptäckt att bladen transporterar så mycket näring till stammens fot att de frön som faller där kan gro och växa. Detta fenomen, som påminner om yngelvård, är hittills unikt i växtvärlden.

Trots detta klassas palmarten i dag som hotad på Internationella naturvårdsunionen IUCN:s rödlista, och bara under de senaste 50 åren har beståndet minskat till omkring 30 %. Förutom parasiter, bränder och skogsavverkning är det framför allt den lönsamma handeln med nötterna som bär ansvaret: officiellt säljs cirka 1 000 stycken per år, och tjuvjakt och stölder bidrar ytterligare. På den asiatiska marknaden är efterfrågan, och därmed priserna, särskilt hög – produkter framställda av fruktköttet säljs där som afrodisiakum. Eftersom man förr trodde att frukten kom från en mytisk undervattenspalm väcktes begäret tidigt, och det löper sedan dess som en röd tråd genom Seychellernas historia.

Den skyltade rundslingan Glacis Noire Trail – numera finns även en rullstolsanpassad stig – leder besökaren genom det cirka 18 hektar stora området och fram till de mest sevärda växterna. Det dämpade ljuset, filtrerat genom de enorma palmbladen, skapar tillsammans med den urtida ljudkulissen av prasslande blad och knakande träd en fascinerande atmosfär. Ni bör avsätta minst två timmar för att utforska detta botaniska världsunder.

En broschyr som finns hos parkförvaltningen ger ytterligare tips och information, men en kunnig guide är särskilt värdefull för att öppna ögon och öron och rikta uppmärksamheten mot floran, den stora mängden geckoödlor, grodor och snäckor samt fåglar som tjocknäbbad bulbyl.

I Vallée de Mai finns även den sällsynta svarta papegojan (Black Parrot), som numera bara lever här och som en underart på Madagaskar. Den är mycket skygg, och oftast hör man bara dess läten. Den som vill fotografera och inte har ett mycket ljusstarkt objektiv bör använda blixt. Först uppe på toppen av Glacis Noire blir det ljust igen, och från stugan där kan ni njuta av en 360°-utsikt. Ett litet kafé vid parkentrén bjuder in till en paus, och självklart finns även en souvenirbutik.