Ö-hoppning 2016: Mahé, Denis Island och La Digue

Vårt första resmål var Mahé, en av Seychellernas tre huvudöar. Här ligger också Seychellernas huvudstad Victoria, som för övrigt är världens minsta huvudstad.

För oss var det viktigt att inte bara lära känna hotellen och resorterna, utan även människorna och framför allt deras sätt att leva på Seychellerna.

Den första dagen började vi med att titta närmare på vårt hotell, Hotel Kempinski, och blev genast mycket imponerade. På kvällen fick vi också veta vad vi kunde se fram emot varje kväll under vistelsen där: en mycket generös och varierad buffé samt synnerligen tillmötesgående service.

Hotel Kempinski på kvällen De följande dagarna utforskade vi ön lite närmare. Vi:

• gjorde en rundtur runt hela ön,
• badade vid de vackraste stränderna,
• åt lunch hos gatuförsäljare,
• besökte huvudstaden Victoria,
• gick till den lilla marknaden där man kan köpa pinfärsk frukt, färska grönsaker och färsk fisk
• och besökte en tefabrik.

Genom vår reseledare bokade vi sedan ytterligare en utflykt. Vi snorklade, matade fiskar, besökte piratön Mayenne och grillade på stranden på Cerf Island.

Utflykt till piratön Mayenne Dessutom vågade vi hyra bil, trots vänstertrafiken på Seychellerna. Det kan verkligen rekommenderas, eftersom det inte heller är särskilt mycket trafik där. Med bilen åkte vi bland annat till linbaneåkningen vid Constance Ephilia, vilket var väldigt roligt tillsammans med de avslappnade killarna som ledde turen. En fantastisk upplevelse och helt överkomlig för två personer!

Efter 7 dagar lämnade vi Mahé med både glädje och vemod, fulla av positiva intryck, och fortsatte mot Denis Island. Dit kom vi efter cirka 25 minuters flygning med ett litet propellerplan.

När vi kom fram blev vi mycket vänligt välkomnade av personalen på Denis Island Lodge, till och med på tyska. Efter en utsökt lunch blev vi visade till vår chalet precis vid stranden.

Stranden på Denis Island Trots att det varken fanns tv eller wifi i vår chalet saknade vi inget annat – möjligtvis en fjärde vägg i badrummet, men med den utsikten skulle vi gärna vara utan den även hemma!

Badrum, Denis Island Lodge Här fanns en hel ö att utforska, en underbar stillhet att njuta av och nästan folktomma stränder att promenera längs. Vi kunde snorkla, dyka och se havssköldpaddor både i vattnet och på land när de tog sig upp på stranden på sin mödosamma väg för att lägga ägg. Dessutom kunde vi njuta av den ovanligt höga kvaliteten på maten som serverades på hotellet.

De besvärliga mattransporterna till ön verkar ha fått hotellets ägare att satsa på självförsörjning, bland annat genom att odla grönsaker direkt på ön. Även köttet som tillagas kommer från öns egen grisfarm. Det förklarar nog också den anmärkningsvärt höga kvaliteten på maten som serveras där.

Alla intryck som den lilla ön bjöd på upplevde vi faktiskt som helt enastående. Undervattensvärlden, som kan nås med båt på bara 5–10 minuter från stranden, överträffade alla våra tidigare dykupplevelser tack vare den stora artrikedomen och de välbevarade korallreven. Korallblekningen har förstås drabbat även detta område, men det syntes att många koraller redan hade återhämtat sig. I övrigt är korallerna utanför Denis Island fortfarande helt intakta.

Dykutflykterna var visserligen något dyrare än på Mahé, men hela upplägget var betydligt mindre stressigt. De båda killarna som ledde turen hjälpte och stöttade oss på alla sätt de kunde och bjöd på en mycket avkopplande och upplevelserik dykning.

När vi sedan motvilligt var tvungna att lämna Denis Island insåg vi att ingenting hädanefter skulle kunna överträffa den här nivån!

Resan fortsatte till La Digue, där vi bodde på La Digue Island Lodge. Hotellet erbjuder små strandstugor, men alla ligger inte precis vid stranden. Eftersom ebb och flod tidvis påverkar stränderna här mycket kraftigt hade man inte alltid den bästa utsikten från själva hotellet.

Det stod därför snabbt klart för oss att La Digue inte visade upp sin skönhet lika lätt som de andra öarna på Seychellerna som vi dittills hade besökt. Men om man gav sig ut på ibland riktigt äventyrliga vandringar längs ännu mer osannolika stigar belönades man med delvis helt folktomma stränder! Vi talade till och med med andra turister som berättade att vissa stigar de följt plötsligt bara tog slut. Men vi lärde oss att man inte ska ge upp så lätt – runt nästa hörn kan det plötsligt dyka upp naturliga bassänger omgivna av granitklippor, där det är underbart att plaska omkring!

Anse Marron Särskilt rekommenderad är en tur med Robert, en guide på La Digue som tar med mindre turistgrupper till just sådana platser. Vi hade väldigt roligt under hans tur. Han skämtar mycket och berättar både intressanta och stundtals gripande historier – en riktig upplevelse!

Helhetsintrycket av La Digue är som en livlig by, med bara ett fåtal bilar och transportfordon för människor eller material. Ön är perfekt att utforska med cykel. Då hittade vi en liten strand – Petite Anse. Den här mycket vackra stranden var vidsträckt och hade få besökare i mitten av november.

Medan familj och vänner där hemma möttes av den första snön badade vi vid en fin sandstrand med härliga vågor. Några palmblad som stuckits ner i den mjuka sanden gav tillräckligt med skugga, och nyöppnade kokosnötter dekorerade med sugrör och hibiskusblommor erbjöd välkommen svalka. De kunde visserligen inte mäta sig med drinkarna som vi ibland unnade oss på någon av öns många barer, men desto bättre gjorde de sig på bild!

Vår slutsats om La Digue är att det definitivt är värt att resa dit! Däremot skulle vi inte välja La Digue Island Lodge igen, eftersom vi inte tyckte att priset motsvarade det man fick. Framför allt hade vi önskat att maten var bättre. Det var visserligen ingen fullständig katastrof, men vi hade ändå gärna tillbringat slutet av semestern någon annanstans.

Trots det var det på det hela taget en mycket fin semester, och vi hade inget att anmärka på när det gällde servicen från SeyVillas. Vår smekmånad var visserligen inget fynd, men det är ändå definitivt värt att besöka Seychellerna!