Framme i paradiset

När jag landade på Mahé på morgonen den 22 december var det mycket riktigt lite regnigt, men varmt. Det tog cirka en halvtimme att ta sig igenom flygplatsen. Vid utgången väntade redan teamet från Creole Travel Service, som skötte de bokade transferresorna på Seychellerna. En chaufför visade mig vilken buss jag skulle kliva på och även var jag snabbt kunde ta ut pengar. Det fungerade ju alldeles utmärkt.

Bussresan till färjeterminalen i Victoria tog cirka en halvtimme. Vid färjeterminalen gick jag till Creole-teamet, som gav mig min färjebiljett och samtidigt tog hand om bagaget. Alla var otroligt hjälpsamma när jag inte genast visste vart jag skulle gå. Jag hade lite tid kvar innan färjan avgick och åt först frukost på en restaurang i närheten. Det blev äggröra och kaffe för cirka 140 SR, alltså omkring 10 €. Det kan vara bra att veta att man på Seychellerna nästan alltid får snabbkaffe.

Färjeöverfarten till Praslin tog cirka en timme, och under tiden började molnen skingras och solen tittade fram. Det kallar jag en bra start på semestern. När jag kom fram till Praslin gick jag återigen till Creole Team, som visade mig vilken buss jag skulle ta vidare till lägenheten. Här fick jag också informationen om återresan till Mahé och en lapp där det stod att en medarbetare från Creole skulle komma förbi på kvällen för att kontrollera att allt var i sin ordning. Det passade mig egentligen inte så bra, eftersom jag var dödstrött. Men allt var verkligen förstklassigt organiserat.

Det var redan härligt varmt och jag tyckte om ön från första stund. Resan tog cirka 10 minuter. Min lägenhet låg på Aquario Villa. Den ligger ovanför Anse Volbert, precis vid vägen. När jag kom fram välkomnades jag av en kvinna i den lilla receptionen. En annan kvinna kom med en färskpressad fruktcocktail – fantastiskt, ännu en fin upplevelse. Min lägenhet var enorm. Jag hade ett sovrum med badrum samt ett vardagsrum med matplats och eget kylskåp, som jag egentligen skulle ha delat med ett annat rum. Men som tur var bodde ingen annan där. Det fanns också en fin terrass med solstolar och sittgrupper samt en torkställning – perfekt!

Mitt rum såg ut som en bröllopssvit. Handdukarna var vikta som svanar och täckta med blommor. Hm, visste de kanske inte att jag reste ensam? Nåja, det såg fantastiskt ut! Det första jag gjorde var att ta mina badbyxor och gå ner till stranden. Det tog mindre än en minut, och jag hade en drömstrand nästan helt för mig själv.

Den övre delen av Anse Volbert – helt otrolig! Svanarna i min ”bröllopssvit” Min terrass på Acquario Guesthouse Rum på Acquario Guesthouse Vid strandkanten välkomnades jag av två små stingrockor som hade grävt ner sig lite i sanden. Wow. Jag gick genast ut i vattnet och blev helt hänförd. Så underbart varmt, och denna hisnande utsikt. Otroligt. Det här måste vara paradiset. Resten av eftermiddagen tillbringade jag därför här. Jag vilade en stund på en solstol direkt på stranden och njöt av den makalösa utsikten under palmerna.

Utsikt över Anse Volbert Lite senare hittade jag Café des Art en bit längre söderut. Här unnade jag mig en kaffe för 75 SR. Fem euro, men då var det åtminstone gott kaffe. Jag hittade också ett billigt alternativ till de ganska dyra bufféerna på 500 SR. Precis vid en livsmedelsbutik längst ner på stranden fanns ett avhämtningsställe med några goda rätter för 75 rupier. Det räckte gott och väl för mig. I livsmedelsbutiken köpte jag också en öl för cirka 3 € (32 SR). Kvällen blev alltså billigare än planerat. Än en gång hade jag gjort helt rätt. Jag hade också köpt en flaska vatten som jag sedan fyllde på om och om igen under hela resan. Vattnet där håller mycket god dricksvattenkvalitet. Jag fick inte heller några tecken på illamående eller liknande.

Sedan avslutade jag kvällen i lugn och ro på min terrass. Men prick klockan 19 kom Sabrina, kvinnan från Creole Travel Service, precis som avtalat för att höra om allt var till min belåtenhet och om jag möjligen var intresserad av några utflykter. Det var jag dock inte, så hon gav sig snart av igen. Därefter var jag verkligen mycket trött och gick och lade mig. Här bör två saker nämnas. Dels finns det knappt några myggor eller andra störande insekter, dels kör det fortfarande ganska många bilar på kvällarna och hundarna skäller gärna då och då. Om ni kan sova bra med öronproppar bör ni använda dem, även eftersom luftkonditioneringens fläkt kan vara lite störande.

Nästa morgon serverades en ganska mättande frukost i boendets egen restaurang. Den bestod av massor av frukt, juice, yoghurt, rostat bröd med marmelad och ost samt det vanliga snabbkaffet eller teet. Det var mer än tillräckligt. Därefter ville jag snorkla lite. Precis vid stranden finns ett dykcenter (Whitetip). För 10 € plus 200 SR i ö-skatt kan man följa med till ön St. Pierre. Personalen är mycket professionell och hjälpsam. De kom genast ihåg mitt namn och namnen på alla andra deltagare. Som många redan har berättat var snorklingen inte särskilt givande. Nästan alla koraller var döda. Det finns dock fortfarande gott om fiskar att se, liksom rockor och, med lite tur, några revhajar. Men för det priset kunde jag inte klaga. Att få se en haj väger trots allt upp en hel del. Den som vill dyka här blir dock besviken.

Eftermiddagen tillbringade jag återigen på stranden. Nästa dag stod ett besök på den berömda Anse Lazio på programmet, så jag tog med mig snorkelutrustningen och begav mig norrut. Även här bör det nämnas att det inte finns några trottoarer på Seychellerna och att vägarna tar slut abrupt vid kanten, där det ibland stupar neråt. Om ni ger er ut till fots bör ni därför gå försiktigt och helst inte i flip-flops.

Längs min cirka 6–7 km långa sträcka passerade jag också Anse Possession. Även den låg i en vik, men stranden såg inte särskilt inbjudande ut. Ungefär 4 km längre bort ligger den vackra resortanläggningen Raffle Resort. Härifrån går det också en gångväg vidare till Anse Lazio. Från och med nu blev omgivningarna rena drömmen. Vid hotellet fanns en förstklassig strand där jag först tog en paus för att vila lite. När jag såg att några av gästerna snorklade här bestämde jag mig för att också prova. Vad ska jag säga? Cirka 10 m ut i vattnet vid den här stranden fanns det bästa revet på hela ön. Ett intakt rev med en praktfull mångfald av fiskarter. Helt otroligt. Stranden ligger vid Anse Boudin och var en av de vackraste jag hade sett.

Anse Boudin vid Raffles Resort Efter den upplevelsen hade jag egentligen ingen lust att fortsätta till Anse Lazio. Hur skulle det kunna bli bättre än så här? Och det blev precis som jag hade trott. Vid den här tiden på året var vattnet vid Anse Lazio allt annat än lugnt, med ganska kraftiga vågor.

Anse Lazio, Praslin Så efter bara två minuter vände jag om och gick tillbaka till min drömstrand. På kvällen blev det återigen mat från avhämtningsstället, där jag redan kvällen innan hade berättat att jag skulle komma tillbaka. Området kring Anse Volbert är verkligen en dröm, kantat av semesterhus, restauranger och hotell. Även på kvällen är det härligt att vara här och lyssna till havets brus.

Nästa morgon var det redan dags att åka tillbaka till Mahé. Precis som avtalat stod min mycket bekväma taxi utanför dörren för att köra mig till färjeläget. Det var faktiskt ganska svårt att ta farväl av Praslin. Här kändes det som om världen fortfarande var i sin ordning.

Knappt en timme senare, vid halv nio, var jag tillbaka på Mahé, där Richard redan väntade på mig för att lämna över hyrbilen som jag hade bokat i förväg. Även detta gick helt perfekt. Han påminde mig också ännu en gång om vänstertrafiken. Som tur var var det den 25 december och vägarna var helt tomma. Jag kunde knappast ha fått en bättre introduktion till att köra på vänster sida. Mitt första mål var den närbelägna Beau Vallon, den mest kända stranden på Mahé. Men även här var vågorna, precis som aviserat, något högre. Det fanns inte så mycket mer att se här, så efter ett kort tankstopp körde jag tillbaka till Victoria för att därifrån fortsätta till min nästa lägenhet vid Anse Royale. Jag tankade för 200 rupier. Det räckte gott och väl för att utforska hela ön. Hyrbilarna lämnas dessutom tillbaka med tom tank.

Jag på stranden i Beau Vallon Mahé är ännu mer kuperat än Praslin. Här finns verkligen otroligt mycket natur och få mänskliga ingrepp. Det var fantastiskt. Men att köra bil här är verkligen en konst. Man bör absolut hela tiden hålla ögonen på vägen, eftersom det även här stupar brant precis vid vägkanten. Det misstaget gör man bara en gång. Dessutom är vägarna mycket kurviga och kuperade. Efter cirka en timme nådde jag mitt mål – Charlotte Villa i Bougainville. Som tur var visade en skylt vid vägen vart jag skulle. Lägenhetshuset ligger en bit upp, så från mitt nya rum hade jag återigen direkt utsikt över vattnet.

Utsikt från Charlotte Villa Charlotte hälsade mig hjärtligt välkommen och visade mig runt. Det var ett mycket stort hus med fyra eller fem gästrum. I husets kök kan man också laga något att äta. Dessutom fanns gratis wifi. I övrigt är internet på ön lite knepigt. Det är mycket långsamt och mycket dyrt. På andra pensionat får man lätt betala 5 € i timmen. Men jag klarade mig bra utan att vara uppkopplad under några dagar.

Efter ankomsten körde jag först tvärs över ön till Anse Soleil på västkusten. Även den här stranden skulle vara mycket bra för snorkling. Men vågorna var ganska höga även här. Kaféet, som ligger precis vid vattnet och som jag hade förväntat mig lite mer av, var snarare ett litet matställe. Det bör också nämnas att den typ av kaféer som vi annars är vana vid inte finns här. Efter ett riktigt hemskt kaffe fortsatte jag norrut längs västkusten för att se lite mer av den delen av ön.

Lite längre norrut svängde jag så småningom höger igen och hamnade, efter helt galna kurvor och bergsvägar, åter i Victoria. Skyltningen längs vägarna var verkligen dålig. Men kanske var det lika bra att jag inte hade tagit någon annan avfart. Vägarna är bitvis minst sagt äventyrliga. Så jag tog ännu en titt runt i Victoria. Men på grund av helgdagen fanns det inget att se här. Alla butiker var stängda. Och det finns inte heller särskilt mycket att se i Victoria. Det enda intressanta var marknaden, som jag besökte igen två dagar senare.

Sedan började jag bege mig tillbaka. Vid Anse Royale finns en restaurang som heter Le Dolphin. Lite längre söderut, vid Anse Baleine, ligger Surfers. Båda är uppbyggda på ungefär samma sätt. Här serveras också buffé för cirka 500 SR. Båda var dock stängda på grund av julen. Som tur var blev jag och en annan gäst bjudna på middag av Charlotte. Det serverades röd snapper. Som om det vore ödet. Jag hade verkligen velat prova just den fisken. Den var otroligt god. Till den serverades brödfrukt och lite sallad. Fantastiskt.

Nästa dag promenerade jag efter frukosten återigen till Anse Royale. Även här på östkusten var vattnet mycket grunt, och även här fanns många fiskar som höll till i sjögräset. Den här stranden var också en av de vackraste under den här årstiden.

Anse Royale / Anse Balaine Den som inte vill köra bil kan också åka buss här. Det är ett riktigt äventyr. Bussarna ser ut som om de togs ur trafik redan på 1950-talet. Förarnas körstil gör sitt till. Den som gillar berg- och dalbanor får verkligen sitt lystmäte. En resa kostar dessutom bara 5 SR. Det motsvarar bara 35 cent. Linje 5 går till Victoria. Bussarna kör till tidig kväll och är dessutom mycket punktliga. Därför behövde jag sedan bara bilen för resan tillbaka till flygplatsen.

Sammanfattningsvis kan jag säga att valet av Seychellerna var en fullträff. Med undantag för en enda eftermiddag hade jag, tvärtemot alla förväntningar, fantastiskt väder med några enstaka moln som faktiskt bara var välkomna. Nästa gång jag reser hit måste jag definitivt se La Digue också. Allt passade och fungerade helt enkelt perfekt. Jag behövde bara ställa hyrbilen på parkeringen vid flygplatsen och sedan vänta på mitt flyg. De rupier jag hade kvar kunde jag växla till dirham vid disken där, eftersom jag stannade tre dagar i Dubai på hemvägen.