En dröm som blev verklighet
Efter flera misslyckade försök att ordna den perfekta semestern på Seychellerna lyckades vi äntligen, tack vare SeyVillas! Allt blev precis rätt, från valet av så säkra, bekväma och snabba flyg som möjligt till boendet och måltidspaketet, en idealisk halvpension.
Vi reste från Malpensa på kvällen den 29 november mot Abu Dhabi, dit vi anlände helt enligt tidtabellen. Vi hann ta oss från ett område till ett annat och kasta ett öga på de lyxiga taxfreebutikerna innan vi gick ombord på flyget till Mahé. Avgången blev något försenad, men vi anlände till huvudön nästan i tid. Mottagandet var oklanderligt, och efter bara några minuter var vi framme vid Villa Dorado, som vi hade valt för det goda förhållandet mellan pris och kvalitet samt för läget.
Det omtalade seychelliska välkomnandet uteblev dock. Den ”legendariska” Martha var ganska kylig och distanserad, och den inställningen höll i sig under hela semestern. Detta trots att vi, eftersom vi i praktiken bodde i hennes hem, gärna hjälpte till med småsaker som att duka av, bädda sängarna och stöka ner så lite som möjligt, utan att någonsin be om något. Synd – det var den enda falska tonen i en annars oklanderlig konsert.
Vi var förstås tvungna att genast sätta fötterna i den fina, vita sanden på stranden som börjar direkt nedanför Dorados terrass och ta ett dopp i det kristallklara, ljumma vattnet.
Under vistelsen varvade vi avkopplande dagar med utflykter till de många stränder som dök upp framför oss efter varje kurva. Vid första anblicken liknade de varandra, men var och en hade sin egen tydliga personlighet. Vi besökte därför Anse Royale flera gånger, även eftersom stranden snabbt kan nås till fots och ligger nära ett ganska livligt centrum. Jag rekommenderar särskilt butikerna där för prisvärda kvalitetsinköp – de är definitivt bättre än butikerna i Victoria.
En dag besökte vi huvudstaden Victoria, med den fina strandpromenaden, affärskvarteren, marknaden och några intressanta byggnader.
Samma dag åkte vi till Beau Vallon, Mahés ”strand” med stort S. Den är vacker, stor och färgstark. Under en annan utflykt besökte vi Anse Takamaka, den strand som jag tyckte bäst om. En annan dag åkte vi till Baie Lazare och fortsatte sedan till Anse a La Mouche. Vi ordnade alla utflykter på egen hand och reste med de lokala bussarna, som är både typiska, mycket effektiva och går ofta. Sammanlagt betalade vi mindre än 15 euro. Femton euro … otroligt.
Några ord om boendet: Villa Dorado är en fin villa med fem sovrum för gäster, ren och mycket välskött. Den stora fördelen är läget precis vid havet, på den vackra stranden Pointe au Sel, som vi i stort sett hade helt för oss själva. Frukosten serverades på terrassen med en minst sagt hänförande utsikt. Mängden och variationen kunde förstås ha varit bättre, men det var förmodligen ingen bra vecka för Martha.
Servicen på Crown Beach, ett traditionellt hotell intill Dorado där middagen serverades, var däremot oförglömlig. Maten höll mästerklass. Väntetiderna var långa, men rätterna var raffinerade, färska, utsökta och inte överdrivet dyra. I priset vi betalade till Dorado ingick även tillgång till Crown Beachs gästfaciliteter: simbassäng, solstolar, kanoter, duschar, toaletter och rum som kunde användas under avresedagen. Med tanke på den lilla prisskillnaden rekommenderar jag personligen Crown Beach … vänlig och hjälpsam personal, en riklig och varierad frukost samt moderna rum med lyxhotellskänsla.
På kvällen den 7 december var det dags att resa hem. Flygen avgick i tid och var bekväma. Alitalia och Etihad visade sig vara mycket effektiva. När vi anlände till Milano möttes vi av sibirisk kyla, som kändes ännu värre efter Mahés ekvatoriala temperaturer. Kvar har vi ett fantastiskt minne av en underbar semester som var perfekt på alla sätt – och en stark längtan efter att återvända.
