Drömlandet Seychellerna

Från hamnen tog vi färjan mot Praslin, vårt första stopp, där vi tillbringade 5 nätter på hotellet Berjaya Resort. Tyvärr trivdes vi inte riktigt så bra där. Maten var ganska medelmåttig, och på kvällarna var rätterna på buffén ibland kalla eller helt enkelt redan slut. Tyvärr fylldes de inte heller på. Vår rekommendation är att inte välja halvpension, utan helt enkelt äta ute på kvällarna. Det kostar kanske några euro mer, men utbudet är betydligt större.

Hämtmat på Praslin Vi hade ett standardrum som var mycket litet och ganska slitet. Det fanns inte heller någon möjlighet att torka våra våta kläder eller handdukar, eftersom vi inte ens hade ett fönster eller en balkong.

Om ni vill se en underbart vacker strand rekommenderar vi verkligen ett besök på Anse Lazio, som nås med lokalbuss. En resa kostar 5 rupier per person, vilket motsvarar knappt 0,30 euro. Det finns busshållplatser med ungefär 100 meters mellanrum. Delvis folktomma stränder, kristallklart vatten och en fantastisk undervattensvärld väntar på att upptäckas bara några meter från stranden. Om ni är riktigt vana vid att gå (och då menar jag verkligen RIKTIGT vana) kan ni även vandra därifrån till Anse Georgette.

Vårt andra stopp var La Digue, där vi tillbringade 5 nätter på Zerof Guesthouse. Det är ett litet pensionat med 6 rum som drivs av en vänlig familj. Även där hade vi halvpension, och maten var betydligt bättre än på det föregående hotellet, vilket vi förstås blev extra glada över. Frukosten består av rostat bröd och croissanter med lite pålägg och färska juicer samt kaffe och te. Cyklar kan hyras direkt på plats och kostar cirka 7 € per dag, men de är oumbärliga på den lilla ön. Med cykel kan man verkligen ta sig till öns alla stränder, och den ena är vackrare än den andra.

Cykeltur på La Digue Redan vår första dag tog vi oss direkt till Anse Source D'Argent, som enligt flera webbplatser är världens vackraste och mest fotograferade strand. Vi blev inte besvikna – de meterhöga granitklipporna är verkligen hänförande vackra. Stranden lämpar sig inte för simning, eftersom vattnet på vissa ställen bara når upp till knäna. Däremot går det utmärkt att snorkla och betrakta de färgglada fiskarna. Varje dag cyklade vi helt enkelt runt på ön och slog oss ner på de stränder där det var minst folk.

De sista 3 nätterna tillbringade vi på Mahé, Seychellernas största ö. Färjeöverfarten från La Digue till Praslin tog cirka 15 minuter, och därifrån fortsatte vi till Mahé, en resa på cirka 60 minuter. När vi anlände till färjeterminalen stod vår transferbuss redan och väntade för att köra oss till hotellet. Vi bodde på Berjaya Beau Vallon Bay Resort & Casino, även denna gång med halvpension.

När vi anlände på söndagen fick vi först en smärre chock. Stranden Beau Vallon var fullständigt överfylld, med massor av människor – raka motsatsen till vad vi hade vant oss vid på Praslin och La Digue. Vi fick höra att lokalbefolkningen brukade tillbringa helgen där, men nästa dag var det inte heller särskilt mycket bättre. Därför bestämde vi oss för att leta efter en annan strand och blev tipsade om Port Launay Beach 57. Vi tog bussen till Victoria och därifrån ytterligare en buss tvärs över Mahé i cirka 1 timme, men det var värt det. Stranden var folktom, vattnet kristallklart och bergen i bakgrunden skapade en hänförande vy. Det var fantastiskt roligt att snorkla, och mångfalden av fiskar var verkligen imponerande.

Bussresa på Mahé Port Launay Mahé Den sista dagen åkte vi till Victoria, världens minsta huvudstad. Ni behöver dock inte ta med särskilt mycket pengar, för staden är verkligen liten. Vi hade avsatt 3 timmar, men var klara efter knappt 1 timme. Marknaden är värd ett besök – där kan ni köpa alla möjliga sorters frukt, grönsaker och kryddor.

Det var hur enkelt som helst att boka via SeyVillas, och alla transferresor och transporter fungerade utan problem. I framtiden kommer vi dock bara att bo på pensionat och avstå från halvpension. Hämtställena och restaurangerna på Seychellerna erbjuder ibland mycket bättre mat än den vi fick på hotellen.

Vi tyckte också att 13 dagar tyvärr var lite för kort tid, eftersom ö-hoppningen tar en hel del tid i anspråk, vilket var synd. Nästa gång hoppar vi över Mahé, eftersom vi tyckte betydligt bättre om La Digue och Praslin.