Långt borta från allt och alla

Vårt seychelliska äventyr börjar på den största ön, Mahé, där huvudstaden Victoria ligger.

Så snart vi har landat, och fortfarande inte är helt utmattade, bestämmer vi oss för att ta en lokalbuss till Casadani, vårt hotell i Bel Ombre. När vi kliver ombord märker vi att vi är de enda utlänningarna, vilket känns roligt eftersom vi genast får ett positivt första intryck av lokalbefolkningen och deras sätt att leva.

På boendet blev vi välkomnade på bästa möjliga sätt. Allt är välskött och rent, frukostarna är mycket goda och mättande och middagen är helt fantastisk. Vi rekommenderar halvpension.

Casadanis läge är en utmärkt utgångspunkt för att utforska ön, men framför allt för att komma närmare Seychellernas kultur. Boendet ligger inbäddat på en sluttning bland bostadshusen, men ändå tillräckligt nära den långa stranden Beau Vallon för att man ska kunna gå dit. Där tillbringar vi vår första dag vid havet. En otroligt vacker plats, och dessutom var det vår första strand, så den gjorde förstås intryck, även om det finns betydligt bättre stränder på Mahé.

Lite längre norrut ligger nämligen Sunset Beach, en liten förtrollande strand som nås med buss. Men framför allt finns fantastiska Anse Intendance på sydkusten, även den nåbar med lokalbuss, cirka 30 minuter från Victorias centrala busstation. Det är den vackraste platsen vi såg i hela ögruppen.

Sunset Beach, Mahé

Anse Intendance, Mahé

Självklart besökte vi även Victoria, den berömda marknaden och hindutemplet. Båda är sevärda. Ett litet tips för huvudstaden: om ni råkar befinna er i närheten av den anglikanska kyrkan när en gudstjänst pågår, gå in och sjung tillsammans med församlingen. Det blir en gripande och mycket stark upplevelse som för er ännu närmare lokalbefolkningen.

Sammanfattningsvis är Mahé en magisk plats där man mycket väl kan leva på samma sätt som seychellierna själva gör.

Lilla La Digue är själva kärnan i ölivet. Ön är så liten att man kan ta sig runt till fots eller med cykel.

Vi bor på Chez Marston. Enligt legenden är Marston personen man måste lära känna om man verkligen vill lära känna Seychellerna. Det är ett utmärkt, välkomnande och rent pensionat. Frukostarna är goda, liksom middagen som vi provade en gång, men på La Digue lönar det sig att äta på öns olika hämtmatställen, som är mycket billiga. Bäst av alla är My Mum, med fantastisk mat och en folklig atmosfär. Verkligen underbart.

På La Digue har man ständig kontakt med naturen, genom de jättelika landsköldpaddorna, den omslutande grönskan och havet som är fullt av marint liv. Vi valde att göra en snorklingsutflykt till närliggande Félicité Island och blev minst sagt hänförda av färgglada fiskar, havssköldpaddor, rockor och till och med en haj som susade förbi oss.

På La Digue besökte vi L’Union Estate, en gammal kokospalmsplantage som är ett obligatoriskt och mycket trevligt stopp på vägen till Anse Source d'Argent, en otroligt vacker plats. Vi besökte också Grand Anse, Petite Anse och Anse Cocos på sydostkusten. Det är magiska platser som man når med cykel och till fots längs stigar genom skogen.

Petite Anse, La Digue

L'Union Estate

På La Digue känner man sig verkligen vilse i havets och himlens djupa blå, långt borta från allt och alla, på en plats som är så liten och samtidigt så väldig.

Praslin var det sista stoppet på vår resa. Vi bodde på Villa Bananier, ett charmigt pensionat i kreolsk stil som drivs av värdinnan Anne. Det ligger vid Anse Volbert (Cote d'Or), öns mest kända och välbesökta strand. Rummen är rymliga och rena, verandan som löper runt huset är mycket stor och frukostarna är goda.

På boendet finns möjlighet att laga egen mat eller få kreolska middagar tillagade. Vi valde att laga mat själva och köpte hämtmat från ett ställe i närheten en gång, men det gick inte att jämföra med maten på La Digue. Det finns några restauranger inom gångavstånd, men vi provade dem inte.

Om vi ska vara ärliga är det svårt att fortfarande bli överraskad av havet och stränderna efter Mahé och La Digue. Men Praslin lyckas ändå med Anse Georgette, en liten vik i norr som ligger inom Constance Lémuria, den första resort som byggdes på Seychellerna. Tillträdet är reglerat, så boendet där man bor på ön måste meddela receptionen på den enorma resortanläggningen vilka som vill besöka stranden och vilken dag.

Det är verkligen värt att besöka detta lilla paradis, precis som det är värt att besöka Vallée de Mai, en nationalpark som finns med på Unescos världsarvslista och är hem för många endemiska växt- och djurarter. Det känns som att befinna sig i en värld för jättar. Det är en helt unik upplevelse, eftersom det bara är där man kan möta vissa växtarter, som den berömda coco de mer-palmen, och vissa djurarter.

Anse Volbert känns enligt oss ganska anonym, dels på grund av algerna men framför allt på grund av den turistiska prägel som vi bara upplevde på Praslin. En annan vacker plats som definitivt förtjänar en hel dag är Anse Lazio. Den sägs vara en av världens vackraste stränder, men vår favorit är fortfarande Anse Intendance på Mahé.

Det måste sägas att den som vill ta sig runt på Praslin med lokalbuss behöver vara både tålmodig och envis. Det är bättre att hyra bil.

Sammanfattningsvis är Seychellerna en plats som skiljer sig mycket från den bild många föreställer sig. Det är Afrika i ordets mest positiva och drömska bemärkelse, med sin överväldigande natur och sin leende befolkning.

Förr eller senare gör vi om det!

Andrea och Benedetta