La Digue: en liten pärla i Indiska oceanen

Avresa från Fiumicino klockan 22 med Etihad till Abu Dhabi. Planet är fullpackat med passagerare och ganska obekvämt på grund av de mycket trånga sätena, och maten ombord är minst sagt dålig. Efter 2 timmars mellanlandning flyger vi vidare mot Mahé. Vid ankomsten står en representant från agenturen ”Creole” redo att möta oss. Transfern till hamnen är välorganiserad. Efter cirka 2 timmars väntan går vi ombord på snabbkatamaranen, som trots den grova sjön tar oss till Praslin i tid. Även där får vi bra hjälp av ”Creole” inför den sista färjan.

Till slut anländer vi till La Digue, mycket trötta men lyckliga.

Det är spännande att segla in i den lilla hamnen med tanke på sjöförhållandena, men kaptenen tar oss skickligt fram till kajplatsen. Från småbåtshamnen åker vi taxi till Le Surmer. Boendet har ett strategiskt läge, bara ett stenkast från en vacker liten privat strand med solstolar i skuggan av ett enormt träd. Stugan är rymlig och bekväm, med ett fullt utrustat kök. Den ansvariga för boendet, Brigitte, är tillmötesgående, vänlig och redo att hjälpa oss med allt vi behöver. Wi-Fi-anslutningen är bra (20 € för 10 dagar) och alla hushållsapparater fungerar.

Med cyklarna som vi hyrt på Le Surmer (100 SCR per dag, cirka 6 €) börjar vi utforska ön. I närområdet hittar vi 2 matbutiker och en bank med en uttagsautomat som fungerar utmärkt. Nära hamnen finns det på morgonen stånd med färsk och mycket god frukt och grönsaker till bra priser. För att köpa fisk måste man ha tur och lyckas få tag på en fiskare när han kommer tillbaka i land.

Vi cyklar norrut och kommer till Anse Severe: en fantastiskt vacker strand med korallsand. Längs vägen stöter vi på jättelandsköldpaddor som rör sig ”fritt”. Efter att ha rundat öns nordligaste udde fortsätter vi utflykten och upptäcker spektakulära naturvyer, ända fram till baren ”Chez Jules”, där vi njuter av en utsökt smoothie med mango och papaya: 100 SCR väl spenderade (knappt 6 €). Uppfriskade ger vi oss av tillbaka.

Vi går ut för att äta något och hittar pizzerian Gregoire’s. Ett viktigt råd: ta alltid med en ficklampa när ni går ut på kvällen, eftersom de flesta vägar är mörka, cyklarna saknar lampor, folk kör fort och … håller till vänster! Vi drar ett barmhärtigt streck över pizzan: ett misstag som inte får upprepas.

Det är en vacker dag! Vi gör ett snabbt besök på fruktmarknaden i centrala La Passe: mango, papaya, passionsfrukt, lime, små bananer, avokado … det känns som en dröm!

Vi ger oss av mot Grand Anse. Vägen är omväxlande och har några uppförsbackar, men lyckligtvis går den genom skuggan av mycket tät och frodig vegetation. När vi kommer fram är utsikten hänförande. En mycket lång, vit strand med mjuk korallsand, omgiven av majestätiska granitklippor, palmer och tät undervegetation.

Trots vågorna är det inte farligt att gå i vattnet eftersom bottnen är sandig. Här kan man simma i ett djupt, turkost och behagligt varmt hav med gott om fisk. Simfenor är ett smart val för att kunna simma säkert när det finns strömmar. Under dagens varmaste timmar tar vi ett mellanmål i skuggan av en palm, läser länge och slumrar en stund.

På vägen tillbaka stannar vi för en papayasmoothie hos BiBì (50 SCR, knappt 3 €), men den är inget vidare. Vi äter middag hemma: utsökt grillad fisk som vi köpt av en fiskare precis när han kommit i land med sin båt.

Äntligen beger vi oss till Anse Source d'Argent. Inträdet kostar 115 SCR (cirka 7 €). De stämningsfulla vyerna och omgivningarna lever verkligen upp till sitt rykte.

Sanden är mycket finkornig och beströdd med rosa korall. Granitklipporna är majestätiska och imponerande. Tyvärr är badet en besvikelse på grund av lågvatten. Korallen är död. I vattenpölarna går det ändå att snorkla lite och se flera små stim med tropiska fiskar som blivit kvar där. Under en rundtur i reservatet träffar vi på jättesköldpaddorna. Tyvärr går de inte fria som på resten av ön, utan hålls instängda i en stor, lerig bassäng. Vaniljodlingen är trevlig och mycket välskött, med rader täckta av kokosnötsskal.

Vi äter middag på hämtstället ”Bor Lanmer”, som ligger nära Creoles kontor i La Passe. Det är bäst att gå dit på förmiddagen och beställa fisken, som även kan ätas på plats vid borden utomhus. Fisken är god och stället mycket enkelt, men köket är bra. Mycket prisvärt.

Anse Severe. En avkopplande dag med promenader och cykelturer. Även här gör lågvatten att vi inte kan simma, eftersom vågorna hindrar oss från att ta oss förbi revkanten. Man kan stöta på kor som behöver klia sig … på hornen!

En trevlig kreolsk kille bjuder oss på kokosnöt på stranden och bjuder in oss till sitt stånd, ”Turtle Bar”. Inget vi skulle göra om: papayajuicen är mycket utspädd och kostar 100 SCR – bortkastade pengar.

Vi beger oss mot Petite Anse. Ännu ett litet paradis, som nås från Grand Anse via en något brant stig (cirka 10 minuter) genom tät vegetation. Gymnastikskor rekommenderas. På morgonen är stranden öde, och sanden är den mest finkorniga på hela ön. Sandbottnen gör stranden perfekt för bad och härliga simturer. Det är bra att använda simfenor för att kunna simma lugnt utan att oroa sig för strömmen. Vi ser små stim med stora fiskar.

Vi äter middag på restaurangen ”Belle Vue” tillsammans med ett trevligt italienskt par som också bor på Le Surmer. Färden från kusten till restaurangen är ett riktigt äventyr. Restaurangen ligger högst upp på kullen, och vi åker på flaket till en liten lastbil med träbänkar, uppför en mycket brant och smal väg. Utsikten är mödan värd – den är fantastisk. Maten är mycket god och omsorgsfullt tillagad, personalen trevlig och miljön välkomnande. Menyn är fast: 10 € för aperitif och 35 € för middagen, inklusive transport.

En dålig dag. Vädret slår om och vi tvingas ställa in båtutflykten. Vi cyklar till Anse Fourmis. Landskapet är vackert. Vi räddar en liten revfisk som blivit instängd vid lågvatten! På vägen tillbaka får vi uppleva ett tropiskt skyfall! Det är våldsamt men lyckligtvis kortvarigt. Vi söker skydd i ett litet fruktstånd. Så snart regnet avtar ger vi oss av igen och … vilken tur, vi ser några kreolska killar som letar efter bläckfisk bland klipporna. Vi lyckas köpa en som vi njuter av till middag.

Vädret är fortfarande ostadigt, men Kevin, båtföraren som vi bokat utflykten med, meddelar att turen blir av och att han väntar på oss vid bryggan. Motorbåten är fin, men besättningen är avvisande och stressad.

Målet är Coco Island och Felicité, och utflykten ska ta 4 timmar. Även här är revet dött. Vid Coco Island är sikten hyfsad och det finns många fiskar nära klipporna, men strömmarna är starka och vi blir inkallade till båten. De vill inte ankra och låta oss gå i land på ön. Vi fortsätter till Felicité. Här är sikten usel. Vi försöker bada en andra gång i en annan vik. Det är lite bättre, men medan vi fortfarande simmar kallas vi tillbaka till båten, och efter bara 2 timmar är vi tillbaka i hamnen på La Digue. Vi ger Kevins arrangemang ett mycket dåligt betyg.

Semestern går mot sitt slut. Vi unnar oss en härlig och avkopplande dag på stranden vid Anse Severe.

Vi återvänder till Petit Anse, där vi lämnade våra hjärtan. Vi tillbringar en underbar dag där med sol, bad och promenader. På vägen tillbaka stannar vi vid Simons stånd för en tallrik färsk frukt och en fantastisk smoothie (115 SCR).

Dags för avresa. Vi tillbringar några timmar på Mahé i väntan på flyget. Tack vare den vänliga personalen på Creole, som låter oss lämna bagaget på deras kontor, kan vi besöka Victoria och strosa bland de karakteristiska stånden på fisk-, frukt- och kryddmarknaden. Den 24 januari är vi tillbaka i Italien.

Pino och Giovanna