Vi firar 50-årsdagen!

Vi är ett par, båda separerade sedan tidigare. Vi har varit tillsammans i cirka 4 år och har ett respektive två barn. Vi bestämde oss för att fira Robertos 50-årsdag i detta paradis på jorden och bokade resan för ungefär två månader sedan, utan att ana hur fantastiskt det skulle bli!!!
Vi flyger från Bologna med Emirates, som SeyVillas rekommenderade. Det är första gången vi reser med detta flygbolag, och flygupplevelsen var något utöver det vanliga: punktligt och välorganiserat, med utmärkt personal och oklanderlig service. Vi anländer till Dubai och tre timmar senare går vi ombord på flyget till Mahé. Klockan 07.05 följande morgon når vi äntligen resmålet, lite trötta och medtagna efter alla timmar på flyget. Vi välkomnas genast av en representant från Creole, som följer oss till inrikesterminalen där vi ska ta flyget till Praslin. Därefter, fortfarande med noggrann hjälp av Creoles representanter, tar vi en taxi och kommer slutligen fram till vårt hotell, Castello Beach Hotel, i området kring Anse Kerlan. SeyVillas hade rekommenderat den här sidan av ön framför Anse Volbert (Cote d'Or) för vår resa i slutet av februari och början av mars. Vi kan bekräfta att informationen stämde helt – det här var verkligen det bästa området!!!
När vi hade välkomnats på hotellet fick vi genast träffa vår italienska kontaktperson Julius, som var otroligt trevlig och förklarade allt och redde ut alla våra funderingar. Genom honom hyrde vi en bil i 2 dagar.

VISTELSEN PÅ PRASLIN

På eftermiddagen kopplade vi av i några timmar på hotellets strand, precis vid havet, och njöt av det varma, kristallklara vattnet. Dagen därpå levererades bilen direkt till hotellet, exakt på utsatt tid. Det var en automatväxlad Kia Picanto, och vi började utforska ön i riktning mot Cote D’Or och vidare till Anse Lazio. Som vi redan hade fått veta finns det alger och ogynnsamma strömmar på östkusten under den här perioden, så det gick inte särskilt bra att bada där. Därför bestämde vi oss för att köra ända tills vägen tog slut, vid Anse Lazio – helt underbart, ett paradis!!!!
Anse Lazio, Praslin Där tillbringade vi vår första dag. Den andra dagen tog vi återigen bilen, den här gången till Vallée de Mai, ett naturreservat där man kan se den berömda Coco De Mer, som är typisk och unik för ön Praslin. Vi vandrade genom djungeln i cirka tre timmar, omgivna av växtlighet, flora och fauna som inte finns någon annanstans!!!
Vallée de Mai, Praslin På eftermiddagen bestämmer vi oss för att åka till Anse Georgette, en exklusiv men allmän strand. För att komma dit måste man korsa en golfbana som tillhör ett prestigefyllt och mycket lyxigt hotell, Constance Lémuria Resort. När vi kommer fram till stranden kastar vi oss genast i vattnet och snorklar. Vilken fantastisk plats, med otroligt färgglada fiskar, och äntligen får vi även se två havssköldpaddor som jagar varandra!!
Anse Georgette, Praslin Den plats vi tyckte bäst om på Praslin var Anse Georgette, både för stranden och den hisnande utsikten samt för snorklingen.
Den tredje dagen gjorde vi en utflykt med Creole till Curieuse Marine National Park – en helt sagolik dag! När vi kom fram till hamnen välkomnades vi genast ombord på en sprillans ny och mycket rymlig katamaran, med en fantastisk och otroligt vänlig besättning!!! Vi gav oss av mot den lilla ön St. Pierre, där vi snorklade i ungefär en timme innan vi seglade vidare mot ön Curieuse. Så fort vi steg i land möttes vi av mängder av jättesköldpaddor. Vi hade aldrig sett något liknande – de strövade fritt omkring, helt obekymrade om turisterna som klappade och kelade med dem!!! Vår guide berättade att Esmeralda, världens äldsta sköldpadda, fanns bland dem!!! Efter de obligatoriska tretusen fotona gav vi oss av längs en stig som ledde till andra sidan ön. Guiden följde med och berättade om floran och faunan, den biologiska mångfalden och öarnas historia. Vi såg bland annat palmspindeln, ett djur som är till hälften groddjur och till hälften fisk, mangroven och vaniljplantan. När vi kom fram till stranden väntade vår katamaran på oss, och ombord serverades en generös och mycket god lunchbuffé. Allt var grillat: kött, grillade fiskspett och mycket annat.
Därefter gav vi oss av igen och seglade runt hela ön Praslin tills vi kom tillbaka till hamnen. Tyvärr var dagen därmed slut!!!
St. Pierre-ön Följande dag packade vi väskorna, och redan klockan 09.00 väntade taxin som skulle köra oss till hamnen för vidare resa till ön La Digue.
Vi tar färjan och efter cirka 20 minuters båtresa stiger vi i land på den berömda och mindre ön La Digue.
Vi märker genast den fridfulla, lugna och avkopplade atmosfären i denna underbara lilla del av paradiset. Vi kommer fram till vårt gästhus, Villa Veuve, som ligger inne i Veuve-reservatet. Vår lilla villa omges av frodig växtlighet med alla sorters blommor, palmer, höns och jättesköldpaddor i en inhägnad!! Gästhuset drevs av en mycket vänlig kvinna och hennes lika vänliga personal. Hon talade dessutom lite italienska. Villorna var charmiga, rymliga och rena, med alla bekvämligheter och en uteplats som förmedlade lugn och ro bara man såg den.

VISTELSEN PÅ LA DIGUE

Redan i receptionen hyrde vi cyklar och började utforska den enda vägen på ön, nyfikna på allt längs vägen ända fram till vägens slut vid Anse Banane, där vi hittade en härlig restaurang och fruktbar med havsutsikt. Där drack vi fantastiska drinkar och åt en smörgås, samtidigt som vi lovade att komma tillbaka eftersom vi tyckte så mycket om både personalen och läget.
Dagen därpå tog vi oss till den mycket berömda Anse Source d'Argent via L'Union Estate . Det är den enda stranden där man måste betala inträde, 115 rupier, och för att komma dit går man genom något som liknar en bondgård, komplett med en ko!!! Stranden sägs vara en av de vackraste, men var faktiskt den som imponerade minst på oss. Tyvärr var det lågvatten den dagen, så vattnet hade inte sin vanliga klarblå färg utan kändes snarare stillastående, och det fanns inte heller lika många fiskar. Utsikten var ändå hänförande: enorma granitklippor och stenblock som varvades med jättelika palmer. Eftersom vi inte kunde ägna tiden åt snorkling valde vi i stället att promenera och fotografera längs den underbara korallstranden!!!!
Följande dag cyklade vi återigen till hamnen, där vi genom vår italienska kontaktperson på ön hade bokat en halvdagsutflykt till Big Sister, Felicité och Anse Coco. Tyvärr blev det inte med Creole, eftersom det inte fanns någon möjlighet till det just de dagarna, utan med en lokal kille. Det var en helt annan sorts utflykt än den på Praslin, men ändå en mycket positiv upplevelse. Vi tillbringade en halv dag med snorkling och vågor ute på havet tillsammans med ett annat ungt svenskt par och ett äldre spanskt par.
När vi kom tillbaka till hamnen köpte vi lunch på ett hämtställe och åt den i skuggan på uteplatsen vid vår lilla villa. Efter lunchen hände något lika oväntat och märkligt som uppskattat. Ägarinnans man kom fram till vår lilla stuga, klättrade upp i ett träd och plockade, till vår stora förvåning, två kokosnötter. Han öppnade dem med en machete och bjöd oss på alldeles färsk kokosmjölk – ovärderligt!!!! Ännu en dag hade tyvärr gått alldeles för fort, och vi började redan känna oss ledsna över att vår fantastiska resa närmade sig sitt slut. Men dagen var inte över än – en stor överraskning väntade! Genom receptionen bokade vi bord på en typisk kreolsk restaurang (Snack Bellevue) högst upp vid en utsiktsplats på ön, Bellevue, för att fira Robys födelsedag.
Tropisk födelsedag Klockan 17.30 hämtades vi direkt vid receptionen av en taxi från restaurangen. Efter att ha kört uppför en brant och besvärlig liten väg kom vi fram till denna bar och restaurang med plats för högst 30 gäster. Där väntade en storslagen utsikt över hela ön, med havet i fjärran och baobabträd och enorma flyghundar runt omkring oss. Medan vi smuttade på lokala drinkar fick vi njuta av en hisnande solnedgång!!! Middagen var minst sagt utsökt, helt i linje med recensionerna vi hade läst – högsta betyg. Det var en fast meny med typisk kreolsk mat, och som avslutning fick Roby ett ljus i desserten medan alla gäster och hela personalen sjöng ”Ja, må han leva”. Roby blev märkbart generad eftersom han inte hade väntat sig det!!! Efter middagen körde taxin oss tillbaka till vårt pensionat.
Följande dag, som också var semesterns näst sista, tog vi oss till andra sidan ön och kom fram till Grand Anse. Efter cirka 20 minuters vandring genom tropisk vegetation och över flera upp- och nedförsbackar nådde vi Petite Anse.
Petite Anse, La Digue Till skillnad från de andra stränderna, där vi kunde ligga i skuggan av tät och frodig vegetation, fanns det inte minsta skugga på den här stranden. Men det var ingen fara: en lokal kille byggde ett litet vindskydd åt oss av palmblad och bjöd oss på kokosmjölk, allt för 100 rupier.
Vi hade blivit avrådda från att snorkla i det här området eftersom strömmarna var mycket starka. Det blå havet och de gigantiska vågorna gjorde dock all möda vi hade lagt ner på att ta oss dit väl värd!!!
Den sista dagen skulle färjan avgå klockan 15.30. Vi lämnade rummet klockan 10, men fick tillgång till ett annat rum där vi kunde duscha och ordna med bagaget före avresan. En ovärderlig vänlighet, eftersom den gjorde att vi kunde njuta av vår semester ända in i sista stund!!!
Så snart vi hade lämnat bagaget begav vi oss till Anse Severe, som enligt oss var den bästa stranden för snorkling och den vi tyckte allra mest om, även om det verkligen är svårt att välja eftersom alla är fantastiska! Varje strand hade sina egna egenskaper: en var bäst för snorkling, en annan hade det vackraste landskapet och ytterligare en hade havets klaraste blå och azurblå färger.
Anse Severe, La Digue Här snorklade vi hela förmiddagen, omgivna av mängder av färgglada fiskar, även riktigt stora sådana. Sedan vilade vi på stranden i skuggan av en palm i sällskap med en jättesköldpadda, utan att inse att klockan redan hade passerat tolv.
Anse Severe, La Digue Vi kunde inte bryta vårt löfte, så efter en 15 minuter lång cykeltur kom vi fram till restaurangen och baren från vår första dag, Chez Jules, där vi njöt av vår sista måltid på denna underbara ö. Tyvärr var vi väldigt sena, så cykelturen tillbaka till pensionatet tog både andan och krafterna ur oss. Vi gjorde oss snabbt i ordning inför hemresan och väntade på taxin till hamnen, efter att motvilligt ha tagit farväl av all personal som hade välkomnat oss med så stor gästfrihet och vänlighet under vistelsen, precis som alla andra invånare på ön.
Med stor sorg påbörjade vi hemresan, först med färja från La Digue till Praslin och därefter från flygplatsen på Praslin, varifrån vi efter en 20 minuter lång flygresa kom fram till Mahé. Därifrån tog ett Boeing 777 från Emirates oss först till Dubai och sedan vidare till Bologna. Som jag redan nämnt är det verkligen svårt att välja de vackraste stränderna, för i ett sådant paradis är varje strand vacker tack vare sina egna särdrag.
På Praslin vann Anse Georgette och på La Digue vann Anse Severe.
Av de två öarna tyckte vi bäst om La Digue, eftersom den var mer avslappnad, man tog sig runt med cykel och atmosfären präglades av ett nästan overkligt lugn.

Vi vill gärna lyfta fram några saker:
Vi fick möjlighet att umgås med lokalbefolkningen (en kväll stannade vi till och med och tittade på när de spelade domino på gatan), och hos var och en mötte vi vänlighet, gästfrihet, artighet och en bekymmerslös livsglädje. Deras leenden kommer för alltid att finnas kvar i våra hjärtan. Punktlighet, noggrannhet, professionalism och ett fantastiskt samarbete präglade både SeyVillas – allt blev precis som vi hade fått råd och information om – och den lokala agenturen Creole, som SeyVillas samarbetar med på plats. Vi kunde inte ha blivit bättre mottagna eller omhändertagna under vår semester!
De två boendena som SeyVillas hade bokat åt oss var perfekta och uppfyllde helt våra önskemål och behov. Villa Veuve på La Digue överträffade till och med alla våra förväntningar!!!!
På båda boendena hade vi bokat rum och frukost, så varje kväll åt vi middag på en ny restaurang, efter tips från lokalbefolkningen eller genom att söka på Tripadvisor. Kostnaden blev förstås högre än om vi hade bokat halvpension, men det var absolut värt det eftersom vi fick uppleva den ”kreolska andan” fullt ut, ur alla tänkbara perspektiv!!!!

SLUTSATSER

En oförglömlig drömsemester där allt gick helt perfekt. Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva den, och den kommer för alltid att finnas kvar i våra hjärtan!!!!!
Ett varmt tack till SeyVillas, som organiserade allt på bästa tänkbara sätt!!!!
Simona och Roberto