Drömmen om Seychellerna blir verklighet på La Digue

”Efter att ha fått uppleva två öar på Maldiverna under de senaste två åren hade vi verkligen svårt att välja ett nytt drömlikt semesterresmål. Seychellerna hade egentligen alltid legat på delad förstaplats med Maldiverna för mig, men jag trodde att Seychellerna skulle vara alldeles för dyrt. Min man hittade dock SeyVillas webbplats, och på så sätt kunde vi förverkliga ännu en dröm. Här kan man kombinera boenden och öar så att det passar ens budget. Helt fantastiskt! Om vår drömsemester:

Vi var där i totalt 12 dagar i maj och bodde på 3 öar – La Digue, Praslin och Mahé – och genom två utflykter fick vi dessutom se ytterligare 4 små öar – Coco Island, Felicite, St. Pierre och Curieuse Island. Först bodde vi på pensionatet La Diguoise på La Digue. De stora rummen ligger i en mycket välskött trädgård med egen simbassäng och en hussköldpadda. Värdinnan är mycket vänlig och pressade varje morgon vad vi tyckte var de godaste fruktjuicer man kan tänka sig. På kvällarna serverades hemlagad kreolsk mat. För oss som älskar pasta och pizza var det något helt annorlunda – men verkligen otroligt gott.

Det här var den ö vi tyckte bäst om. Den är mycket liten, lugn och idyllisk. Det finns bara små vägar, och de flesta lokalbor och turister tar sig fram med cykel. Den första hela dagen ville vi dock börja med att utforska ön till fots. Från vårt boende var det bara cirka 2 km till Seychellernas mest kända strand – Anse Source d'Argent. Eftersom vi var där ganska tidigt var det ännu inte så mycket folk. Vi kunde ta många fantastiska bilder, sådana som man annars bara ser i tidningar eller på tv. Ett litet tips: Vi gick hela vägen längs stranden och inte genom parken. Även om det inte var planerat lyckades vi på så sätt undvika parkavgiften på cirka 10 euro per person.

Framåt lunchtid kom dock allt fler turister för att njuta av den fantastiska fotomiljön. Det går inte att jämföra med Mallorca. Man ligger inte packad som sardiner bredvid varandra på stranden, men det är inte heller folktomt som på reklambilderna. Vi älskar folktomma stränder – som dem vi fick uppleva på Maldiverna – så vi är tyvärr väldigt bortskämda, det måste erkännas *skratt*… Trots det var dagen otroligt avkopplande och härlig, med strålande solsken. På eftermiddagen köpte vi en överprisad kokosnöt och en god fruktjuice från Fruita Canana Bar. Men känslan av att sitta med våra drycker på de hembyggda bänkarna och vid borden, omgivna av den hisnande miljön, var ovärderlig.

Den andra dagen bokade vi en utflykt till St. Pierre och Curieuse Island genom Creole Travel Service. Ön i sig ser ut som ett paradis – liten, vildvuxen och med stora, vackra klippor omgivna av kristallklart vatten. St. Pierre sägs vara en av Seychellernas bästa snorklingsplatser. Tyvärr hade vi nog valt en dålig tidpunkt för utflykten. Efter bara några minuter var jag tvungen att gå upp ur vattnet igen eftersom jag inte tålde planktonet. Det kändes som om man hela tiden fick små elektriska stötar. Man kunde inte se de små djuren eller växterna, men så fort de kom i kontakt med huden stack det ordentligt. På kvällen brände det fortfarande mycket på mig, och jag hade många små röda märken.

Därefter åkte vi vidare till Curieuse Island. Vi hade gott om tid att titta på de fantastiska jättesköldpaddorna och ta selfies med dem.

Rundvandringen på ön var också verkligen sevärd. Vi fick se allt från jättesköldpaddorna och hägnet med de minsta och sötaste sköldpaddsungarna till branta klipptrappor, fantastiska vyer över ön, långa träspänger över skorpionfält och vackra stränder.

Det vi inte tyckte om med utflykten var följande: Vi hade fått höra att vi bara skulle vara cirka 10 personer och att det därför skulle bli en liten, trevlig och exklusiv utflykt. Tyvärr var vi i stället 60–80 personer, så enligt oss blev det en massturismutflykt som dessutom inte direkt var billig med sina 100 euro per person. Grillmaten räckte tyvärr inte heller till alla – salladerna och såserna var slut redan efter den första anstormningen.

Den sista dagen på La Digue utforskade vi de mer avlägsna delarna av ön med cykel. Först cyklade vi till Grand Anse. Därifrån vandrade vi via Petite Anse till Anse Cocos . För oss som inte brukar vandra var turen rena nervkittlingen. Petite Anse når man bara genom en brant vandring över klipporna. Då får pulsen verkligen fart. Väl uppe har man en hisnande utsikt över de båda stränderna. Det är också otroligt roligt att gå längs de små stigarna. Man vet inte exakt vart man ska, och man möter nästan inga andra turister. Men till slut kommer man fram till de fantastiska och tomma stränderna, där man kan koppla av och bara ta det lugnt. Vägen från Petite Anse till Anse Cocos var ännu mer äventyrlig. Här kändes det som om vi gick genom den djupaste tropiska djungeln, och under vår 20–30 minuter långa vandring mötte vi inte en enda person. Man går på stigar som bara är cirka 30 cm breda, och buskarna på båda sidor är bitvis över 1,5 m höga. Allt är tätt bevuxet. Man vet inte om något djur plötsligt ska dyka upp eller vad som väntar härnäst. Även om vi kände viss rädsla och respekt var det otroligt spännande och vackert. Man hör ingenting annat än naturen. Vid Anse Cocos finns fantastiska klippformationer, strålande turkost vatten och vita sandstränder. Dessutom var det folktomt – vi räknade bara till 4 andra personer på hela stranden. En dröm!

På eftermiddagen cyklade vi sedan norrut på ön mot Anse Severe . På vägen var vi helt enkelt tvungna att stanna, eftersom en jättesköldpadda hade gjort det bekvämt för sig mitt på vägen. Det var verkligen roligt att titta på den, mata den och klappa den. Naturligtvis dokumenterades allt med kameran.

Sköldpadda på vägen Även Anse Severe kan varmt rekommenderas som strand. Den är inte för stor och inte överfull. Vågorna är inte alltför höga, men man kan låta sig gungas fram och tillbaka i dem och samtidigt njuta av en underbar solnedgång.

” Nästa dag tog färjan Cat Cocos oss till Praslin. SeyVillas organisation fungerade utmärkt. Vi hämtades med taxi vid vårt pensionat på La Digue och blev sedan upphämtade direkt i hamnen på Praslin för att köras till hotellet Acajou Beach Resort. Acajou Beach Resort har 4 stjärnor och var rena lyxen för oss. Trävillorna är jättefint inredda, ser moderna ut och är otroligt rena och behagligt svala tack vare luftkonditioneringen. Balkongen var dessutom enorm, och därifrån kunde man blicka ut över den vackert anlagda tropiska trädgården och det fantastiska havet. Vi hade bokat halvpension. Frukosten var toppen. Kökschefen tillagade äggen färska precis som man ville ha dem. Varje kväll hade middagen ett nytt tema, till exempel kreolskt, italienskt eller medelhavsinspirerat. Eftersom det var buffé fanns det något för alla. Efterrätterna var smakfullt upplagda i små skålar. Det fanns till exempel fruktsallad skuren i mycket små bitar och chokladmousse – verkligen gott. Som en överraskning gav köket oss till och med en egen liten tårta med anledning av min mans födelsedag. Den smakade fantastiskt och såg helt otrolig ut! Ett riktigt mästerverk.

Hotellet ligger vid den underbara stranden Anse Volbert (Cote d'Or). Vi hade verkligen prickat in en perfekt tid. Det fanns inget sjögräs, bara fin vit sand och ett lugnt, långgrunt, turkost hav så långt ögat kunde nå. Dessutom var det otroligt få turister och lokalbor där, trots att stranden är så fantastiskt vacker och lång – cirka 2,6 km. Vi tror att det berodde på att det knappt finns några skuggiga platser. För oss var det dock inget problem eftersom solstolar och parasoll vid hotellet ingick.

Nästa dag hyrde vi cyklar och gav oss av mot Anse Lazio . Vi tycker väldigt mycket om att cykla på semestern, eftersom man då får se mycket mer av det vackra landskapet och kan stanna till var som helst – men så här i efterhand skulle jag kanske inte direkt rekommendera det på Praslin.

Praslin är mycket kuperat, och på vissa ställen går det verkligen brant uppför eller nedför, med lutningar på 12 %. Cirka 1 km före Anse Lazio bestämde vi oss därför för att låsa fast cyklarna och fortsätta till fots. Även promenaden var mycket ansträngande; den sista kilometern gick verkligen bara brant nedför. Vi hade inte klarat av att cykla uppför igen senare. När vi väl kom fram belönades dock all möda – även Anse Lazio är en underbart vacker strand med fantastiska granitklippor, stora palmer som man kan vila i skuggan under och ett turkost hav. Här finns det dock fler turister och lokalbor.

Följande dag bokade vi en halvdags snorklingsutflykt till Coco Island och Félicité hos en lokal försäljare på stranden för 60 euro per person. Fråga alltid efter licensen. På plats fick vi höra att ett par hade blivit lurade av en lokal försäljare utan licens. Han hade erbjudit en grillfest på stranden och pengarna skulle betalas i förskott. Tyvärr blev grillfesten aldrig av. Vår lokala arrangör var däremot på strålande humör, otroligt vänlig och visade oss sin licens direkt. Hans utflykt var inte direkt billig, men vi skulle absolut rekommendera den. Vi var sammanlagt 6 gäster på en liten motorbåt. Bara färden ut till öarna var ett oförglömligt äventyr – som att åka berg- och dalbana, fast utan säkerhetsbälte. Vi hade fantastiskt väder med strålande solsken, men vågorna var mycket höga. Den erfarne båtföraren körde genom dem i rasande fart så att båten hela tiden lyfte från vattnet. Varje gång båten slog ned mot havsytan blev vi genomblöta och var tvungna att hålla fast oss i relingen med båda händerna. Ändå kunde vi inte sluta skrika och skratta – det var helt otroligt roligt. Det hade dock inte varit något för den som är känslig eller har ryggproblem (skratt).

Vid de båda öarna släpptes vi sedan av i vattnet i cirka 1 timme per plats. Båda öarna är helt enkelt som en dröm. Vid Coco Island släpptes vi av cirka 30 m från ön och snorklade sedan mot stranden för att även utforska öns inre. Men där måste man vara bra på att klättra. Eftersom vi bara hade badkläder på oss avstod vi. Vi såg därför bara den lilla strandremsan, men den var paradisisk. De vackra klipporna, havet och palmerna – otroligt vackert. Félicité såg vi bara från vattnet. Men i det turkosa vattnet, bland mängder av färgglada fiskar, vackra klippformationer och palmer, trivdes vi alldeles utmärkt.

Felicite Island Nästa dag tillbringade vi vid Anse Georgette . Även den är ett måste på Praslin. Få människor, en fantastiskt vacker vit strand med palmer och imponerande klippor på sidorna. Man kan dock bara ta sig hit med båt eller genom en stor hotellanläggning med golfbana och en vakt vid infarten. Vi fick höra att man absolut måste anmäla sitt besök i förväg eftersom man annars inte blir insläppt. I vårt fall ordnade vår vänliga taxichaufför anmälan. För taxiresan dit från Acajou betalade vi 25 euro. På vägen stannade han dock till för att vi skulle kunna ta bilder och berättade trevligt om sin vardag och sitt liv på Praslin. Tillbaka tog vi bussen. Det är otroligt billigt att åka buss – 1 rupie per resa, oavsett hur långt man åker. Man behöver bara ha lite tålamod, eftersom tidtabellerna tyvärr inte följs särskilt noga.

Den sista dagen på Praslin kopplade vi av på hotellets drömstrand. Transfern från Praslin till Mahé fungerade smidigt. Vårt sista boende hette Villa Caballero och låg på östkusten, vid Turtle Bay. Ett fantastiskt vackert och lyxigt boende med en otroligt rar värdinna. Lägenheten bestod av en sovdel, en vardagsrumsdel, ett badrum och ett kök. Dessutom fick man använda terrassen med jättemysiga soffor och solstolar samt simbassängen i den grönskande trädgården. Här kunde vi även använda wifi. Det var bara 5 minuters promenad till stranden. Under vår resa fanns det dock väldigt mycket sjögräs, så stranden tilltalade oss inte särskilt mycket. Huvudvägen går dessutom precis längs stranden, vilket gör att det är lite mer högljutt här. På stranden träffar man främst lokalbor, som ibland också hade livliga fester där på kvällarna.

Näst sista dagen tog vi bussen till Beau Vallon . Vi hade hört att detta skulle vara en av de vackraste stränderna. Det kunde vi dock inte alls hålla med om. Stranden är visserligen lång, men det finns mängder av hotell och andra boenden i närheten. Därför är det också väldigt många turister här. Dessutom tillbringar lokalborna gärna sin fritid här med familjen. Det finns gott om vattensporter och matställen. Stranden är dock inte lika vit, och här finns inte heller de välkända klipporna.

Den sista dagen tog vi bussen till Anse Intendance . Den här stranden får ni enligt vår mening absolut inte missa. Det finns bara ett hotell i närheten, vilket nog är anledningen till att det är så lite folk där. Stranden är inte heller särskilt lämplig för familjer, eftersom vågorna var otroligt höga och kraftiga. Precis som på många andra stränder på Seychellerna möts man här av en vykortsvacker miljö: pudervit sandstrand, fantastiska granitklippor och ett turkosblått hav i mängder av vackra nyanser. Min man vågade sig ut i vågorna och hade riktigt roligt. Själv drogs jag under vattnet av en stor våg nästan direkt, trots att jag bara stod med vatten upp till knäna. Efter det hade jag fått nog och betraktade bara skådespelet från min skuggiga plats under de fantastiska palmerna. Ett tips: Bussarna går inte särskilt ofta här. Se till att vara vid hållplatsen i god tid. Den sista bussen skulle gå på eftermiddagen, jag tror runt kl. 16.00. Vi lämnade stranden extra tidigt, omkring kl. 15.00, och gick mot hållplatsen eftersom vi inte längre mindes hur lång tid det tog att ta sig dit. Den sista bussen kom mer än 30 minuter för tidigt! En taxi hade blivit väldigt dyr…

Anse Intendance På det hela taget skulle vi dock inte nödvändigtvis rekommendera Mahé. Mahé är en ö där många arbetar, och därför är det mer folk, fler bilar och mer stress. Trots det var det sammantaget en fantastisk semester. Allt var utmärkt organiserat av SeyVillas, och stränderna var de vackraste man kan föreställa sig. Vi skulle gärna återvända och då tillbringa några extra dagar på La Digue. Utflykter skulle vi boka på plats hos lokalborna.