Mycket nära paradiset
Vi bokade en resa till Seychellerna med SeyVillas den 8–28 maj 2023. Vi heter Astrid (63) och Arnd (66), och vår stora passion är att resa. Vi har redan besökt alla kontinenter utom Antarktis och upplevt många äventyr. Det var genom ett avsnitt av ”Wunderschön” med Tamina Kallert som vi fick upp ögonen för Seychellerna. Där lyftes särskilt de fristående gästhusen fram, som är betydligt billigare och mer personliga än de stora hotellkedjorna. Redan från början tog SeyVillas hänsyn till våra önskemål och anpassade resplanen flera gånger efter dem.
För oss står alltid orörd natur, möten med exotiska djur, lugn och små äventyr i centrum. Resan började med flyget från Frankfurt via Dubai till Mahé och därifrån med färja till Praslin. Det var visserligen ganska ansträngande, men tack vare SeyVillas utmärkta planering gick allt helt problemfritt. Resan dit tog knappt 24 timmar (tåg till Frankfurt, flyg till Dubai, flyg till Mahé, busstransfer till hamnen, färja till Praslin och busstransfer till Beach Villa Guesthouse).
Beach Villa Guesthouse var verkligen ett lyckokast och en rekommendation från SeyVillas. Det består av flera hus med egna terrasser och ligger direkt vid stranden. Till frukosten ingick alltid ett underbart fruktfat med nyskuren lokal frukt. Något vi inte hade väntat oss var att det även serverades kreolsk mat på kvällarna. Efter frukosten anmälde vi oss till middagen – oftast med dagsfärsk fisk. Himmelskt gott, vegetariska alternativ vid behov och dessutom mycket rimliga priser. Kort sagt var atmosfären mycket varm och familjär tack vare det seychellisk-österrikiska paret Marie Francoise och Martin samt personalen, som delvis består av familjemedlemmar.
Beach Villa Guesthouse ligger mycket centralt på ön. I den lilla byn finns flera restauranger som passar även en mindre budget, och lite längre bort ligger Village Takeaway med utsökt kreolsk mat. Dessutom finns det flera mataffärer och ett litet köpcentrum. Fond de l'Anse (Grand Anse) ligger precis bakom husen, medan Anse Lazio, Anse Georgette och nationalparken Vallée de Mai är lätta att nå både med buss och hyrbil. Här finns ingen massturism, utan bara mindre hotell och gästhus. Därför är stränderna också relativt folktomma och orörda. För att komma till Anse Georgette fick vi gå över en golfbana och behövde anmäla oss i förväg. Endast ett begränsat antal besökare släpps in varje dag.
Vi tycker att det är mycket roligare att simma tillsammans med lokalbefolkningen än att trängas i en turistgrupp. Så fort man kommer ner i vattnet dyker fiskarna upp och hälsar på en, som om de vore glada över besöket. Det är ett riktigt snorklingsparadis, framför allt tack vare de vackra, rundade klipporna som finns överallt. Där kan man upptäcka otaliga fiskar medan man snorklar. Sedan kunde vi svalka oss med en nyöppnad kokosnöt direkt på stranden: utsökt. Över huvud taget njöt vi av maten. Vi åt även på andra restauranger, och maten var färsk, god och relativt billig överallt. De mycket prisvärda lokala avhämtningsställena med kreolsk mat rekommenderas särskilt varmt.
Gästhuset erbjuder även båtturer, bland annat till Curieuse Marine National Park. Med högst 10 deltagare blir utflykten verkligen personlig och avslappnad. Bara båtfärden är en dröm – turkost hav, stopp i små vikar för snorkling och grillning på Curieuse efter en vandring över ön, där det finns gott om sköldpaddor. De ”lämnade” oss faktiskt inte under resten av resan heller. De är vana vid människor, mycket nyfikna och låter sig både matas och ivrigt klias under sina verkligt låååånga halsar. När man matar dem bör man bara dra undan fingrarna så snabbt som möjligt.
Så långt hade vi kommit väldigt nära paradiset. Och sedan kom Bird Island!!! Busstransfer till hamnen på Praslin, färja till Mahé och därefter flyg till Bird Island. Bara flygresan är en upplevelse i sig. Planeringen var förstås förstklassig. På Bird Island lever fler sköldpaddor än människor och tusentals fåglar: tropikfåglar, fregattfåglar, noddyer och många andra, inte minst fetärnan som vi tycker är så vacker.
Ön är ganska liten, och vi kunde enkelt utforska den till fots och gå runt hela ön. Varje morgon fick vi en färsk papaya, och på kvällarna åt alla tillsammans. Även här var all mat färsk, kreolsk och mycket god. Det finns en butik på ön där vi kunde köpa allt vi behövde för dagen. Naturligtvis träffade vi återigen på sköldpaddor. Efter mycket letande hittade vi också Esmeralda, den äldsta levande sköldpaddan av sitt slag i världen. Esmeralda gömde sig hela tiden i snåren och verkade alltid lite trött. Inte så konstigt, eftersom han är 275 år gammal och väger över 300 kg. En verkligt imponerande syn. Men även Esmeralda ville bli klappad. Och så finns där Jonathan och många andra. Några av dem följde efter oss och förväntade sig att få mat. Papayaskal är en delikatess för Aldabrasköldpaddor.
Stränderna på Bird Island är nästan helt folktomma och de vackraste vi någonsin har sett. Här finns inga rovdjur, och tropikfåglarna häckar till exempel direkt på marken. Bird Island är paradiset … – inte bara för fåglar.
Resans sista stopp var Mahé. Här bodde vi på Villa Caballero, som ligger mycket centralt. Ägarna bor också på området, och vi pratade ofta med dem och fick många bra tips. Även här följde vi Taminas råd och besökte marknaden i Victoria. Det går utmärkt att åka buss här, men man behöver starka nerver. Hastighetsbegränsningarna verkar bara gälla turister. Vi besökte Takamaka Beach och hade egentligen tänkt utforska ön. Men sedan hittade vi Café Creole, direkt vid Anse Royale, med solstolar och solsängar som får användas gratis. Var hittar man något sådant nuförtiden? Vi åt på Amy`s snack and takeaway och på Green House. Vi åt nästan bara skaldjur eller fisk, färska från havet och utsökt tillagade.
Mahé får ett något lägre betyg av oss. Som ni säkert märker av vår berättelse ovan älskar vi lugn och natur, men är inte lika förtjusta i turistträngsel. Därför besökte vi inte heller norra Mahé, eftersom det finns många turisttäta platser där. Men smaken är olika.
Alla stränder var alltid rena, och lokalbefolkningen ser också till att deras värdefullaste tillgång, naturen, bevaras. Efter 3 veckor var det dags att återvända till Tyskland. Tyvärr kunde vi trots allt inte stanna kvar i paradiset, men vem vet vad framtiden för med sig.
