Den unika övärlden på Seychellerna, med tropisk regnskog, drömlika stränder och paradisiska korallrev, gjorde ett starkt intryck på mig. Jag tyckte mycket om det välorganiserade programmet från SeyVillas. Variationen mellan vandring på stigar genom regnskogen, cykling längs stränderna eller i regnskogen, bad och avkoppling på glest besökta sandstränder samt snorkling bland korallreven var helt fantastisk.
Hotellen hade mysigt inredda rum, och den vänliga servicen fanns alltid till hands när det behövdes, ofta med intressanta samtal om livet på öarna.
Både på dit- och hemresan blev jag väl omhändertagen av vänlig och hjälpsam personal.
Strax efter landningen på Mahé blev jag vänligt mottagen och körd till hamnen, där färjan redan låg redo för överfarten från Mahé till ön Praslin.
Praslin
När jag anlände till Praslin väntade en liten buss som skulle ta mig till det första hotellet. Knappt hade jag anlänt till Palm Beach Hotel
förrän en representant från SeyVillas mötte mig för att kort berätta mer om hur livet på ön fungerar. Utsikten över havet var imponerande. Solnedgång vid Grand Anse på Praslin
Hotellrummet var mycket rent och mysigt inrett och erbjöd hög komfort. Nästa morgon köpte jag ett busskort på postkontoret för att ta mig till golfbanan. Taxi bör undvikas eftersom det är dyrt och förarna inte alltid är ärliga. Efter en vild färd i en gammal trotjänare till buss fick jag promenera genom golfområdet för att komma till den första stranden.
Anse Georgette, Praslin
Anse Georgette, Praslin
Det turkosblå, klara vattnet, den vita sanden och de imponerande granitblocken, som bildade en vacker kontrast mot havets och himlens blå nyanser, var hänförande. Jag såg fram emot frukosten, som bjöd på riklig variation. Frukosten började med en tallrik papaya, mango, små bananer, stjärnfrukt och ett endemiskt äpple. Dessutom serverades valfria ägg, små pannkakor, rostat bröd och bananmarmelad samt te och/eller kaffe. Ett kokosbakverk avrundade det hela. Även till middagen kunde jag prova många lokala rätter. Vädret var under hela semestern precis som det ska vara i den tropiska klimatzonen: varmt, 28–31 grader Celsius, med en kort regnskur varje dag och en konstant luftfuktighet på 90 %. Bomulls-T-shirtarna blev snabbt fuktiga men torkade inte. Som tur var hade jag T-shirtar i merinoull med mig. Nästa dag besökte jag Vallée de Mai, en nationalpark på Praslin med den berömda Coco de Mer, en sorts kokosnöt.
Coco de Mer
Vallée de Mai
Det tar omkring nio år innan de första frukterna kan skördas. Vikten på 25 kg och priset på 350 euro lockar knappast till något souvenirköp. I nationalparken finns alltså en plantage med kokospalmer. Nationalparken sköts med stor omsorg. Ni kan vistas där på egen hand i 4–5 timmar eller följa med på en guidad tur. Lika imponerande för mig var den endemiska faunan och floran, alltså djur och växter som bara finns på Seychellerna och som jag aldrig tidigare hade sett. Efter en risrätt med grönsaker tog jag en romantisk kvällspromenad i den nästan överdrivet vackra solnedgången. Något ni inte får missa på Praslin är leden från Anse Georgette
till Anse Lazio. Anse Lazio, Praslin
Det är en vild stig genom den tropiska regnskogens täta vegetation – svettig men underbart vacker. Anse Lazio är lika spektakulär och vacker som Anse Georgette, men mer anpassad för turister, med 3 matställen. Bland korallreven vid Anse Georgette lät jag mig hänföras av den fantastiska undervattensvärlden. Fiskar och havsdjur som jag aldrig tidigare hade sett simmade förbi alldeles bredvid mig. Det är värt att snorkla överallt på Seychellerna, men i vissa vikar är strömmarna för starka – håll utkik efter skyltarna.
Transfern till hamnen och överfarten till La Digue fungerade återigen perfekt. Även på La Digue blev jag vänligt mottagen och omhändertagen tills jag kunde checka in på Beryl Guest House
.
La Digue
Jag blev mycket förvånad när jag såg 3 taxibilar, leverans- och transportfordon samt bygglastbilar på La Digue. Fram till dess hade jag trott, och läst, att La Digue var bilfri och en cykelö. Nu fick jag veta bättre. Det är synd och gör mig orolig inför framtiden om de elektriska golfbilarna och cyklarna måste ge plats åt motortrafiken. Klarar ön detta ur ett ekologiskt perspektiv? Jag hyrde i alla fall en cykel,
vilket var mycket praktiskt för att ta sig runt på ön.
Cykling på La Digue
Mitt första besök gick till L'Union Estate, där ni måste ställa ifrån er cykeln och mot en avgift på cirka 10 euro kan promenera till Anse Source d'Argent, som sägs vara världens mest fotograferade strand. På vägen passerar ni en inhägnad med sköldpaddor, en vaniljodling och en örtagård med medicinalväxter. Bakom dessa ligger Anse Source d’Argent.
Anse Source d'Argent, La Digue
L'Union Estate Park
Anse Source d'Argent, La Digue
Här mötte jag många turister och lokalbor, eftersom semestern just hade börjat. Även här var korallreven mycket imponerande. Under de följande dagarna besökte jag även Anse Patates
och Anse Banane
, där det knappt syntes några besökare på grund av de höga och kraftiga vågorna. Förutom cyklingen var kombinationen med vandring mycket intressant. Än en gång stötte jag på växter och djur som trivs här, långt från turisterna.
Anse Patates, La Digue
Anse Banane
Vandringslederna går att följa på egen hand, men en guide rekommenderas. Lederna går till vikar med starka strömmar. Det är ett äventyr att ta sig till Grand Anse, Petite Anse & Anse Cocos
, men landskapet är desto mer imponerande. Drick mycket vatten!
Anse Takamaka, Mahé
Grand Anse på La Digue
Nästa dag stod därför läsning, korsord och avkoppling vid Anse Reunion på programmet, helt i linje med lokalbornas livsmotto: Ta det lugnt! På den livliga bygatan i La Passe vid hamnen var det mer rörelse än på Praslin. Här finns små livsmedelsbutiker, souvenirbutiker, fruktstånd och nya resorter för välbärgade besökare som verkar ha vuxit upp ur marken. Många arrangörer erbjuder extrautflykter med katamaran, med grillning samt snorkling och dykning i avskilda vikar. Avkoppling på La Digue
Även på den här ön var det lätt att få kontakt med människor med hjälp av ett leende. Sedan återstod bara den sista transfern till huvudön Mahé, och även den fungerade utmärkt. I Victoria, Seychellernas huvudstad på Mahé, blev jag hämtad i tid och körd till Anse Takamaka
.
Mahé
Takamaka Green Village levde verkligen upp till sitt namn: en välskött park med gångvägar till boendena, omgiven av ett rikt djurliv, framför allt flyghundar, och en frodig växtlighet, särskilt hibiskus. Regnskog
Boendet var mycket fint inrett och väl förberett. Jag fick en kort introduktion och promenerade före middagen längs den tropiska regnskogen till stranden. Vid Anse Takamaka mötte jag den mest imponerande undervattensvärlden bland korallreven. Det är synd att ytterligare hotellkomplex nu byggs här, utöver det legendariska hotellet från filmvärlden. Den sista dagen väntade min transport klockan 5 för transfern till flygplatsen. Incheckningen gick snabbt och hemresan var behaglig.
Anse Takamaka, Mahé
Anse Takamaka, Mahé
Slutsats
Seychellerna erbjuder en mängd möjligheter att njuta av semestern, både aktivt och avkopplande. Jag rekommenderar varmt att ni låter SeyVillas sköta planeringen – deras service är utmärkt. Fullständigt avslappnad och efter att ha hittat vägen tillbaka till mig själv är jag övertygad om att jag kommer att återvända. Ta det lugnt!