Äventyrlig resa för att upptäcka naturen

Med Creoles buss (10 euro per person, bokad via SeyVillas) åker vi direkt till hamnen för att ta oss till ön Praslin, som vi når efter drygt en timme med katamaranen, även den bokad via SeyVillas. Oklanderlig service.

Eftersom vi vill uppleva det lokala livet fullt ut tar vi oss till vårt boende med självhushåll (La Modestie Villa). Vi hinner knappt lämna av bagaget innan vi ger oss ut för att leta efter en livsmedelsbutik där vi kan köpa det nödvändigaste. Vi hittar en ganska nära vårt pensionat. Ett tips: vi kokade alltid kranvattnet innan vi drack det och sparade på så sätt en hel del pengar! Jag måste också skriva några ord om pensionatets ägare: underbara och otroligt hjälpsamma människor!

När vi har köpt några nödvändigheter tar vi på oss badkläderna och skyndar direkt ner till havet. Vårt första möte med Seychellernas stränder blir Grand Anse, den längsta och största stranden på Praslin.

Havet ser ut som en simbassäng … vattnet är lugnt och klart, och sanden är så vit att vi knappt kan hålla ögonen öppna på grund av solens bländande sken. Mangroveträden och kokospalmerna är så frodiga att de skapar mängder av skuggiga platser, vilket är helt avgörande för att stå ut med över 30 °C och 80 % luftfuktighet. Här svalkar vi oss och vilar medan vi vaggas av havets brus. Vi är bokstavligen helt ensamma.

Vi återvänder till stranden flera gånger, ibland bara för ett snabbt dopp innan vi går tillbaka till vårt boende med självhushåll. Varje gång är den nästan helt öde … de enda andra levande varelserna, förutom vi, är 2–3 turistpar, fiskar, krabbor, fåglar och ödlor.

Nästa morgon går vi till busshållplatsen. Bussarna är visserligen lite gamla, men för bara 5 rupier per person tar de oss enkelt till Anse Lazio på cirka 45 minuter via en tur runt hela ön. Bussresan är en trevlig upplevelse. Alla sittplatser är upptagna av lokalbor, men platsen bredvid chauffören blir snart ledig och där sätter jag mig. Simone ordnar under tiden en provisorisk sittplats vid växelspaken, ovanpå motorkåpan, som avger ordentligt med värme, särskilt under de branta stigningarna på vägen över ön. Chaufförens körstil är ibland våghalsig, men det verkar vara helt normalt, och inte bara på den här ön.

När vi har klivit av bussen väntar en lång vandring med mycket branta uppförsbackar under den stekande solen.

Nära havet kan vi beundra den täta växtligheten och jättesköldpaddorna i en liten inhägnad, där de glatt plaskar omkring i leran. Till slut når vi stranden och förstår genast varför den räknas som en av världens 10 vackraste.

Stranden omges av frodig växtlighet och har, precis som alla stränder på Seychellerna, mjuk vit sand som möter turkost vatten. Den ramas in av granitblock som slipats lena av havet och vinden. Det enda negativa enligt oss är det stora antalet turister, varav många är italienare. Vi passar ändå på att svalka oss och provar kokosvatten direkt ur en nyöppnad kokosnöt på den lilla restaurangen i närheten.

På kvällen blir vi bjudna på en kreolsk middag av pensionatets vänliga ägare. Bland de många rätter som värdinnan har lagat får vi även smaka en fantastisk fisk, fångad av värden och tillagad på kreolskt vis med ingefära, chili och gurkmeja. Allt serveras med basmatiris – otroligt gott!

När vi pratar med busschauffören får vi veta att den sista stranden vi vill besöka ligger på resortens privata område och att det därför kan vara svårt att komma in. Vi bestämmer oss i stället för att stanna cirka 1 km tidigare, där vi mitt i växtligheten hittar en orörd och avskild sandremsa. Än en gång, till vår stora glädje, har vi hela stranden för oss själva!

Efter det fantastiska äventyret på Praslin beger vi oss entusiastiskt till hamnen och tar katamaranen till La Digue, en resa på 15 minuter. Den här 4 km långa ön, med ett cirka 300 m högt berg som reser sig i mitten, fick oss att förälska oss i Seychellerna.

Trots sin ringa storlek har ön allt man behöver – banker, hämtmatställen, restauranger, livsmedelsbutiker och souvenirbutiker – utom, till vår stora glädje, fyrhjuliga fordon, bortsett från 2–3 taxibilar och några lokala nyttofordon. Hyr därför cyklar eller gör som vi och utforska ön till fots, så att ni kan beundra dess skönhet fullt ut och komma nära den lokala floran och faunan. Bland granitklipporna, som tycks dyka upp ur tomma intet och gör både kusten och inlandet unikt, kan ni se brödfruktsträd, hibiskus, bananplantor, papayaträd, mangoträd och kokospalmer … Kort sagt: blunda och föreställ er att ni befinner er i djungeln … då är ni på La Digue.

Den första stranden vi besöker ligger mitt emot vår bungalow (Island Bungalow) och är Anse Severe, längst uppe på öns nordvästra spets. Även här ser havet ut som en simbassäng, både vid lågvatten och högvatten, och de många mangroveträden skapar gott om platser där man kan vila i skuggan. Allt detta gör Anse Severe till en av öns populäraste stränder, även för oss.

Nästa dag bestämmer vi oss för att korsa hela ön för att nå stranden Grand Anse, samma strand som vi såg på vykorten på flygplatsen.

Vägen vi följer går genom tät växtlighet men är asfalterad. Vandringen tar cirka 1 timme från hamnen och är ganska krävande, men medför inga större faror bortsett från den höga luftfuktigheten. Med lämpliga kläder och bra träningsskor är den bara njutbar. Längs vägen finns även små kiosker som säljer drycker gjorda på färsk frukt. All ansträngning för att ta sig hit glöms genast bort när vi får syn på den långa, vackra stranden, inramad av stora mörkgrå granitblock. Under vintermånaderna är vågorna höga men absolut inte farliga, så man kan bada utan annan risk än att börja leka som ett barn. Den enda nackdelen är att det inte finns minsta lilla skugga där man kan vila och beundra denna paradisvy.

På vägen tillbaka till boendet, nära hamnen, fångas vår uppmärksamhet av ett provisoriskt stånd. Där säljer de lokala fiskarna pinfärsk fisk, upplagd på palmblad och redan indelad i grupper om 8. Vi bestämmer oss för att köpa några till ett mycket lågt pris. Lyckligtvis tänder ägaren till vårt boende en rejäl grill samma kväll, så vi passar på att grilla fisken vi nyss har köpt. En oförglömlig middag. Vår sista dag på La Digue ägnar vi åt att upptäcka öns nordöstra del, och varje gång vi hittar en avskild strand passar vi på att ta ett härligt, svalkande dopp.

Den 6 januari åker vi vidare till Mahé, och tyvärr följer regnet med oss även under semesterns sista dagar. Trots de kraftiga skyfallen tappar vi inte modet. Nästa dag tar vi paraplyerna och åker buss till huvudstaden Victoria för att strosa runt på frukt-, grönsaks- och fiskmarknaden, där vi köper 2 röda snapperfiskar till middagen. Innan vi reser tillbaka till Italien får vi ett kort uppehåll i ovädret, vilket gör att vi kan besöka stranden Anse Royale vid lågvatten. Tidvattenskillnaden är så stor att det bildas små öar även längre ut från stranden – en verkligt stämningsfull syn.

Vad kan vi säga om den här semestern? Bokningarna som gjordes och rekommenderades av SeyVillas, både vad gäller boenden och transporter mellan öarna, höll mycket hög klass. På grund av de kraftiga regnen fick vi tyvärr inte möjlighet att uppskatta Mahés skönhet, men till alla läsare som liksom vi älskar avkopplande och äventyrliga semestrar och vill leva omgivna av natur rekommenderar vi Seychellernas underbara öar. Trevlig resa!