Ferragosto på Seychellerna!

Efter 50 minuter var vi redan framme i den lilla hamnen på Praslin, där vi bodde på vårt första gästhus, Ocean Bay, med utsikt över Anse Possession.

Det är en liten strand med fiskebåtar och fiskare som gärna tar med er på fisketurer och grillkvällar på stranden. Vi blev snabbt bekanta med de lokala barnen, som otroligt nog talade perfekt italienska! Framför gästhuset låg busshållplatsen, och bussen är det vanligaste transportmedlet på ön. Biljetten kostar 60 cent eller 90 cent om luftkonditionering ingår, men det blåser mycket på ön och temperaturen var perfekt.

Nästan alla stränder kan nås med buss, men till de allra vackraste, som Anse Lazio, krävs en promenad på 10 minuter i uppförsbacke.
Även Anse Georgette är en mycket vacker strand. Den kan nås längs stranden genom att ta sig över klipporna, annars får man betala för att gå in via resorten framför stranden.

En verkligt unik upplevelse som man inte får missa på Praslin är ett besök i Vallée de Mai för att se den berömda Coco de Mer. Biljetten kostar 23 euro, och man tar sig enkelt dit med bussen mot Anse Anne.

Grand Anse, som ligger på andra sidan ön, var täckt av alger under vår vistelse, så vi bestämde oss för att inte besöka den.
På kvällen är byn den livligaste delen av ön. Här finns den största koncentrationen av boenden samt en strandpromenad med restauranger, barer och småbutiker. Stranden Anse Volbert är lång och mycket vacker, och härifrån kan man njuta av en fantastisk solnedgång, även om högvattnet på eftermiddagen gör stranden betydligt smalare. Dagen börjar tidigt och slutar tidigt på ön: solen går ner klockan 18.30, butikerna stänger runt klockan 17 och redan klockan 21 känns det som läggdags!

Vi uppskattade också den fullständiga avkopplingen med små middagar med havsutsikt på vårt gästhus, där vi beundrade stjärnorna och tog oss tid att läsa våra favoritböcker. Vi slapp dessutom irriterande myggor, som inte fanns där under den här perioden, och njöt av promenader på stranden i solnedgången.

Efter 4 dagar tog vi färjan från Praslin till den lilla ön La Digue. Jag hade redan haft turen att få se ön och kunde knappt vänta på att visa den för min man. Platsens skönhet är tidlös, och ön var ännu mer fascinerande än jag mindes den. Vi blev förälskade i den och funderar redan på hur vi ska kunna återvända!

Vår entusiasm för den här platsen beror inte bara på det spektakulära Anse Source D’argent, som verkligen ser ut som ett vykort, utan också på det enkla livet här. Från gryning till solnedgång går man klädd i shorts och flip-flops och cyklar runt i nära kontakt med naturen. Längs vägarna möter man jättelika landsköldpaddor som lugnt låter sig matas. Indiska oceanens brus är öns soundtrack, tillsammans med reggaemusiken som lokalbefolkningen lyssnar på genom små bärbara högtalare. Människornas leende ansikten och den otroliga doften av vanilj som känns överallt fulländar en bild som är nästintill perfekt!

Vi njöt av 3 dagar vid havet i L’Union-parken, bara en kort cykeltur från vårt gästhus La Diguoise. Inträdet kostar 100 rupier per person, men platsen är verkligen värd betydligt mer. Anse Source D’argent är fortfarande stranden som stal våra hjärtan!

Vi fick syn på fantastiska tropiska fiskar medan vi promenerade längs strandkanten, och vattnet är så klart att man kan fotografera dem utan att ens behöva gå ner i vattnet. Tidigt på morgonen kan man också besöka kokosfabriken, och innan man kommer fram till stranden kan man få syn på en liten grupp sköldpaddor som nästan smälter samman med klipporna.

På cirka 40 minuter kan man ta sig runt hela ön och upptäcka underbara vyer, liksom fantastiska smoothies på färsk frukt som säljs för 5 euro i de små strandbarerna. Men se till att göra det före klockan 16.00! Till lunch köpte vi riktigt god hämtmat. Det kreolska köket är smakrikt och kryddigt, med mycket fisk, framför allt tonfisk, samt kyckling och ris med rikligt med curry.

Mittemot den lilla hamnen på La Digue finns ett riktigt bra hämtställe som drivs av italienare. Bland rätterna finns även fladdermus, som enligt dem ska smaka ungefär som söt kyckling, men vi fick aldrig tillfälle att prova den. På kvällen är buffé alltid det bästa alternativet, och vi provade den på Zerof, ett mycket välkänt ställe som även bjöd på livemusik.
Kvinnan på gästhuset skämde bort oss genom att varje morgon servera frukost på vår veranda mitt i grönskan. Vi åt utsökt sylt – vår favorit var den med mango och tomat – tillsammans med de självklara äggen och en väldoftande kopp vaniljte.

Cyklar kan hyras för 6 euro per dag, och om ni hyr dem genom gästhuset levereras de direkt till boendet. Man bör ta med en ficklampa eftersom det är mycket mörkt på kvällen och vägarna är dåligt upplysta. Vi hade med oss pannlampor, som visade sig vara bekvämare när man cyklar.
Tyvärr går härliga dagar fort, och redan fyllda av saknad packade vi våra resväskor för att återvända till Mahé. Efter 1 timme och 15 minuter kommer man fram till hamnen på Mahé.

På den största ön bodde vi på ett gästhus högst upp på kullen ovanför stranden Carana Beach, på Carana Hilltop Villa. Det drivs av ett mycket trevligt gift par, han är britt och hon är från Asien, och de har en oerhört tillgiven katt som heter Bruschi!
Eftersom avstånden är längre på ön hyrde vi en liten bil i 2 dagar. Priset var 55 euro per dag och bilarna var helt nya. Bensinen kostar väldigt lite, ratten sitter till höger och huvudvägen är asfalterad hela vägen.

Vi började vår rundtur på ön med en utmärkt middag på Boat House, mittemot den berömda stranden Beau Vallon. Den mycket speciella restaurangen (det känns som att befinna sig inuti en stor båt) serverar kreolsk buffé och bjuder på livemusik till ett fast pris (25 euro per person), exklusive dryck. Vi provade även goda sydafrikanska viner, utöver det lokala ölet som finns överallt.
Följande morgon bestämde vi oss för att åka till Victoria och besöka kryddmarknaden. Världens minsta huvudstad har en liten och mycket charmig stadskärna, som präglas av klocktornet och huvudgatan Independence Street.

Nöjda över att ha köpt utmärkt curry och massor av vanilj fortsatte vi längs Sans Souci Road, vägen genom ön som leder till missionsstationen och teplantagen. På missionsstationen undervisades de första frigivna slavarna. Det finns bara ett fåtal spår kvar, men från toppen av kullen kan man beundra en fantastisk utsikt.
Platsen omges av kanelträd, och vi kände doften av dem under hela besöket. När vi fortsatte nådde vi tefabriken och plantagen, och vi hade turen att få fotografera kvinnorna som packade teförpackningarna, som vi sedan köpte i butiken.

Vägen korsar ön från ena sidan till den andra, och vi tog oss sedan ner mot havet på den motsatta sidan. Här njöt vi av utsikten över Port Launay och dess vackra strand. Vi hittade också ett riktigt bra hämtställe längs vägen, före korsningen som leder tillbaka mot Sans Souci. Det drivs av en ung kvinna vars matlagning uppskattas även av lokalbefolkningen.
Vi tillbringade slutet av dagen på den vackra stranden Beau Vallon, där vi njöt av solnedgången och åt smakrika nudlar på stranden precis som lokalbefolkningen.

Vår sista dag på Mahé bestämde vi oss för att se stränderna i söder, så vi styrde mot Anse Royale och Anse Forbans, men den verkligt unika stranden var Anse Takamaka: intensivt grönt vatten och en strand lika vit som talk, välbesökt av många barn från trakten.
Före solnedgången bestämde vi oss för att avsluta vår rundtur med ett besök vid vattenfallet Cassedent, som hade rekommenderats som en av sevärdheterna i närheten man inte får missa. Den här platsen var verkligen en liten upptäckt, inte minst eftersom en lokalbo visade oss en ”alternativ” väg genom djungeln, så att vi kom fram på 10 minuter. Den officiella leden tar 40 minuter att gå och inträdet kostar 100 rupier.

Ön hade förtjänat ytterligare några dagar, eftersom det verkligen finns så många platser att se, men vår vistelse närmade sig sitt slut och det var dags att packa väskorna. Det obarmhärtiga alarmet klockan 5 på morgonen meddelade att det var dags att åka hem.

När vi kom hem berättade vi entusiastiskt om vår resa, fortfarande med ögonen fyllda av all denna skönhet, och jag kan ännu känna hur jag gungar i den där gungan som hängde mellan palmen och himlen.