Livets soliga sida

Vi anlände till flygplatsen på Mahé och tog direkt färjan via Praslin till La Digue. Alla transporter fungerade fantastiskt bra, alltid punktliga och alltid med vänligt bemötande. Redan under överfarten till La Digue fick vi uppleva öarnas överväldigande skönhet, med små berg täckta av regnskog och klippor som nästan såg overkligt vackra ut.

Vårt boende Marie-France Beach Front Appartment på den lilla ön var fenomenalt, och ägarinnan Marie, som tidigare var lärare på den lilla lokala skolan, välkomnade oss genast med kall, färskpressad juice. Från balkongen hade vi en fantastisk utsikt över havet och ön Praslin. Det perfekta läget för en underbar solnedgång.

Solnedgång från balkongen, La Digue Anse La Réunion, La Digue Efter att ha tagit igen lite välbehövlig sömn cyklade vi den andra dagen till Grand Anse för att koppla av och njuta av stranden, solen och värmen. En kokosnöt fick förstås inte saknas, och en vänlig öbo högg skickligt upp den med en machete så att den gick att dricka ur. Ett under att han fortfarande hade alla fingrar kvar!

Vägen till Grand Anse, La Digue Grand Anse, La Digue När man kommer från Bayern måste man förstås leva upp till klichén om att vara bergsbestigare, så på den tredje dagen begav vi oss raka vägen upp på öns lilla berg. Efter några omvägar på grund av den bristfälliga skyltningen hittade vi till slut vägen upp och belönades med en underbar utsikt. Öns flora och fauna är i sig värd hela resan. Små minibananer som smakar mycket sötare än hemma, jackfrukter, vanilj, blommor och förstås regnskogens träd med sina lianer à la Tarzan och Jane.

Utsikt från öns berg, La Digue Madagaskarkardinalfågel De följande dagarna tillbringade vi på stränderna Source d´ Argent och Anse Coco, som nog är de vackraste på den lilla ön. Där gjorde vi våra första försök att snorkla. Och nästan direkt lyckades vi fånga en havssköldpadda med undervattenskameran. Djuren glider genom havet med en smidighet som knappt går att föreställa sig.

Anse Source d'Argent, La Digue Vi hade fått smak för snorkling och gav oss nästa dag ut till den lilla ön Coco Island i en liten båt tillsammans med den unge lokalbon Samir och hans bror Lorenzo. Där lärde vi oss mycket om havet och dess invånare och simmade längs revkanten efter alla möjliga färgglada fiskar. Vår kamera fick knappt vila en sekund.

Havssköldpadda under snorkling vid Coco Island Indisk gulnäst kirurgfisk och citrondvärgkejsarfisk, Coco Island En utflykt till nationalparken Vallée de Mai på grannön Praslin fick förstås inte heller saknas. Coco de Mer, Seychellernas främsta kännetecken vid sidan av jättesköldpaddorna, ser ut som en rejäl rumpa.

Nu var det dags att säga ”bye bye” till lilla La Digue. Den andra veckan tillbringade vi på Villa Dorado på Mahé. Det lilla pensionatet utmärker sig framför allt genom omsorgen om detaljerna i både atmosfären och inredningen. Det fantastiska läget direkt vid stranden är förstås också ett stort plus. Med hyrbilen, som vi verkligen rekommenderar på Mahé, besökte vi huvudstaden Victoria med dess marknad och hinduiska tempel. Vänstertrafiken på ön är verkligen en upplevelse i sig, och även en rejält skumpig tur med lokalbussen hör till öarnas kulturella höjdpunkter.

Utsikt över havet, Villa Dorado, Mahé

Buddhistiskt tempel, Victoria, Mahé

En stor del av veckan tillbringade vi vid Anse Royal, som är sagolikt vacker och samtidigt perfekt för snorkling, särskilt längst i norr. På morgonen före avresan kunde vi, tack vare läget i öster och en tidig morgon, även se en oförglömlig soluppgång. Efter att ha tagit farväl av vår dagliga besökare, en otroligt snäll strandhund, var vi tyvärr tvungna att åka hem igen. Kanske kommer vi tillbaka någon gång!

Anse Royale, Mahé

Soluppgång från hotellets strand, Mahé