Vi har sett paradiset – ö-hoppning i mars 2017

På Hotel La Roussette fick vi ett varmt mottagande under vår enda dag där, relativt nära flygplatsen. Vi välkomnades med fruktjuice, vår säng var dekorerad med ordet ”Welcome” och vi kunde checka in på rummet redan på morgonen. Efter en kort vilopaus gick vi till en närliggande mataffär för att köpa dryck och några småsaker och tog sedan en lång strandpromenad i riktning mot Anse Royale. På vägen hade vi en liten picknick och njöt av utsikten över Indiska oceanen. Strandpromenaden blev lång, och strax före Anse Royale hindrade klipporna vid Pointe au Sel oss från att fortsätta. Så vi hoppade på bussen för 5 rupier (knappt 0,35 euro) per person. Förarnas körstil och klipporna vid Pointe au Sel bjöd på en oförglömlig färd med Tata-bussen, något som skulle följa oss under hela semestern. En kort promenad vid Anse Royale, ett snabbt besök på ett avhämtningsställe och den spännande bussresan tillbaka till hotellet avslutade vår första dag på Seychellerna. Nästa morgon kunde vi välja mellan 3 frukostalternativ vid simbassängen, och vi blev inte besvikna.

Vår transfer kom punktligt till hamnen (precis som alla våra övriga transferresor), där vi kunde checka in och betrakta det stillsamma livet i hamnen. Sedan bar det av mot Praslin på färjans övre däck. Här visade sig vår vilopaus på La Roussette vara väl värd tiden – på flera turister syntes det tydligt hur påfrestande flygresan hade varit.

Vår transfer till hotellet väntade också redan på oss, men på Hotel Berjaya Praslin Beach fick vi veta att hotellet tyvärr var överbokat. Som det senare visade sig var detta inte alls dåligt för vår del, eftersom vi fick bo på Village du Pecheur under de följande 5 dagarna. Det var ett vackert hotell direkt vid Cote d‘Or, utformat som en by av en välkänd italiensk konstnär och med en vacker, dekadent inredning. Vi trivdes mycket bra där. Även frukosten fick vi äta där i form av en buffé. Halvpensionen som vi hade bokat serverades på restaurangen vid Berjaya Praslin Beach, direkt på stranden, och höll god kvalitet. Den erbjöds som buffé eller, när det var färre gäster, som en meny att välja från. I efterhand hade vi kunnat spara in kostnaden för halvpensionen, men i den lilla orten fanns bara ett avhämtningsställe och maten hade blivit ganska enformig. Därför hamnade många av Berjayas gäster utan halvpension ändå på Berjayas restaurang. Där åt jag den bästa pizzan med tonfisk och kapris på flera år, dessutom till ett för Seychellerna förmånligt pris. Men med buffén ingick även sallad, soppa och dessert.

På Praslin åkte vi mycket buss, och vår första utflykt gick till coco de mer-palmerna i Vallée de Mai. Den dagen var molnfri och ganska varm för oss solbleka européer. Därför var det riktigt skönt att ta den långa rundleden på över 3 timmar genom den skuggiga urskogen av palmer. Vi klarade oss bra även utan guide och gick med blicken riktad uppåt för att upptäcka coco de mer-palmens kvinnliga och manliga attribut. Men även bortsett från det var rundleden sevärd och mycket avkopplande. Coco de mer är nämligen inte allt som parken har att erbjuda. Glöm inte vatten. Citrongräslimonaden och den hembakade kakan på parkens kafé rekommenderas varmt.

Praslin – Coco de Mer Sedan tog vi bussen tillbaka, gick in i mataffären och köpte dryck. Till lunch brukade det räcka för oss att köpa små piroger med grönsaker, fisk eller kött för 4 rupier styck (3 eller 4 beroende på hur hungriga vi var) och äta dem på stranden. Vi hade förstås även en vattenkokare på rummet och kunde göra kaffe. Kaffe fanns ibland redan på rummet, annars gick det att köpa billigt i mataffären. Ett långt, härligt bad i havet med utsikt över öarna Chauve Souris, St. Pierre och Curieuse avrundade dagen före middagen.

Nästa dag ägnade vi åt Anse Lazio, som enligt oss är Praslins vackraste strand. På morgonen tog vi bussen dit och gick sedan uppför berget. I skuggan var det inga problem. Men om man vill ner till havet måste man förstås gå ner igen, den här gången i solen, fast utsikten över havet gjorde det till en njutning. Anse Lazio är verkligen ett måste på Praslin. Vi gick längst bort på stranden, och jag snorklade där. Jag belönades genast med enorma fladdermusfiskar som poserade framför kameran och fyllde hela bilden. Inte ens en havssköldpadda lät sig skrämmas av mig. Med de upplevelserna i minnet kändes vägen tillbaka inte lika jobbig.

Nästa dag gjorde vi en utflykt till Curieuse för att se sköldpaddorna. Det var verkligen unikt eftersom djuren strövar fritt omkring där. Verkligen en upplevelse, precis som promenaden längs spängerna genom mangroveskogen till grillstranden med utsikt över Praslin. Vi njöt också mycket av grillmaten med fisk, kyckling, mangosallad och mycket annat. Sedan åkte vi till St. Pierre för att snorkla. Det var inte lika lyckat som vid Anse Lazio, men den lilla ön i bakgrunden var en riktig fullträff för foton.

St. Pierre-klippan sedd från vattnet Nästa dag gjorde vi en utflykt till färjeläget och därmed till den största orten. Vi tog en snabb titt runt och njöt sedan ännu en gång av vår hotelluppgradering. Dagen därpå bar det av till La Digue. En kort färjeresa på 15 minuter.

Vi checkade in på Guesthouse Zerof. Enkla, stora rum utan balkong inne på ön. Här var det verkligen prisvärt att boka halvpension, och det kan absolut rekommenderas. Familjeföretaget består av pensionatet, den välkända restaurangen och en mataffär. Den kreolska maten var verkligen fantastisk och serverades som buffé. 3 gånger i veckan dukades en stor buffé upp, eller, om det inte var så många gäster, serverades ibland en riktigt god meny. På La Digue fanns betydligt fler hämtmatställen för den som ville ordna maten själv. Cyklarna saknar dock oftast belysning, och det finns knappt någon gatubelysning att tala om, åtminstone inte mitt på ön. Glöm därför inte en ficklampa eller en mobil med ficklampsfunktion. Vi kände att vi behövde röra på oss och gav oss upp mot utsiktsplatsen Belle Vue. Det var mycket svettigt och rekommenderas endast tidigt på morgonen eller efter kl. 17.00.

Belöningen blev en underbar solnedgång och några fina foton av flyghundarna. Nästa morgon cyklade vi via hamnen till nordkusten och Anse Fourmis, tills det inte gick att komma längre, med några korta pauser på stränderna längs vägen. Underbara, väderslipade granitklippor och vikar. Lite snorkling och en fisksoppa med havsutsikt på en liten restaurang.

Nästa dag tog vi oss till Grand Anse och Petit Anse, verkligen fantastiska stränder med fin sand och kraftiga vågor. Det fanns alltid möjlighet att lägga sig i skuggan av träden eller granitklipporna. Sedan letade jag efter stigen till Anse Cocos. Den börjar bakom baren och är ganska väl upptrampad. Därefter väntar förstås en stigning över klipporna, behagligt nog i skuggan, och stranden är helt otrolig. Jag fotograferade den från alla håll och gick sedan tillbaka till min fru. På vägen såg vi dessutom en av de stora tusenfotingarna.

Den tredje dagen tog vi oss an Anse Source d’Argent. Först störde vi oss på inträdet på 100 rupier, men ärligt talat är det värt det. Sköldpaddorna får tyvärr inte ströva fritt, kanske på grund av risken för olyckor med turisterna. Parken är ganska trevlig, men för oss var den av mindre betydelse. Det här var den vackraste stranden jag hade sett dittills. Vi hittade en fin granitklippa och lade oss i skuggan. Det blev mängder av foton bredvid, under och ovanpå olika fantastiska granitklippor – hela den klassiska bilden, helt enkelt. Nästa dag gick vi in igen. Verkligen fantastiskt. Från och med tredje besöket ska man tydligen till och med få rabatt. Men sedan var vi tvungna att resa vidare. För oss är La Digue Seychellernas vackraste ö, tack vare stränderna. Förhoppningsvis var det inte vårt sista besök. Vi skulle kunna tänka oss en katamarantur följd av en vistelse på La Digue.

Men vår semester var ännu inte över. Vi hade fortfarande 4 dagar med hyrbil på Mahé, men vi hade redan bestämt oss – vi hade sett paradiset.

På Mahé bodde vi på Villa Dorado vid Pointe au Sel, som hör till det exklusiva Crown Beach Hotel, till ett bra pris. Självklart med halvpension, som vi verkligen uppskattade. Måltiderna serverades på hotellet. Fantastiskt gott, och det fanns knappt några andra möjligheter att ordna mat själv i området. Vår värdinna lagade en härlig frukost med fruktfat och omelett åt oss varje morgon.

Det gick smidigt att hämta bilen. Jag fick till och med en bil i en högre fordonsklass utan extra kostnad. Jag fick dock känslan av att det inte berodde på min längd, utan på att han ville bli av med den gamla skrothögen. Men det störde inte oss. Vi gick ett varv runt bilen eftersom det fanns repor och bucklor i varje hörn och på alla sidor. Motorn gick däremot bra. På grund av vänstertrafiken fumlade jag en del med växlarna, men Kian kämpade på. Eftersom de tidigare nämnda bussarna och många vräkiga bilar oftast var bredare än körbanan var jag ganska glad över att bilen inte var fabriksny. Det går bra att hyra bil, men man bör köra mycket defensivt. När jag tyckte att det blev för trångt stannade jag, till förtret för bilarna bakom mig, och lät den mötande trafiken ta initiativet till att passera.

Jag var dock inte den enda som körde långsamt i uppförsbackarna. Många turister körde också ganska försiktigt. Det som kändes obehagligt var de fantastiska granitklipporna precis intill vägen eller det extremt djupa diket på andra sidan. Ofta gick det bara att fortsätta på 1:ans eller 2:ans växel. Automatväxel hade varit klokt, men nu kan jag i alla fall växla med vänster hand. Vi såg inga olyckor, så det är bara att köra. Mahé har också mycket att erbjuda. Bergspass som i Alperna och en underbar natur. Den som vill kan vandra längs fina leder. Huvudstaden, framför allt marknaden, är också värd en förmiddag. Bland de vackra stränderna besökte vi Anse Intendance och Anse Soleil, där Anse Soleil var den som mest påminde om stränderna på La Digue. Tyvärr går det bara att ta sig dit med bil eller genom att bo på det fantastiska hotellet på plats. Vi tyckte verkligen mycket om Seychellerna.

Mahés djungel Eftersom vårt flyg den sista dagen inte avgick förrän strax före midnatt och vi inte kunde behålla rummet längre, erbjöd de oss att lämna resväskorna där, använda området vid Villa Dorado och Crown Beach och även duscha i slutet av dagen. Detta verkar inte alltid vara en självklarhet, så kontrollera det i förväg. Kanske berodde det också på att de andra hade bokat själva och inte via SeyVillas som vi. Ibland är det bra att ha en stark partner vid sin sida, utan att för den skull göra alltför mycket reklam för SeyVillas.

Mycket nöje på Seychellerna.
Christina och Ralf