Vår höjdpunkt: La Digue

När vi hade fått vårt bagage anmälde vi oss hos researrangören ”Creole”, som tog oss till vår chaufför. Den blå himlen mulnade och snart började det regna. ”En regnskur i tropikerna är helt normalt”, tänkte vi och lät inte det dåliga vädret förstöra humöret. Vi skulle ju ta färjan direkt till Praslin, och där kunde vädret vara helt annorlunda. Eftersom vi landade tidigt på morgonen och färjan inte skulle avgå förrän runt lunchtid satt vi trötta i hamnen på Mahé och väntade på att få gå ombord. Under den 1 timme långa färjeöverfarten sov vi en stund. Det regnade fortfarande. När vi anlände till Praslin möttes vi av samma syn – grått och blött.

Solnedgång vid Hotel Le Domain de la Reserve på Praslin Transfern till hotellet Le Domaine de La Reserve, som lokalbefolkningen kort och gott kallar ”La Reserve”, tog bara 15 minuter. Vädret förstörde det första intrycket även här. Det hade regnat så kraftigt i flera timmar att marken inte längre kunde ta upp vattnet och allt stod under vatten. Men när vi kom in på vårt rum blev vi desto mer förvånade – det var länge sedan vi hade sett ett så fint, stort och rent rum, och utsikten var helt otrolig. Vi hade bokat ett rum direkt vid stranden, och precis framför rummet bredde de stora granitklipporna och havet ut sig. Fantastiskt vackert, till och med i regnet. Även under de följande 5 dagarna – och vi var bara 5 dagar på Praslin – satte vädret käppar i hjulen för våra planer. Ibland regnade det hela förmiddagen fram till cirka kl. 15, ibland började det först kl. 12 och ja, det fortsatte även att komma regn som höll på hela dagen.

Så vad gör man när det regnar oavbrutet på en ö där man hade planerat att utforska de vackraste stränderna? Som tur var bodde vi på ett riktigt hotell och kunde därför tillbringa några timmar i simbassängen, vid poolbaren och under parasollen. Eftersom vi bara hade bokat frukost behövde vi ordna middag. Hotellet samarbetar med 2 restauranger som erbjuder transfer, vilket innebär att man blir hämtad på hotellet, äter på restaurangen och sedan körs tillbaka. Vi använde det här erbjudandet 3 gånger, eftersom vi tyckte att 40 EUR per person för en middag på hotellet, exklusive dryck, var för dyrt. Och restaurangerna kan verkligen rekommenderas. Hotellet erbjuder även en utflykt till ön Curieuse, kombinerad med ett snorklingsstopp vid ön St. Pierre.

St. Pierre Båten avgår direkt från hotellet. Tyvärr regnade det även den här dagen, men ingenstans på Seychellerna var undervattensvärlden lika vacker som vid St. Pierre. På Curieuse fick vi äntligen några solstrålar och vi var så lyckliga. Men det var framför allt de underbara sköldpaddorna som bidrog till vårt goda humör. Det är så fascinerande att få vara så nära dessa djur, och ja, de älskar verkligen att bli kliade på halsen. Vi tillbringade därför omkring 1,5 timmar med att ge den ena sköldpaddan efter den andra massage och föreviga stunden på bild. Det var helt fantastiskt.

Nästa dag hade vi en hyrbil. På förmiddagen sken solen, så vi körde till Anse Lazio, en strand som sägs vara den vackraste på Praslin, och vi blev inte besvikna. Det var verkligen en seychellisk drömstrand. Även här kom det en regnskur, men den störde oss inte särskilt mycket eftersom solen sken igen efter 1 timme.

Anse Lazio, Praslin På eftermiddagen ville vi köra till Fond Ferdinand, en nationalpark som skulle vara något av ett hemligt tips jämfört med Vallée de Mai. När vi kom dit var den dock stängd, så vi körde ändå tillbaka till Vallée de Mai – 2 timmar före stängning. Inträdet på 25 EUR per person var ganska dyrt, men det var ändå roligt att promenera omkring där. Utan guide irrade vi visserligen runt ganska planlöst och nöjde oss mest med att beundra den stora mångfalden av växter. Förresten frågade vi varje dag många ur lokalbefolkningen om vädret skulle bli bättre, och de försökte få regnet att låta som något positivt. I mars, som egentligen är en mycket regnig månad, hade det nämligen inte regnat en enda dag det året. Och nu i april, som på grund av monsunskiftet skulle vara väldigt torr, hade vi hittills haft regn 100 % av dagarna … vi hade nog helt enkelt riktig otur, för under de senaste åren hade april verkligen varit mycket torr.

Valleé de Mai, Praslin

Efter 5 dagar med omväxlande väder möttes vi återigen av ihållande regn på avresedagen, och resan fortsatte till La Digue. Färjeturen tar bara 15 minuter, men även på La Digue välkomnades vi av ösregn. Den annars så cykelvänliga ön stod under vatten. Maison Charme de l'Ile var däremot återigen otroligt fint och hade en riktig må bra-känsla. Vi hade en egen liten lägenhet med kökshörna, innergård, tvättlinor och cyklar (10 euro per person och dag), samt ett mycket rent rum och badrum.

Liten pool på Maison Charme de l’Ile, La Digue På eftermiddagen lättade regnet och vi gav oss iväg på cyklarna till snabbköpet och hämtade lunch från ett avhämtningsställe. Det sägs att man på La Digue garanterat springer på samma människor om och om igen, och ja, så var det verkligen. Man kände sig genast som hemma. Lokalbefolkningen var dessutom ännu vänligare än på Praslin. Generellt måste man säga att seychellierna är mycket vänliga människor. Alla talar engelska och hjälper gärna till, de har en avslappnad livsstil och särskilt på La Digue var reggaekulturen mycket utbredd – ett väldigt sympatiskt folk.

Nu började äntligen den efterlängtade semestern även för oss, för på La Digue fick vi njuta av 4 dagar med strålande sol … Först nu insåg vi verkligen vilken skillnad vädret gör. Havet lyste ljusblått överallt, granitklipporna skapade konstverk längs varje kust och djuren (hundar, katter och höns) klättrade och stojade omkring tillsammans. Det fanns ingen osämja, alla lever här i harmoni med naturen och det var just det som fängslade oss så mycket med La Digue. Det lugna och okomplicerade livet, där människor, djur och natur lever tillsammans utan problem och alla tar hänsyn till varandra. Med cykel kunde man verkligen nå öns alla hörn – förutom de allra brantaste höjderna, där gick det bara att fortsätta till fots.

L’Union Estate, Praslin Den första dagen cyklade vi längs västkusten ända till ”End of the Road”, där man kan få goda drycker och riktigt bra mat på ”Chez Jules”. Längs vägen låg jättesköldpaddorna återigen överallt vid vägkanten – fantastiskt! Nästa dag utforskade vi östkusten: Grand Anse, Petite Anse och Anse Cocos. 3 underbara stränder som vi sedan återvände till varje dag. Vid Petite Anse väntar också en trevlig liten fruktbar på turisterna, med musik och färska kokosnötter. Vandringen till Anse Cocos börjar precis vid baren och tar därifrån ytterligare 30 minuter. Tack vare sin storlek är alla stränderna visserligen ännu mindre välbesökta än många andra – men några hemliga tips är de sedan länge inte längre. En hel del människor, både unga och gamla, hittade trots allt dit.

Strandbar Vi besökte även Anse Source d'Argent två gånger, en verkligt vacker plats. Båda gångerna kom vi dit först till solnedgången, eftersom stranden då är nästan folktom och granitklipporna verkligen lyser upp strax innan solen går ner. För bad tyckte vi inte att det var riktigt lika fint där. Vattnet är mycket långgrunt, det finns gott om sjögräs och själva stränderna är inte särskilt stora. Då tyckte vi bättre om östkusten för att sola och bada. Men var försiktig: eftersom det inte finns något rev utanför kusten kan vågorna ibland bli riktigt höga och strömmarna starka. Det finns även skyltar som varnar för detta. Några riktiga skuggplatser hittar man inte heller här. Men eftersom vi hade haft solbrist var vi särskilt ute efter soliga platser.

Solnedgång vid Anse Source D’Argent, La Digue

Efter 4 dagar var vi tyvärr tvungna att lämna denna paradisö, och med färjan reste vi återigen via Praslin till Mahé. Här hade vi bokat Villa Dorado i sydost. Hushållerskan Martha är den vänligaste värd vi någonsin har träffat. Hon hade alltid ett leende på läpparna, fanns alltid till hands och tog så väl hand om gästerna. När vi var där bodde det bara tyskar på boendet, så man började snabbt prata med varandra. Eftersom detta pensionat dessutom består av ett enormt ombyggt hus med 5 gästrum, där även Martha bor, och man får använda det stora köket för att laga sallader och pasta, kändes det verkligen som att hälsa på hos en familj. Villa Dorado tillhör det intilliggande Crown Beach Hotel, vars simbassäng gästerna också får använda.

Utsikt från Villa Dorado Den första dagen gav vi oss iväg till Anse Royale, som skulle ligga bara en vik bort. Från Praslin och La Digue var vi ju vana vid att trotsa biltrafiken och gå längs vägarna. På Mahé visade det sig dock vara farligt. Vägen var längre än vi hade trott och hade många snäva kurvor, bilarna susade förbi oss och vi fick ofta hoppa ner i diket. På vägen tillbaka tog vi bussen, vilket också var en mycket intressant upplevelse. Vi bestämde oss för att hyra en bil, och Martha ringde en biluthyrare hon kände som lovade oss en bil till nästa dag. Tyvärr fanns det ändå ingen hyrbil tillgänglig, så vi tillbringade ytterligare en dag på Villa Dorado, där det tyvärr inte finns så mycket att utforska. Det finns visserligen en busshållplats precis intill boendet, men helt ärligt ville jag inte åka några längre sträckor med buss, eftersom jag var rädd att jag skulle få klaustrofobi.

Den 13 april var vår vistelse på Seychellerna redan över. Klockan 10.00 var vi tvungna att lämna rummet, men vi skulle inte bli hämtade av Creole förrän klockan 18.45 – och vi hade ingen aning om vad vi skulle göra fram till dess. Sedan kom överraskningen: Martha hade ordnat en annan hyrbil åt oss, så på avresedagen kunde vi fortfarande utforska Anse Intendance och huvudstaden Victoria. Stranden påminde om Grand Anse på La Digue – mycket vidsträckt, med ljusblått vatten och höga vågor som kan bli mycket farliga. Trots det tyckte vi om den. Vid 13-tiden gav vi oss av igen och körde till Victoria, och tro det eller ej, nu var det tillbaka igen – det ihållande regnet. Semestern slutade som den hade börjat, grå och blöt. Men det var ändå mycket varmt, och inte ens i regnet kände man något behov av långärmade kläder. Det blåste ju inte heller, och åtminstone det var typiskt för monsunskiftet.

Anse Intendance, Mahé Klocktornet i Victoria, Mahe För 40 USD bokade vi sedan tillgång till loungen på flygplatsen på Mahé så att vi kunde duscha en sista gång före avresan – det bästa beslutet. Vi satt avslappnat i den trivsamma loungen med direkt utsikt över landningsbanan, åt snacks och drack något medan semestern fick klinga av till ljudet av regnet. Kanske bidrog även det till att vi började se fram emot att komma hem igen. Om vi vid den här tiden fortfarande hade varit på La Digue i strålande solsken hade avskedet varit betydligt svårare.