Ö-hopping på smekmånaden

Mahé är oundvikligen det första stoppet på en resa till Seychellerna, eftersom ögruppens enda och ganska lilla internationella flygplats ligger här. Vips får det oanvända passet en liten Coco de Mer-stämpel, och plötsligt står vi där – förundrade över värmen och luftfuktigheten redan klockan 7 på morgonen – framför researrangörens välkomstkommitté. Sedan kör vår chaufför oss till vårt första hotell, Le Jardin des Palmes, längs en väg med berg och djungel till höger och sand och stränder till vänster.

Något man lägger märke till redan under den första timmen i landet är människornas genuina vänlighet. Vår chaufför var mycket pratsam, även med andra bilförare han kände, även om deras sätt att kommunicera främst bestod av tutande. Hotellpersonalen var också väldigt vänlig. Vi blev både förvånade och glada över hur stort vårt rum var: nästan som en liten stuga, högt uppe på en kulle med en hisnande utsikt över ett stilla, turkost hav med jollar och fiskebåtar. Frukosten var också riktigt god. På Seychellerna serveras generellt väldigt mycket färsk frukt. I övrigt är frukosten en blandning av klassiska engelska och amerikanska alternativ, som ägg tillagade precis som man vill ha dem – äggröra, stekta ägg, omelett eller helt enkelt kokta – samt vita bönor i tomatsås, cheddarost, skinka eller bacon, vilket är standard på Seychellerna. Det hela kompletteras med croissanter, fruktjuicer, yoghurt och småfranskor som tyvärr oftast är lite mjuka. När det gäller teet bör man vara lite försiktig, eftersom invånarna verkar låta tepåsen ligga kvar i det heta vattnet. Beroende på hur länge teet har stått kan det därför ibland vara väldigt beskt.

På Mahé kan vi varmt rekommendera ”Domaine de Val de Prés” (ingår inte i SeyVillas program), ett hus i kolonialstil som visar hur kolonisatörerna levde på 1800-talet. Särskilt hyddorna runt huset, där invånarna säljer olika slags konsthantverk, är definitivt värda ett besök.

För att utforska hela Mahé rekommenderas en hyrbil. Att köra på ön är dock ett äventyr i sig. Branta stup, dåligt underhållna och ofta otroligt smala vägar, med fotgängare på båda sidor, gör det inte direkt enkelt. Det finns också många kortare vandringar att ge sig ut på. Vi tyckte till exempel särskilt mycket om vandringen till Montagne Brûlée. Vi mötte inte en enda människa – förutom en mycket hjälpsam invånare som visade oss startpunkten när vi frågade: ”Vill ni dit? Följ bara efter mig!” Till slut nådde vi en utsiktsplattform som var värd vartenda steg.

Fiskmarknaden i Victoria är förstås också ett måste.

Personligen tappade jag lusten att äta fisk under resten av dagen efter besöket – den intensiva fisklukten går verkligen in under huden. Här finns också många shoppingmöjligheter, bland annat kryddor som annars är mycket dyra och svåra att få tag på.

På huvudön är det däremot svårare att hitta en bra badstrand. Som tyska semesterfirare hade vi nog föreställt oss det hela lite för enkelt, eller kanske haft fel förväntningar. Ofta låg vägen mycket nära stranden, och vid högvatten nådde vattnet nästan ända upp till vägen. Det gjorde att det fanns ganska lite plats att ligga på, som till exempel vid Anse Boileau. På andra stränder gjorde varningar för högvatten eller starka strömmar det mycket svårt att bada, även om det säkert också berodde på årstiden. Vår favoritstrand på ön är Beau Vallon: en lång sandstrand med gott om plats att ligga på och mycket grunt, lugnt vatten. Trots att detta är Mahés mest besökta turiststrand, ligger mycket nära Victoria och har flera hotell och restauranger i närheten, känns den inte alls överfull. Vår favoritrestaurang, med en fantastisk utsikt över solnedgången direkt från bordet, är Chez Batista vid Anse Takamaka! Här gick det också utmärkt att bada.

Efter de första sex dagarna fortsatte vi med färjan till Praslin. Det var lättare sagt än gjort: vågorna under den 60 minuter långa överfarten gick inte bara hårt åt min mage. Hälften av passagerarna sträckte sig regelbundet efter de små vita påsarna. Men när vi väl kom fram såg världen genast ljusare ut igen. Vi har absolut inget att klaga på när det gäller våra hotell, men synen på vad som räknas som en badstrand skiljer sig en hel del mellan tyskar och seychellier. Vid hotellets egen strand fick man klättra ner över några klippor till en mycket liten plats där man kunde ta sig ner i havet. Tyvärr var det väldigt stenigt, med små korallbitar under de bara fötterna, och återigen otroligt starka strömmar. Det var bara badglädje för äventyrare. Däremot var detta den absolut bästa platsen för att se den hisnande solnedgången:

Stående direkt vid revet, med vågorna dånande nedanför, kunde vi se eldklotet försvinna ner i havet – gärna med en cocktail från hotellet intill i handen. På ön finns dessutom två av resans främsta höjdpunkter: stranden Anse Georgette och nationalparken ”Vallée de Mai”.

Anse Georgette är en mycket exklusiv strand som endast går att besöka efter förhandsbokning. Det bästa sättet att ta sig dit är att be hotellet boka plats åt er på stranden. Därefter kan ni anmäla er vid entrén och promenera genom hotellets stora, lyxiga golfanläggning. Efter cirka 20 minuters promenad når ni Anse Georgette. Trots de höga vågorna var det fantastiskt roligt att bada, kanske just på grund av dem. Sanden är mjuk, finkornig och vit. Det var definitivt värt all ansträngning att ta sig dit. Den mycket välskötta nationalparken är också både sevärd och lärorik. En särskilt rolig upplevelse är för övrigt bussturerna på ön, som dessutom är otroligt billiga och bara kostar 5 SRC. Ibland känns resan som en tur i en berg- och dalbana – särskilt när alla sittplatser är upptagna.

Vårt sista stopp. Här kunde vi lugnt njuta av resans sista tre dagar. Bland annat gjorde vi en liten utflykt till L'Union Estate, där både kokosnötter och vanilj skördas och bearbetas.

Bakom området ligger också en rad stränder som är mycket populära bland par som gifter sig där. Vi mötte mer än ett nygift par på vår väg. Vid Pointe Source d'Argent badade vi till och med tillsammans med fiskarna. De små färgglada djuren var inte alls rädda för närkontakt, förutsatt att man rörde sig så lite som möjligt. De simmade i stim runt våra ben. Vår favoritplats för snorkling låg vid Anse Severe, där vi gärna stannade ända till skymningen.

Allt som allt var det en fantastisk semester. Om både resan dit och maten på plats inte hade varit så dyra skulle vi gärna återvända! Det var definitivt värt det.