Seychellerna är en dröm för alla

La Digue: vårt boende var Moonlight Beach Villa, ett smart hotell med 3 stjärnor, frukost och 6 rum. Rummen var alltid välstädade och rena. Då ger man gärna städpersonalen dricks. Frukosten var ganska enformig. Alla fick dela på ett större fruktfat och var och en fick ett bestämt antal rostade brödskivor, en klick smör och en klick sylt. Man kunde välja mellan äggröra, stekt eller kokt ägg eller omelett. 1 glas juice ur förpackning och 1,5 koppar kaffe. Cykeluthyrning på boendet. 100 rupier per dag.

La Digue är en liten och lättöverskådlig ö. Det finns bara en huvudväg och flera mindre sidovägar. Vid den lilla hamnen svänger man antingen höger eller vänster. Och man tar sig fram antingen till fots eller med cykel. Bilar för turister finns inte.

Om man svänger höger passerar man en liten, vacker kyrka och en skola. Huvudvägen slutar precis framför ingången till nationalparken. Inträdet kostar 100 rupier. I nationalparken finns bland annat de berömda och mycket sevärda stränderna och granitformationerna som syns på de flesta vykort. Man kan komma riktigt nära jättesköldpaddorna, Aldabrasköldpaddorna, och till och med mata dem.

Om man tar till vänster från den lilla hamnen passerar man vårt ”hotell” som nämns ovan. Här väntar lika många drömstränder, men betydligt färre klippor. Däremot får man återigen utsikt över grannöarna, bland annat Felicite. Det är lyxön för de allra rikaste, oavsett bransch. David Bagham håller tydligen på att bygga sitt ”lilla semesterhus” där.

I slutet av huvudvägen, bokstavligen vid dess SLUT, ligger en öppen restaurang och bar. Bara läget i sig – precis vid havet. Och sedan maten, en njutning. Portionerna är mer än tillräckliga.

Bläckfisksalladen med ris för 200 rupier rekommenderas varmt. Otroligt god. Till den passar en färskpressad fruktcocktail, från 70 rupier. Fiskcurryn med ris för 230 rupier rekommenderas också varmt, men den är stark.

För den som inte lägger så stor vikt vid fantastisk mat på La Digue rekommenderas matståndet för avhämtning vid hamnen. Maten kostar bara en bråkdel av vad en måltid på restaurang kostar och är dessutom mycket god. Med dryck kostar det omkring 100 rupier, varav maten kostar 60 rupier. Man får ett rejält lager ris och till det fisk, kött eller kyckling efter eget val samt sallad.

På La Digue deltog vi i en guidad vandring med Robert Agnes. Den kostar antingen 35 euro eller 500 rupier. Vandringen pågår från kl. 08.30 till 14.30 och inkluderar något gott till lunch, men ingen riktig måltid. Turen börjar i nationalparken och slutar där igen. Som deltagare får man inte vara räddhågsen, utan måste vara någorlunda vältränad och rörlig. Knäna måste fungera bra, eftersom de bitvis utsätts för stora påfrestningar. Han klättrar överallt: genom klippskrevor, ner i klippskrevor, upp på klippor och vid sidan av dem. Ner i vattnet och upp ur vattnet igen. Varje steg måste sitta rätt, och man måste följa hans instruktioner exakt. Varje gång belönades vi med helt fantastiska vyer. Stränder, vikar och utsikter – platser som vanliga turister annars aldrig kommer till. För sådana turer är halksäkra skor ett måste. Jag hade gymnastikskor. Dessutom behövs lätta kläder och badkläder. Kamerautrustningen bör förvaras separat i en plastpåse, eftersom man ofta går genom vatten och måste hålla ryggsäcken högt. Dessutom kan det plötsligt komma ett ordentligt skyfall så att ryggsäcken blir våt.

Den som har bra kondition kan vandra upp på La Digues högsta berg. Det är knappt 400 m högt. Egentligen löjligt lågt, om det inte vore för den höga luftfuktigheten, de höga dagstemperaturerna och den branta stigningen. Vi valde den kortare vägen. Under samma förhållanden promenerade vi till utsiktsrestaurangen ”Belle View”. Där fick vi uppleva en fantastisk solnedgång och åt sedan middag. Mycket, mycket vackert. Pris: 500 rupier, inklusive bilfärd tillbaka ner till byn. Att gå ner skulle vara svårt. Det är verkligen kolsvart och här finns inga gatlyktor som i Tyskland.

På Mahé är allt annorlunda. Det är en stor turistö där besökare och lokalbefolkning blandas. Här finns allt från små hotell till stora 5-stjärniga hotell som ”Savoy”, ”Kempinski” och ”Hilden”. Känslan av en paradisö går förlorad.

Under en semestervecka här måste man vara företagsam. Man måste köra för att gå ut och äta och köra för att handla. Vi hade hyrt en liten bil. Här är det vänstertrafik, vilket är en liten utmaning för hjärnan om man inte är van vid det. Trafiken är tät och man måste hela tiden följa trafikflödet. Det är ingen idé att tänka på att stanna och titta. Om man vill köra från A till B, som vi, måste man nästan alltid åka via Victoria. Mahé har mycket natur. Växtligheten känns ofta som en djungel. Det finns många serpentiner, och när vi kom ner väntade återigen de vackraste stränderna, även om några av dem var mycket blåsiga. Trots det blöta vädret, med regn varje dag och ibland som om himlen öppnat sig, körde vi till nästan alla stränder och stannade vid några av dem. Vi besökte bland annat en strand dit havssköldpaddorna kommer för att gräva ner sina ägg. Skyltar informerar om det.

Vi besökte Victoria. Först gick vi till veckomarknaden och sedan till det hinduiska templet. Om man frågar artigt får man fotografera där inne. Under tiden började det regna igen. Efter rundturen i Victoria körde vi vidare till den botaniska trädgården. Inträdet kostar 100 rupier. Där finns mycket vackra växter och även Coco de Mer. En bieffekt var myggorna, små och bitska. Efteråt kliade det överallt på oss. Vid nästa strandbesök hjälpte inte ens det svala vattnet.

Vi åt pizza i Beau Vallon två gånger, precis vid den stora stranden. Restaurangen öppnar först efter solnedgången, kl. 18.30. Pizzorna kostar från 140 rupier och uppåt. De är inget märkvärdigt, men smakar okej och man blir mätt. Längs strandpromenaden säljs hemlagad mat för avhämtning. Tyvärr fick vi lite problem med magen efteråt. Vi vet dock inte om det verkligen berodde på den hemlagade maten. Därefter blev det snabbsoppa och vitt bröd för oss i 3 dagar.

Boendet i Beau Vallon var ”Ocean View Guesthouse”, ett nyare boende med 3 stjärnor och rymliga rum för 2 vuxna, 1 barn och 1 spädbarn. Det var mitt rum. Där fanns kylskåp, badrum och värdeskåp i garderoben. Frukosten var som på La Digue, men mängden per person var större.