Min bild av Seychellerna var: dyrt, exklusivt och tråkigt. Så fel jag hade!
Det var först när vänner berättade om sin semester där, och det inte alls lät särskilt förnämt eller snobbigt, som jag började göra efterforskningar och hittade SeyVillas.
Cerf
Vi bodde på Fairy Tern
på den lilla ön Cerf. Fetärna på Cerf
Här kunde man verkligen varva ner efter det hektiska livet i Tyskland.
Trots att Cerf ligger precis mittemot Seychellernas huvudstad var det här den perfekta platsen att landa på.Stranden på Cerf
Min man kunde sitta och njuta av utsikten över havet, och för mig fanns det en vandringsled över ön, så även min rastlösa upptäckarlust lade sig ganska snabbt. Vandringsled på CerfTrädgården vid Cerf Fairy Tern
Våra värdar Wendy och Kevin var mycket vänliga och hjälpsamma, och anläggningen var helt enkelt underbar.Fetärna på CerfCerf – fetärnaFetärna på Cerf
Snart började även jag njuta av att ”inte göra någonting”. Ren avkoppling
Efter 5 dagar var vi utvilade och reste vidare till La Digue.
La Digue
Vi bodde på Belle des Iles Guest House
på La Digue. Belles des Iles, La Digue
Ännu ett bra val! Belle des Iles Guest House
ligger visserligen inte vid havet, utan mitt på ön och uppe på en höjd, men eftersom man enkelt kan utforska hela ön med cykel och backen inte heller är särskilt hög behöver man inte vara något idrottsgeni.
Cykling på La DigueMed cykel på La Digue
Till fots tog det 10 min till ”centrum”, och med cykel nådde vi alla de fantastiska stränderna på 5–30 min.
Bland dem kommer förstås den världsberömda Anse Source d'Argent först.
. Anse Source d'ArgentAnse Source d'ArgentAnse Source d'Argent
Den måste man förstås ha sett – men vi tyckte faktiskt ännu bättre om Anse Cocos
. Idyllisk, och bara vägen dit är fantastisk – lite ansträngande, men väl värd mödan. Från Grand Anse
får man klättra en kort bit till Petite Anse
och sedan gå ytterligare 30 min över berget genom regnskogen. Eftersom de flesta tycker att det är för ansträngande belönas man här med avskildhet, och när vi snorklade fick vi till och med se små hajungar.Anse Cocos
Längs vägen hittar man då och då något litet att fylla på energin med.Uppfriskande kokosdryck
Och ett stopp vid någon av juicebarerna är en upplevelse i sig. Juicebar på La Digue
Vi dök med Azzurra Dive Center, och även här överträffades mina förväntningar.
La Digue är en liten och mycket personlig ö med karaktär. 7 dagar var perfekt, men jag hade utan problem kunnat ”stå ut” betydligt längre.
Praslin
På Praslin hade vi valt att bo på Villas des AlizesVillas des AlizesVillas des Alizes
Och återigen hade vi tur – ett vackert boende, omsorgsfullt och kärleksfullt inrett.
Särskilt på kvällarna var det mycket stilfullt ;-) Villas des Alizes på kvällenVillas des Alizes på kvällenVillas des Alizes
Här bytte vi dock cykeln mot bussen, eftersom ön är betydligt större än La Digue – en upplevelse i sig!Buss på Praslin
Och naturligtvis ville vi se den världsberömda coco de mer-palmen. Vi valde Fond Ferdinand, som inte är lika känt men desto mer genuint. Vi fick en utmärkt guidad tur med en fantastisk guide som verkligen brann för sitt arbete, och det kostade bara en tredjedel så mycket.
Och fröna från coco de mer-palmen är verkligen imponerande!!!Coco de Mer, Fond FerdinandFond Ferdinand
Efter så mycket ”träd och frön” var det dags för stranden igen. Vi tog bussen från Grand Anse
i väster runt ön till ändhållplatsen i norr. Därifrån tar man sig till Anse Lazio
, enligt mig Praslins vackraste strand. Anse Lazio, Praslin Sedan vandrade vi över öns nordspets tillbaka till den västra sidan, en riktigt vacker led som är väl värd att gå även utan Anse Georgette.
Efter 6 dagar var det dags att ta farväl.
Om jag var tvungen att välja bort ett av våra 4 stopp skulle det dock bli Praslin. Här blev jag ordentligt ansatt av sandflugorna. Kanske berodde det på årstiden, havsströmmarna eller helt enkelt på att de tyckte att just jag var extra god. På de andra öarna hade jag inga problem med de där små odjuren.
Mahé
Vårt fjärde stopp var Mahé. Här tillbringade vi resans sista 10 dagar på egen hand och hamnade vid Beau Vallon. Trots att detta sägs vara öns mest turisttäta plats märkte vi inte alls av några överfulla stränder. Allt fortsatte i det numera välbekanta, lugna tempot som är så typiskt för Seychellerna.
Förutom att dyka, koppla av och vandra, allt med lokalbuss eller till fots, gjorde vi en rundtur på ön med en lokal guide – rekommenderas varmt.Rundtur på MahéRundtur på MahéRundtur på MahéRundtur på Mahé
Sedan var även de sista semesterdagarna över, och vi återvände hem med många nya erfarenheter.
Seychellerna är ett mycket fredligt ”land”. Många olika kulturer och religioner lever tillsammans i fred och med acceptans för varandra. Här gäller mottot: lev och låt leva. Mindre problem bemöts först och främst med ett leende. Det finns knappt något skräp på gatorna eller i havet, plastpåsar har nästan helt ersatts av flergångskassar och alternativa energikällor används på många olika sätt. Under en 4 veckor lång semester kan man förstås bara se en liten del av verkligheten, men det jag såg övertygade mig ändå. Jag tycker att vi i Tyskland kan lära oss en del av seychellierna.
Vi vill också tacka SeyVillas. Organisationen var perfekt, och genomförandet likaså. Alla transferresor fungerade felfritt. De små missödena hör helt enkelt till – den som ger sig ut på resa …
Solnedgång vid Grand Anse
