Inför årets semester gjorde vi ovanligt mycket research för att hitta rätt resmål. Den här gången skulle det bli något speciellt, eftersom det var vår första semester utanför Europa. Nästan alla resmål vi övervägde hade något som inte tilltalade oss. Det kunde handla om hög kriminalitet, inträdesavgifter till stränder eller mindre intressant natur. Seychellerna var ett resmål där vi inte hittade något som avskräckte oss på förhand. Det fanns verkligen ingenting som kunde dämpa vår förväntan, så valet föll ganska snabbt på öparadiset i Indiska oceanen. För mig som hobbyfotograf och naturälskare utlovade det storslagen natur, för min flickvän vackra stränder där hon kunde koppla av omgiven av kristallklart vatten och för oss båda en härligt avslappnad atmosfär.
Så mycket kan jag avslöja redan nu: Vi blev inte besvikna. Det finns dock en sak som ni bör vara beredda på. Mer om det i slutet.
Strand på MahéMahé
Liksom för nästan alla semesterresenärer började vår resa till Seychellerna på den internationella flygplatsen på Mahé, huvudön där världens minsta huvudstad Victoria ligger. Inför vår fyra dagar långa vistelse hyrde vi en bil för att utforska ön. Det går dock även att resa riktigt billigt med buss.
När vi letade efter vårt första boende lade vi genast märke till lokalbefolkningens enastående hjälpsamhet och värme – på det mänskliga planet var det en helt annan värld än Tyskland. Dessutom sken solen, och det turkosfärgade havet gav intrycket av att vi hade hittat själva ursprungsplatsen för alla vykortsmotiv som ser ut som paradiset. Vädret lämnade knappast något övrigt att önska under hela resan. Under 11 av 12 dagar hade vi solsken och blå himmel. Det regnade bara lite på avresedagen, men det påverkade knappt temperaturen.
Mahé har många vackra stränder, men också höga, skogsklädda berg där man kan vandra samt en livlig och stämningsfull huvudstad. Förutom att utforska ön och ta en hel del foton och videor fick vi uppleva en alldeles särskild höjdpunkt: Seychellernas fotbollslandskamp mot Sydafrika på Stade Linité, med en imponerande bergskuliss bakom huvudläktaren och en mindre sportslig sensation i form av oavgjort mot den stora motståndaren från Godahoppsudden – fotbollsromantik när den är som bäst!
Havet utanför PraslinSolnedgång på MahéPraslin
Efter vår vistelse på Mahé tog vi ett propellerplan till Praslin, cirka 50 km bort. Flygresan var ett äventyr i sig.
Även på den här ön fortsatte vi med hyrbil mot vårt boende med självhushåll, som på Seychellerna är ett bra alternativ till dyra hotell. Man kan äta till rimliga priser på så kallade takeaway-ställen, som oftast erbjuder alla möjliga sorters curry och fisk. Fisk var överlag en av mina huvudsakliga födokällor under de här nästan två veckorna.
Men även fiskarna utanför ön, i Seychellernas mångsidiga undervattensvärld, var en njutning – inte så mycket smakmässigt som visuellt. I det nästan genomskinliga vattnet fanns massor att uppleva, och för mig som centraleuropé öppnade sig en helt ny och imponerande värld. Vi simmade med rockor, delfiner, havssköldpaddor och enorma fiskstim som man annars bara ser i naturdokumentärer. Ofattbara ögonblick som har etsat sig fast i mitt minne (och i min undervattenskamera :-). Det går att snorkla nästan överallt på Seychellerna, eftersom det på många platser finns rev strax utanför kusten.
Praslin är överlag mycket lugnare än Mahé. Här fick jag för första gången känslan av att befinna mig på en ö mitt i Indiska oceanen tillsammans med bara ett fåtal andra människor. Stränderna är ofta folktomma, och med bara några meters mellanrum hittar man en ny vacker plats där man kan koppla av eller fotografera. Även om det blir ganska mycket folk på Anse Lazio
mitt på dagen vill jag verkligen rekommendera den här stranden. Vattnet är så otroligt vackert att man för ett ögonblick överväger att göra som alla små krabbor och gräva sig ett eget litet hål i sanden för att kunna stanna här för alltid.
Flitig krabbaLa Digue
Den sista etappen på vår resa tog oss med färja till den minsta av de tre huvudöarna, La Digue. Här är cykeln det främsta transportmedlet, och med den når man nästan varje plats på ön inom 30–60 minuter. När jättesköldpaddor dessutom korsar vägen är paradiskänslan fulländad. Dessa avslappnade varelser låter sig gärna klappas och fotograferas och lämnar ett bestående intryck. Ett och annat barn lär nog efter ett sådant möte önska sig en ny fyrbent familjemedlem.
På La Digue tyckte vi särskilt mycket om Grand Anse, som med sina ibland ganska höga vågor främst passar äventyrslystna och vana simmare. Det är rätt lustigt när vattnet är så klart att man kan se fiskarna i vågen som bryter precis framför en, även utan cyklop. Men även här finns lugna stränder och stränder där det går bra att snorkla. Vid Anse Severe fick vi till exempel se delfiner och havssköldpaddor.
Jättesköldpadda
Slutsats
Seychellerna är ett fantastiskt semestermål för alla slags resenärer, förutsatt att man behandlar naturen med respekt så att detta paradis får fortsätta vara just ett paradis under lång tid framöver. Med SeyVillas kan ni inte göra fel. För oss fungerade allt utan problem, och när vi hade frågor fick vi snabbt svar. För självständiga resenärer som oss rekommenderas också en kombination av egen planering och ett boende från SeyVillas.
För att återkomma till det jag nämnde i första stycket vill jag även påpeka att ni bör vara medvetna om att det efter en semester på Seychellerna förmodligen blir svårt att hitta något ännu mer imponerande. Det kan göra att en och annan efterföljande semester känns lite mindre spektakulär.