Låt era drömmar bli verklighet

I över 20 år hade jag drömt om att resa till Seychellerna. Det var alltid något som inte passade: min partner ville inte, barnet var för litet eller pengarna räckte inte till. Sedan blev någon i min närhet allvarligt sjuk, och då frågade jag mig hur länge jag egentligen skulle vänta – något sådant skulle ju kunna drabba mig också.

Jag hade redan ansökt om semester hos min arbetsgivare, så sagt och gjort. Eftersom jag inte hade så stor erfarenhet av långresor litade jag på SeyVillas när det gällde planeringen. Jag beskrev i stora drag vad jag önskade och såg vad de kunde erbjuda. Förslaget med boenden för självhushåll och pensionat tyckte jag genast ganska bra om. På Mahé ville jag dock ha ett något mer centralt boende, eftersom jag kände mig lite nervös inför att köra i vänstertrafik. Det var inga problem, och det nya förslaget stämde väl överens med mina önskemål. Så jag bestämde mig för att vara modig och boka.

Förväntningarna växte för varje dag, men även resfebern. Alla frågor som dök upp strax före avresan besvarades tålmodigt av medarbetarna på SeyVillas. Till exempel om det fanns vegansk mat på avhämtningsställena, eftersom min dotter som reste med mig är vegan – och ja, det gjorde det.

Den 14 september 2018 bar det av från Frankfurt med direktflyg. När vi anlände till Mahé möttes vi direkt på flygplatsen och kördes till hamnen. Färjeöverfarten till Praslin var inget för känsliga magar, men till slut kom vi fram. Även på Praslin fanns genast en medarbetare från Creole på plats för att visa oss till rätt transferfordon. Vi hade bokat pensionatet Acquario Villa vid Anse Volbert (Cote d'Or).

Aquario Villa Medarbetaren från Creole och Nora på pensionatet förklarade allt för oss och föreslog direkt att vi skulle boka inträde till Anse Georgette eftersom man måste passera ett hotellområde för att komma dit. Vi hade bokat en lägenhet där köket delades med andra resenärer. Lustigt nog visade det sig att även de var en mor och dotter, och dessutom kom från samma stad som vi. Min lilla farhåga om att bara möta smekmånadspar hade alltså inte besannats.

Efter att ha vilat en stund gav vi oss av till stranden, där sanden verkligen var mjuk som florsocker, och badade för första gången i Indiska oceanen – oförglömligt. Under de följande dagarna besökte vi Vallée de Mai med dess fantastiska palmer och flera olika stränder. Av dem var Anse Georgette den allra vackraste för mig. Bara vägen dit genom hotellområdet och över golfbanan var sevärd.

Anse Georgette Anse Lazio är nästan lika vacker, bara lite mer välbesökt. I gengäld är den perfekt för simning. Ja, ens uppfattning om när en strand är ”mer välbesökt” förändras märkbart på Seychellerna. Vid Medelhavet skulle samma besökstäthet betraktas som ”ganska folktomt”. För att ta oss runt på ön använde vi genomgående de prisvärda lokalbussarna, bland annat när vi besökte Vallée de Mai.

Vallée de Mai Eftersom det blir mörkt tidigt på Seychellerna hade vi tagit med oss några spel hemifrån, så kvällarna tillbringade vi med att spela tillsammans med våra grannar i lägenheten. Det gemensamma köket visade sig över huvud taget fungera helt utan problem. Den sista kvällen lagade Nora från pensionatet en mycket god middag åt oss och serverade allt i vår lägenhet.

Transfern till La Digue gick också helt problemfritt och avgick i tid. På Belle des Iles Guest House bodde vi i ett rum med balkong en våning upp, och det var helt underbart.

Belle des Iles Kokvrån låg utomhus på balkongverandan. Det kändes som om vi bodde i en trädkoja, och den tropiska känslan var fulländad. Vi välkomnades genast av ägarinnans små hundar, som även under de följande dagarna såg till att få sin beskärda del av kelandet. Naturligtvis fick vi inte missa ett besök på strändernas strand, Anse Source d'Argent.

Anse Source d'Argent Den ligger i l'Union Estate Park, där man måste betala inträde men sedan kan gå in och ut hur många gånger man vill under dagen. Eftersom stranden lockar många besökare åkte vi dit tidigt på morgonen och sedan ännu en gång sent på eftermiddagen för att uppleva solnedgången. Däremellan kom ett tropiskt skyfall, som vi hellre väntade ut på vår balkongveranda. Stranden erbjuder oändligt många fotomotiv, men även parken med den gamla gårdsbyggnaden och odlingarna är intressant att besöka. Naturligtvis besökte vi också andra stränder, som Grand Anse och Petite Anse, Anse Severe och Anse Patates. Tyvärr satte långvariga tropiska regn återkommande käppar i hjulen för våra planer. Enligt lokalbefolkningen brukar regnet normalt inte hålla på så länge. Vi gjorde det bästa av situationen och övade oss på seychelliskt lugn. Vi hade gärna vandrat till Nid d'Aigle också, men det fick vi helt enkelt stryka.

Vår sista ö var Mahé. Även transfern dit fungerade utan problem, och tack vare att vi för säkerhets skull hade tagit åksjuketabletter gick resan bra. På Mahé fick vi sedan en mindre kulturchock: alla ”dessa” bilar och människor, och därefter den stora, ljusa semesterlägenheten i kontrast till vårt förra boende i djungeln. Men vi lärde oss snabbt att uppskatta Tropical Hideaway. Ett litet startpaket till frukosten hade ställts i ordning åt oss, Beau Vallon låg inte långt bort och lägenheten hade dessutom tvättmaskin, så att vi kunde fräscha upp strandhanddukarna och kläderna. Läget visade sig vara perfekt både för att utforska huvudstaden Victoria och för utflykter upp i bergen. Under vår vistelse pågick en regatta i Beau Vallon, där kringprogrammet nog var det viktigaste. Det fanns otaliga matstånd för alla smaker, liksom dryckesstånd och musik. Att med en cocktail i handen se solen sjunka ner i havet – ren semesterkänsla.

Beau Vallon Ju senare det blev, desto mer folk kom det dock, och till slut blev det för trångt för oss. Eftersom vi äntligen hade fått stabilt och vackert väder använde vi även de sista semesterdagarna till att snorkla och hittade Sunset Beach, som var en perfekt strand för det.

Den sista dagen bestämde vi oss för att betala lite extra för att kunna behålla lägenheten fram till avresan på kvällen. Det enda som oroade oss en aning var transfern, som kom mycket sent den dagen på grund av bilköerna i samband med regattan. Vi satt redan i lägenhetsägarens bil, eftersom han annars skulle ha kört oss till flygplatsen, när transfern äntligen kom. Eftersom vi även skulle stanna vid andra boenden anlände vi verkligen sent till flygplatsen, men till slut ordnade sig allt.

Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är glad över att äntligen ha förverkligat den här drömmen. När jag tittar på bilderna tänker jag att det var som en dröm – men den här gången var det verklighet.