Drömmen om La Digue och öhoppning
När man efter en bussresa, en tågresa, två långdistansflygningar och en tur med hyrbil äntligen kommer fram till hotellet och möts av en sådan här strand …

… då slår semesterkänslan till på ett ögonblick, och man befinner sig mitt i drömsemestern. Vi kände oss hemma på Seychellerna redan från första stund: Det behagliga havsklimatet, landskapet och människorna skapar tillsammans en helt fantastisk semesterstämning.
Stränderna vi besökte var utan undantag ”bildsköna”, ofta folktomma och framför allt rena, alltså fria från skräp. På många stränder råder dock badförbud, vilket absolut bör respekteras.

Höjdpunkten under den två veckor långa resan var vistelsen ombord på en katamaran för ö-hoppning från La Digue Dream. Vi gick ombord i den moderna småbåtshamnen på Eden Island vid huvudön Mahé. Därifrån satte vi först kurs mot St. Anne marina nationalpark, som erbjuder fina möjligheter till snorkling och bad.

Besöket på den obebodda ön ”Coco Island” var fascinerande. Redan vid ankringsplatsen välkomnades vi av havssköldpaddor, och under snorklingen öppnade sig en färgstark och omväxlande undervattensvärld. En sikt under vattnet på 12–15 meter är inte ovanlig i vattnen runt Seychellerna och ger även ovana nybörjare fantastiska snorklingsupplevelser.

Nätterna tillbringar man vid ankringsplatser i skyddade vikar eller i hamnen. Ombord finns plats för högst 24 gäster, men tack vare fartygets storlek fördelar de sig väl. Det är aldrig svårt att hitta en solig eller skuggig plats på däck. Besättningen är oerhört hjälpsam och vänlig, den nylagade maten är fantastisk och tillagas vanligtvis efter ”kreolska”, alltså lokala, recept. Med lite tur hamnar då och då även en nyfångad fisk på tallriken, uppdragen direkt från båten.

La Digue räknas som en av Seychellernas vackraste öar, eftersom allt går lite långsammare, lugnare och mer avslappnat där. Under en dagsutflykt kan man besöka drömstranden Anse Source d'Argent, som sägs vara världens mest fotograferade strand, och därefter ta sig till fots eller med cykel till öns östra kust för att utforska ytterligare tre stränder: Grand Anse, Petite Anse och Anse Cocos.

Efter seglingen tillbringade vi ytterligare två nätter på La Digue. Tiden använde vi till en vandring runt öns sydspets – en utflykt som för övrigt endast rekommenderas med guide. Klättringen över och under granitklippor, genom tät vegetation och midjehögt vatten är verkligen äventyrlig. Belöningen är dock ett besök vid en av de vackraste stränderna: Anse Marron. I den här naturliga viken blir ett dopp i Indiska oceanen en välkommen svalka efter den 1–2 timmar långa vandringen.

Även på Mahé finns det fina vandringsleder, som vanligtvis är lätta att klara av och har låg till medelhög svårighetsgrad. Vandringarna går längs naturstigar genom skogen. Det är inte ovanligt att få syn på djur längs vägen, och den frodiga växtligheten är bitvis hänförande. Man skulle kunna tro att färgen grönt uppfanns här. På vissa platser längs lederna belönas man med fantastiska vyer. Massiva, vindformade granitklippor reser sig ur den gröna täta växtligheten, och plötsligt känns det som om man befinner sig mitt i en skattjakt efter piratguld eller i en äventyrsfilm. Vi reste i slutet av november och början av december, och på vandringslederna mötte vi sällan andra turister. Ofta hade vi hela skogen ”för oss själva”.

Vår slutsats: Seychellerna är ett fantastiskt resmål med behagligt klimat och en fin blandning av natur, kultur och aktiviteter. Lokalbefolkningen, särskilt inom restaurang- och hotellbranschen, är mycket tillmötesgående och hjälpsam. Den enda nackdelen är att den som helst undviker kontakt med lösspringande herrelösa hundar bör vara lite försiktig på Seychellerna. Djuren är visserligen ofarliga, men ibland mycket närgångna och förekommer även på stränderna.