3 öar + 3 veckor + 3 personer = 1 uppfylld dröm

Om man, precis som vi – Bernd, Anja och sonen Tom (5 år) – är allt annat än en strand-, pool-, hotell- och buffésemesterfirare och snarare en äventyrslysten resenär, låter Seychellerna kanske inte direkt som ett resmål man bara måste besöka. MEN så snart man tittar lite närmare på denna magiska ögrupp i Indiska oceanen blir det snabbt tydligt att landet har så mycket mer att erbjuda än turkosblått hav, kritvita stränder och palmer!

Därför var vår förväntan desto större efter att vi, inte minst med hjälp av den omfattande och detaljerade informationen på seyvillas.com, hade satt ihop en 3 veckor lång öhoppningsresa med fina boenden.

Vår resa började med ett nattflyg från Frankfurt via Abu Dhabi till Victoria/Mahé. När vi hade landat på den minsta internationella flygplats jag hittills har sett hade vi lite tid att njuta av vår första cappuccino och vänja oss vid det tropiska klimatet, vars luftfuktighet var extremt hög för oss. Resan dit är lång och ansträngande, det ska erkännas. Och därför vill vi verkligen rekommendera alla som ska resa vidare direkt att om möjligt ta Air Seychelles lilla miniflygplan till Praslin. På cirka 15 minuter är man framme på ögruppens näst största ö, i stället för att ta den alternativa 2 timmar långa färjeturen som gärna blir lite skakig när vågorna går höga.

Vissa kanske till och med uppskattar det: högst 10 passagerare och fri sikt in i den öppna sittbrunnen, där piloterna fortfarande fick flyga ”på riktigt” – fotpedaler, analoga instrument, spakar … Det var vansinnigt högljutt och trångt och för en flygrädd person som jag blev det resans första äventyr redan på vägen dit. Precis som på alla våra resor är en hyrbil ett ”måste” för oss även på Seychellerna. Vi vill ju trots allt uppleva både landet och människorna. Vänstertrafiken kräver förstås en hel del koncentration i början, särskilt eftersom vägkanterna, precis som det beskrivs överallt, plötsligt och oftast utan markering stupar brant nedåt.

På vissa ställen är det säkert 1 meter eller mer – definitivt inte bra för vare sig bilen ELLER passagerarna. Men det är så få bilar på vägarna utanför Victoria, och de flesta kör väldigt avslappnat, med undantag för bussarna, så det var egentligen inget problem alls.

Vårt boende på Praslin var Cote d'Or Footprints vid Anse Volbert (Cote d'Or). Det är en relativt ny och liten anläggning med flera lägenheter med självhushåll i bungalowstil, precis vid den fantastiska, långa vita sandstranden och dessutom med en egen liten simbassäng. Mycket välskött, trevligt drivet och varmt rekommenderat, eftersom man får förstklassig kvalitet till ett rimligt pris, bland annat kostnadsfri utlåning av kajaker. Små livsmedelsbutiker, restauranger och hämtmatställen samt olika tjänsteleverantörer, som båtutflykter och dykcenter, finns inom gångavstånd. Vår favoritrestaurang var Da Luca, en äkta italienare som även hade en glassbar.

Côte d´Or Footprints precis vid stranden Förutom stranden var simbassängen en av höjdpunkterna för vår son. Tidigt på morgonen hittade man nämligen mängder av röda och INTE särskilt små krabbor där. Familjer med barn är ju ALLTID vakna tidigt även på semestern. Krabborna hade förmodligen lockats av kvällsbelysningen och ”förirrat sig” ned i bassängen under natten.

En båtutflykt till sköldpaddsön Curieuse rekommenderas definitivt. Vi trivdes mycket bra med David och teamet från surfari Tours. Utflykten kombineras oftast med ett snorklingsstopp utanför St. Pierre, den ikoniska lilla ön som för många är själva sinnebilden av Seychellerna och därför ofta syns i reklammaterial.

Jättesköldpaddorna är helt fascinerande, och den direkta kontakten med dem, till exempel att få mata dem och klappa dem på halsen, är en fantastisk upplevelse även för barn. Efter en kort vandring över ön bjöds vi på en mycket god och trevlig grillmåltid. Dagen avslutades sedan med ett snorklingsstopp utanför St. Pierre, som ligger som en piratö cirka 1,6 km utanför Côte d`Ors kust. När man sitter i en liten båt som gungar fram och tillbaka på det ganska oroliga havet, vilket tyvärr gjorde snorklingen olämplig för en 5-åring, kan man hitta på fantastiska berättelser.

Praslin har förstås många fler drömstränder att erbjuda utöver vår ”hemmastrand”. Våra favoriter var därför Anse Volbert (Cote d'Or), Anse Lazio – en dröm! – och naturligtvis även Anse Georgette, som tyvärr var ganska välbesökt trots det omväxlande vädret. För att besöka den sistnämnda måste man anmäla sig hos resorten Constance Lemuria några dagar i förväg, eftersom endast ett begränsat antal platser erbjuds personer som inte bor där.

Anse Lazio, Praslin På grund av det tidvis dåliga vädret hann vi tyvärr inte besöka det berömda Vallée de Mai eller den förmodligen minst lika imponerande parken Fond Ferdinand.

Efter 6 dagar, de första uppskattningsvis 100 betten från myggor och sandmyggor, kontakt med en brännmanet, massor av varmt havsvatten, regn, sol och vågor fortsatte vi med färjan till La Digue.

---

Så här i efterhand var det resans höjdpunkt! Här stämde helt enkelt allt, och ön överträffade våra förväntningar, i den mån vi faktiskt hade några. Boendet, cyklarna, landskapet, stränderna, maten, dykningen, vädret, fotomotiven – Bernd är fotograf …

Trots att La Digue bara ligger en kort färjetur bort kändes ön helt annorlunda för oss redan från början: på något sätt mer ”karibisk”, lugnare, grönare och mer familjär. Vi kan varmt rekommendera villorna och lägenheterna på Domaine Les Rochers, mitt i en fantastiskt välskött tropisk trädgård där värdarna Paula och Costas själva bor med sina två barn och hundar. Atmosfären, värmen och servicen är verkligen unika! Vi kände oss genast välkomna och trivdes fantastiskt bra.

Trädgården vid Domaine les Rochers Det lilla paradiset ligger på en liten sidogata i stadsdelen La Passe och har därför nära till både centrum och stranden, särskilt om man hyr cykel under vistelsen – något som nästan är ett måste på La Digue. Det ger frihet och flexibilitet. Även här hade vi tur. Cyklarna som Costas ordnade åt oss var toppen, och vår son fick till och med en helt ny mountainbike för barn! För första gången med växlar – han var så stolt!

På cykel tog vi oss därför på nolltid till favoritstället Mi Mums, ett hämtmatställe där även lokalbefolkningen äter, vilket alltid är ett gott tecken, till hamnen, någon av de fantastiska stränderna eller Union Estate Park. Därifrån kommer man till de välkända stränderna runt Anse Source d'Argent.

Anse Source d’Argent från ovan Det lilla naturreservatet Veuve Reserve är också värt ett besök, även om det tyvärr inte längre är kostnadsfritt från och med den här sommaren. Fotografer som Bernd kan leta efter den sällsynta fågeln Paradise Flycatcher, medan Tom och jag startade en tävling om vem som kunde upptäcka flest verkligt enorma men ofarliga tusenfotingar.

En annan tur som fungerade bra som en halvdagsutflykt med barn var besöket vid Anse Cocos på öns östra sida. Tack vare de tidigare nämnda växlarna på den nya mountainbiken för barn, och som tur var även på våra vuxencyklar, var vägen genom det gröna, djungelliknande och kuperade landskapet visserligen ganska krävande – glöm aldrig att den mycket höga luftfuktigheten på över 80 % oftast gör det ännu mer ansträngande – men fullt genomförbar.

Och man belönas förstås gång på gång med sagolik natur, trevliga människor och massor av färsk frukt, oftast i form av smoothies längs vägen. Grand Anse och Petite Anse ger en perfekt försmak: sandstränder kantade av klippor och turkosblå vågor som rullar in mot stranden. Om man härifrån fortsätter lite längre genom snåren med lämpliga skor och följer den lilla stigen över nästa kulle, möts man av en något mindre men minst lika drömlik vik. Längst in bildas en förtrollande naturlig pool som vi hade helt för oss själva sent på eftermiddagen!

Den naturliga bassängen vid Anse Cocos Det klara, varma vattnet som stilla porlade fram mellan fantastiska klippor gjorde att vi kunde snorkla bland mängder av färgglada fiskar och till och med en liten revhaj. Undervattensvärlden på denna lilla plats fascinerade både oss och vår son fullständigt och gav oss lyckligtvis gott om underhållande och avledande samtalsämnen under hela vägen tillbaka, både till fots och på cykel.

På kvällarna smög vi oss ibland ner till Anse La Réunion för att titta på solnedgången och fiskarna. ”Smög”, eftersom den här vackra stranden egentligen ligger framför den (dyra) La Digue Island Lodge. Men eftersom stränderna enligt lag ska vara tillgängliga för alla var det faktiskt inget problem. Och det fanns ju inget som hindrade oss från att ta en cocktail där efter en vacker solnedgång – en situation där alla vann …

Anse La Réunion tidigt på morgonen Man besöker förstås inte Seychellerna utan att dyka! Till vår sons stora besvikelse är 5-åringar fortfarande för unga för det. MEN på La Digue finns det arrangörer som ibland låter medföljande passagerare följa med (gratis!) på den stora katamaranen tillsammans med dykarna. Trek Divers rekommenderas varmt, enligt Bernd, som ju även kan bedöma servicen under vattnet. Hurra! På så sätt kunde vi följa med pappa och de andra dykarna och tillbringa en fantastisk dag på en häftig båt som gungade något alldeles otroligt utanför La Digue och flera andra små öar. Trots de riktigt höga vågorna njöt vi mycket av stämningen ombord i solskenet och såg till och med havssköldpaddor från båten! (Ta vid behov med tabletter mot åksjuka – eller ta dem i förväg!)

Det var verkligen svårt för oss att ta farväl av La Digue. Att vädret dessutom var helt fantastiskt just då och att ön ännu en gång visade upp sig i en sagolik färgprakt, med ett lysande hav och en glittrande strand, gjorde oss genast lite vemodiga!

Hamnen på La Digue

Men som tur var skulle vi inte åka hem ännu, utan under vår sista vecka stod huvudön Mahé på programmet. När jag planerade resan hade jag önskat mig lite extra exklusivitet som en sorts ”grande finale”. Om jag ska vara ärlig hade jag dock redan upplevt den känslan på de två föregående öarna, så det fantastiska, enorma hotellet/resorten hade nästan inte ”behövts”. Trots det njöt vi förstås mycket av tiden på Constance Ephelia Seychelles: fantastisk mat, flera simbassänger, två mycket mångsidiga vikar med mjuk, vit sand som sluttade svagt ner i det turkosblå havet, trampbåtar, ett rev strax utanför …

Norra stranden vid Constance Ephelia Resorten ligger ganska avskilt i nordvästra delen av ön, så en hyrbil är viktig om man vill lämna resorten ibland. Trots – eller kanske tack vare – avskildheten är läget i ett naturreservat med en lagun helt fantastiskt.

Baie Ternay För Tom, som var enda barnet på resan med sina föräldrar, var barnklubben säkert en av höjdpunkterna. Trots språkskillnaderna tyckte han mycket om att umgås med andra barn och delta i en mängd olika ledarledda aktiviteter. Barnen spelade tennis, hade piratfest, dekorerade T-tröjor … Allt var mycket omsorgsfullt ordnat, och eftersom vi var där när det knappt var lov någonstans fick han och de få andra barnen i stort sett individuell tillsyn. Ibland krävdes det en del övertalning för att få honom entusiastisk över familjeeftermiddagar vid simbassängen eller havet.

På Mahé slutförde Bernd sitt AOWD-dykcertifikat, som han hade påbörjat på La Digue. Överlämningen mellan de två dykcentren fungerade utan problem (Dive Resort Seychelles i södra Mahé, vid Kempinski Resort). Sammantaget tyckte han bättre om dykningen vid La Digue, även tack vare den fantastiska katamaranen och alla bekvämligheter den erbjöd. Undervattensvärlden var fascinerande vid båda öarna, även om han blev ganska chockad och bedrövad över de många döda korallerna.

För att hyrbilen inte enbart skulle användas till transfer och resor till dykningen besökte Bernd på egen hand ytterligare några stränder i södra delen av ön: Anse Royale och Anse Forbans på östkusten samt vackra Baie Lazare. Dessutom hade det nog börjat klia i hans ”fotofinger”. Om jag får tro hans entusiastiska berättelser missade vi som stannade på hotellet verkligen något: folktomma, vita stränder, turkosblått hav och lutande palmer – inte bara ett ”paradis för fotografer”!

Sammantaget måste jag erkänna att vi (den här gången) inte riktigt gjorde Mahé rättvisa. Vi utnyttjade främst hotellanläggningens bekvämligheter och utforskade egentligen alldeles för lite av den största ön. MEN: Nu har vi den perfekta anledningen att komma tillbaka! När vi flög därifrån valde vi därför medvetet att säga: PÅ ÅTERSEEN, Seychellerna! – Men nästa gång utan någon (dyr) resort, och i stället bara med fina, nya lägenheter med självhushåll eller trevliga pensionat där man även får kontakt med lokala värdar.

Fler bilder finns på Bernds webbplats www.magicmoments.eu.