Semester i paradiset
Efter att jag avslutat min kandidatexamen var min stora önskan att resa jorden runt. Jag hade alltid drömt om att en dag få åka till Seychellerna. Ända sedan mina föräldrar själva besökte Seychellerna för ungefär 20 år sedan har de berättat entusiastiskt om upplevelsen – övergivna stränder med vit sand, vilda jättesköldpaddor, söta tropiska frukter i alla möjliga varianter, fisk och skaldjur så långt ögat kunde nå och en hisnande undervattensvärld. Äntligen var tiden inne för mig att själv få uppleva allt detta på nära håll. Efter att ha tagit reda på vilka perioder som passade bäst för resan bestämde jag mig för att åka till Seychellerna i början av juni.
Den huvudsakliga resesäsongen infaller framför allt under höst- och vintermånaderna. Under denna för oss ganska kalla tid på året kan man njuta av mycket värme och sol på Seychellerna, havet är lugnare och perfekt för dykning, men nordvästmonsunen (november–april) medför mer nederbörd. Sydostmonsunen ger torrt väder under perioden maj–oktober, men också mycket vind och ”svalare” temperaturer (25–29 °C).
La Digue
Min pojkvän och jag bokade tur- och returflyg med Qatar Airways, båda gångerna med mellanlandning i Doha. Den totala flygtiden från Wien till Seychellerna var cirka 10 timmar. När vi landade på den lilla flygplatsen på Mahé hämtades vi direkt av en transferbuss som körde oss till hamnen. Med ”Cat Cocos” lämnade vi sedan huvudön Mahé och kom efter ungefär en timme fram till den betydligt mindre ön La Digue. Färjeöverfarten är inget för känsliga magar när det går vågor – mitt tips är att ta med er tillräckligt att dricka, helst en kall cola, samt tuggummi! När man kommer fram till La Digue blir man genast tillfrågad av hundratals försäljare om man vill hyra cykel. Vi tackade vänligt nej till erbjudandena till att börja med och gick direkt till vårt första boende, som lyckligtvis bara låg 5 minuters promenad från hamnen. Vi fick ett mycket varmt välkomnande på hotellet och var först och främst glada över att kunna vila en stund.
Efter en välbehövlig tupplur gick vi sent på eftermiddagen till den närmaste stranden och belönade oss efter den långa resan med två färskpressade fruktjuicer, en med ananas och en med mango. Så gott!! Sedan kastade vi oss också ut i vågorna – havsvattnet hade perfekt temperatur och glittrade i den långsamt nedgående solen. Himlen färgades orange och rosa, och vi var bara så glada över att äntligen få vara här.

Nästa dag begav vi oss till stranden som numera rankas som världens näst vackraste, Anse Source d'Argent. Vi fick hyra cyklar via vårt boende för cirka 10 euro per person och dag. Det tog inte lång tid innan vi nådde entrén, där man måste betala en inträdesavgift på ungefär 10 euro. Utöver badupplevelsen får man då även möjlighet att se gamla kokosplantager, trädgårdar och ett hägn med jättesköldpaddor. Det är verkligen värt varenda cent! När vi äntligen promenerade barfota längs stranden i den mjuka sanden kunde vi knappt tro våra ögon. Kristallklart turkosblått vatten intill vit, pudermjuk sand och mörka, rundade klippformationer – helt enkelt hisnande. Här kunde vi tillbringa en underbar dag på stranden, bara koppla av och njuta av en färsk kokosnöt.

Nästa dag cyklade vi åt andra hållet på ön och lämnade våra cyklar där vägen tog slut vid Anse Fourmis. På jakt efter nästa badvänliga vik var vi tvungna att ta oss fram över stora klippor – leden var definitivt inget för den höjdrädde, och det är bäst att komma från andra hållet. Efter ungefär en timmes ”bergsklättring” nådde vi den övergivna ”Caiman Beach Bar”. Men det var mödan värt – vi hade en hel strandremsa helt för oss själva. Bredvid fanns också en naturlig klippbassäng där tidvattnet under dagen fyllde på med allt mer vatten. Tack vare klippornas skydd var vattnet lika stilla som i en riktig simbassäng.

På vägen hem stötte vi dessutom på två jättesköldpaddor som lugnt uppehöll sig mitt på vägen och åt gröna växter. En spännande dag!
Under vår sista hela dag på La Digue cyklade vi även till Anse Cocos , där det serverades färskgrillad mat direkt på stranden. Vi njöt av grillad fisk, grönsakscurry, sallad, ris och nudlar, tillsammans med färsk passionsfruktsjuice – helt fantastiskt!!!
Praslin
Överfarten från La Digue till Praslin var mycket lugnare än resan dit. Eftersom det inte heller var så många människor på båten kunde vi sitta på övre däck och njuta av den friska luften under färden. Sedan tog vi taxi från hamnen till vårt nästa boende, som var riktigt fint och rymligt och till och med hade en simbassäng. Efter att ha hämtat lunch från ett hämtställe tillbringade vi resten av dagen med att koppla av i solen vid simbassängen. Nästa dag gav vi oss tidigt av till närmaste busshållplats och åkte till det berömda naturreservatet Fond Ferdinand, där man kunde beundra Seychellernas symbol, palmen ”Coco de Mer”. Stigen ledde ända upp till bergstoppen, där man hade en hisnande utsikt över havet.

Dagen därpå fortsatte vi redan till nästa boende, som låg precis vid havet. Eftersom det blåste mycket på den här sidan av ön kunde vi se flera kitesurfare här. Det gick att boka till middag, som tillagades helt färsk varje dag. Fiskspett, räkor i vitlökssmör, kycklingcurry och mycket annat fanns att välja mellan – den bästa maten vi åt på Seychellerna! Inför nästa dag gjorde vårt boende en bokning åt oss till den berömda stranden Anse Georgette. Sedan en stor hotellanläggning byggdes där kommer man bara förbi entrén om man har en bokning. Man promenerar cirka 20 minuter längs en enorm och mycket välskött golfbana för att komma till stranden. Väl framme kan man knappt fatta att det är sant, för det är så otroligt vackert. Havet är lugnt och det finns inte en enda alg så långt ögat kan nå, varken på stranden eller i vattnet. Vi snorklade sedan längs klippväggarna och fick se många fantastiska, färgglada fiskar – en härlig upplevelse. Nästa dag åkte vi en hållplats längre, till ändhållplatsen, och besökte stranden Anse Lazio. Även den här stranden är hisnande vacker, med lite fler klippor än vid Anse Georgette. Om man hade tur kunde man till och med få syn på havssköldpaddor när man snorklade.
En annan höjdpunkt på den här stranden var ”Honesty Bar”. Här kunde man till riktigt rimliga priser ta en kall dryck, en stark Takamaka-cocktail eller några snacks. Barens ägare har drivit den i 30 år och har många intressanta historier att berätta – generellt kan vi bara rekommendera er att börja prata med lokalbefolkningen. Seychellois är mycket öppna och har ofta otroligt mycket att berätta. Många kan också berätta om pirater och deras skatter, som än i dag sägs ligga begravda under marken.

Mahé
Det sista stoppet på vår resa var Seychellernas största ö – Mahé. Vårt boende låg bara cirka 15 minuter från flygplatsen, vilket förstås var väldigt praktiskt inför hemresan. Precis framför oss låg Anse Royale, men tyvärr var havet väldigt oroligt just då och mycket sjögräs spolades upp. Eftersom det ändå var molnigt på ankomstdagen bestämde vi oss för att besöka den närliggande Takamaka Rum Distillery . På vardagar erbjuds kostnadsfria guidade turer tre gånger om dagen. Vi kom fram i tid till dagens sista tur klockan 15.00. Vi hade turen att få en guide som verkligen brann för sitt jobb – det var otroligt underhållande och mycket intressant från början till slut. Här fick vi inte bara lära oss en hel del om romdestillering, utan även om vissa växter och djur som Seychellerna är kända för. I slutet av rundturen kunde man mot en extra kostnad delta i en mindre romprovning – se till att äta ordentligt innan! Efter att vi hade fastnat för några av romsorterna fick förstås ett par flaskor följa med hem.

Vår sista dag före avresan åkte vi till Anse Takamaka. Även den här stranden kan varmt rekommenderas. Vattnet är kristallklart, och man kan lägga sig bekvämt under palmerna och buskarna längs strandkanten. Här finns också en liten restaurang om ni vill njuta av en kall dryck eller stilla hungern. Eftersom det tydligen förekommer stölder här går några poliser då och då genom ”skogen” för att se till att allt är i sin ordning. Generellt bör man förstås lämna viktiga värdesaker på boendet.
Som en stor höjdpunkt i slutet av resan gav min pojkvän mig dessutom en ridtur på stranden. Jag hade alltid velat göra något sådant, och äntligen blev det av. Hos ”Turquoise Horse Trails” fick vi utforska ”Grand Anse” från hästryggen i en timme och samtidigt lyssna på ägaren Damiens spännande berättelser. I 8 år har han tillsammans med sin fru drivit en hästgård – hästarna kommer alltid i första hand för honom, vilket man märker direkt när man kommer in på gården. Jag hade inte kunnat föreställa mig ett finare avslut på semestern, och för mig är det helt klart att detta knappast var vårt sista besök på Seychellerna!
