Välkomna till paradiset
Äntligen var tiden inne och vi kunde lämna vardagen bakom oss i 11 dagar. Den 8 oktober 2023 åkte min partner och jag till flygplatsen i Schwechat i Österrike. Efter mellanlandning i Dubai och några timmar på flyget landade vi den 9 oktober kl. 06.30 på flygplatsen på Mahé. Där väntade redan vår upphämtning, som körde oss till hamnen. Efter knappt 2,5 timmar gick vi ombord på färjan. Tyvärr blev det här en liten nackdel med resan. På grund av den kraftiga sjögången blev flera passagerare sjösjuka och kräktes, däribland vi båda, vilket tyvärr lade lite sordin på den första dagen.
När vi kom fram till lägenheten tog vi först en dusch och gick sedan och lade oss. 25 timmars resa är verkligen ansträngande. Det var alltså först på tisdagen som vårt äventyr började på riktigt. Vi hyrde cyklar och efter att snabbt ha handlat och skickat ett vykort gav vi oss i väg. Vårt första stopp var strandbaren ”Bikini Bottom”, eftersom 2 jättesköldpaddor låg och vilade där. Dem var vi förstås tvungna att fotografera först.
Därefter cyklade vi till vägens slut, där det inte gick att komma längre med cykel. Att fortsätta till fots var tyvärr inte heller något alternativ för oss eftersom vi hade fel skor. En liten förvarning: det var inte sista gången.
På onsdagen cyklade vi till nationalparken för att tillbringa några timmar på den fantastiska stranden Anse Source d'Argent. Helt underbart. Jag skulle dock rekommendera att åka dit på eftermiddagen, eftersom vattennivån då är betydligt högre och det förmodligen är bättre att bada.
Vid ungefär kl. 14.00 begav vi oss mot Grand Anse . (Lite för sent, som vi märkte senare.) På grund av den ganska kraftiga sjögången bestämde vi oss för att inte gå i vattnet utan tog i stället en mellanmålspaus. När vi hade ätit klart tog vi på oss våra badskor och gick till Petite Anse Beach och därefter vidare till Anse Coco – eller snarare skyndade oss dit.
Vägen var lite mer ansträngande och längre än vi hade trott. Därför kom vi tyvärr inte fram till Anse Cocos förrän tidvattnet stod högt, och vi kunde inte längre använda naturpoolen eftersom vi inte ville behöva gå genom vatten hela vägen tillbaka. Tyvärr hade skorna börjat skava, så min partner fick snabbt plåstra om mig. Eftersom vi inte hade några ficklampor med oss var vi tvungna att skynda oss ordentligt på vägen hem – dessutom i ösregn. Stränderna var dock otroligt vackra och det var verkligen värt besväret!
På torsdagen och fredagen tog vi det lugnt. Vi var vid Anse Serve, där det också är bättre att bada vid högvatten, och på en liten strandremsa mitt emot lägenheten Patatran Village. Den stranden var fantastiskt vacker.
På lördagen fortsatte äventyret. Vi hade bokat den södra rundturen till Anse Marron med Sunny Trail. Tillsammans med en guide startade vi vid helikopterplattan kl. 08.30. Först kördes resegruppen, 10 personer plus guiden Ted, till Grand Anse Beach. Därifrån fortsatte vi över klippor och genom regnskogen till Anse Marron. Vädret gjorde dock dagen lite besvärlig för oss. Flera gånger vräkte regnet ner.
Vandringen passar verkligen bara personer som har en viss grundkondition och bra balans. Vägen till Anse Marron går över stora granitblock, ibland en person i taget eftersom man behöver hjälp av guiden. Efter 2 timmars vandring belönas man dock med en fantastisk naturpool. Efter 1,5 timmes bad och en frukttallrik fortsatte vi vidare.
Efter lite mer än 1 timme kom vi fram till Anse Pierrot, där vi fick veta att vi skulle åka gummibåt till turens slutpunkt eftersom det inte längre var möjligt att ta sig dit till fots på grund av högvattnet. För mig, som avskyr båtar, blev det pricken över i:et på det här äventyret. I en något tilltufsad gummibåt och med kraftig sjögång åkte vi till början av Anse Source d'Argent , där vi fick se hur man öppnar kokosnötter på rätt sätt. Efter en kort matpaus åkte vi gummibåt tillbaka till helikopterplattan, där vår tur avslutades. Den dagen konstaterade vi i resegruppen att det finns 4 sätt att bli blöt på Seychellerna.
SVETTASRegn
Bada
Åka båt
Så till alla ni som vill resa till Seychellerna – ta absolut med er vattentäta ryggsäckar och helst även vattentäta eller vattenavvisande skor. Efter den här omtumlande dagen gick vi bara tillbaka till lägenheten, där vi torkade ryggsäckarna och skorna med hårtorken innan vi stupade i säng, helt utmattade.
Till söndagen hade vi bokat en snorklingstur med Belle Petra. Ja, ni läste rätt, jag gick frivilligt ombord på en båt igen – den här gången en liten motorbåt. Vi gav oss av kl. 09.30. Först åkte vi till Small Sister Island, sedan till Big Sister Island och därefter till ön Felicité. Höjdpunkterna för oss var havssköldpaddan och svartfenade revhajen. Men även alla fiskarna var otroligt vackra, och guiderna tog väldigt väl hand om oss. Trötta men glada tog vi sedan en god smoothie innan det var dags att packa resväskorna.
På måndagen började dagen tidigt eftersom färjan till Mahé avgick redan kl. 07.30. När vi kom fram väntade återigen en transferbuss som körde oss till lägenheten Erica's Residence Self Catering Apartment. Eftersom vi var ganska trötta utforskade vi bara stranden utanför dörren och handlade lite mat. På grund av några födoämnesintoleranser kunde vi tyvärr inte äta på restaurang.
På tisdagen körde vi med vår hyrbil till stränderna Anse Royale, Anse Intendance och Anse Takamaka Beach. Anse Royale var verkligen utmärkt för snorkling, och vid Anse Takamaka kunde vi se stingrockor. Alla 3 stränderna passar bra för bad – något som tyvärr knappt var möjligt på La Digue på grund av de kraftiga vågorna och alla stenar i vattnet.
På onsdagen plockade vi fram vandringsskorna igen och körde till Copolia Lodge Trail – att köra på vänster sida på så smala vägar är verkligen ett äventyr i sig. Framför oss hade vi nu en vandringsled på 1,4 km med 488 höjdmeter. Vi gav oss iväg fulla av motivation, men blev snart ordentligt andfådda. Efter 50 minuter nådde vi utsiktsplattformen, där vi fick en fantastisk utsikt över Victoria och regnskogen.
Tyvärr kunde vi bara njuta av utsikten en kort stund, eftersom det återigen började ösregna. Efter att ha väntat i 30 minuter under palmblad gick vi tillbaka till bilen. På grund av det våta underlaget kunde vi bara gå mycket långsamt, så även återvägen tog 50 minuter. Därefter åkte vi till stranden Beau Vallon norr om Victoria. Där satt vi i en timme med iskaffe och pizza och tittade på vågorna innan vi – ännu en gång – körde tillbaka till boendet i ösregn. Även det blev en upplevelse, eftersom vi knappt kunde se något i regnet och dessutom fastnade i rusningstrafiken. Så det var bara att ännu en gång torka skor och ryggsäckar med hårtorken och sedan gå och lägga sig.
På torsdagen gav vi oss av till fots kl. 10.15 mot Takamaka Rum Distillery . Att promenera på Seychellerna är också en upplevelse i sig, eftersom det inte finns några trottoarer. Efter 20 minuter nådde vi vårt mål och kunde knappt tro våra ögon när en del av gruppen från den södra rundturen på La Digue av en slump stod där. Tillsammans deltog vi i den lilla provsmakningen och unnade oss sedan varsin cocktail.
Nöjda och glada gick vi tillbaka till lägenheten och förberedde oss inför avresan. Kl. 21.15 blev vi hämtade av en transferbuss som körde oss till flygplatsen. Och så tog vår resa slut. Med många fantastiska minnen flög vi tillbaka till Wien.
