Redo för öarna

Vi tyckte om boendet direkt – det har en exotisk atmosfär med en öppen restaurang- och bardel, en stor simbassäng och fina rum med terrass. Och flyghundarna som flög omkring i den frodiga vegetationen påminde oss än en gång om att vi befann oss långt från Tyskland. Eftersom den närliggande stranden endast var delvis lämplig för bad på grund av fullmånen bestämde vi oss spontant för att hyra en bil under de kommande 2 dagarna – även för att få lite större frihet och kunna upptäcka öns vackra platser på egen hand.

Efter en god frukost gav vi oss nästa morgon iväg till naturparken Vallée de Mai. Vi hade redan åkt genom palmskogen under busstransfern och ville absolut utforska den närmare. Av vår guide Joseph (”Cool Joe”) fick vi lära oss mycket intressant om den berömda Coco de Mer-palmen, som det finns över 1 400 exemplar av här. När vi gick genom skogen kändes det ibland som om vi befann oss i Jurassic Park, så frodig är vegetationen. Men även djurlivet bjuder på mycket att se – vi hade inte bara turen att få syn på svarta papegojor, utan även en säregen tenrek korsade vår väg.

Tenrek i Vallée de Mai

Svarta papegojor

Efter denna imponerande naturupplevelse längtade vi tillbaka till havet. Vi fortsatte med bilen förbi Anse Volbert (Cote d'Or) till Anse Lazio i norr. Den fantastiska vykortsstranden är verkligen precis så som man föreställer sig Seychellerna. Vit, puderfin sand som sluttar mjukt ner i det turkosa vattnet, inramad av de typiska granitklipporna. Perfekt för bad, snorkling och avkoppling! För att avslöja det redan nu: För oss var detta den bästa stranden under resan – möjligen kan Anse Georgette mäta sig med den, men där är snorklingen inte lika bra.

Dit begav vi oss nästa dag. Promenaden genom golfanläggningen var visserligen ganska svettig (vi undrade vem som tycker att det är roligt att spela golf i sådana temperaturer), men väl framme belönades vi med en nästan overkligt vacker strandmiljö och allt man kunde göra där. Trots att Anse Georgette är så välkänd var stranden för övrigt inte alls överfull – säkert också för att endast ett begränsat antal besökare släpps in varje dag (därför rekommenderas föranmälan, vilket vi också hade gjort).

På eftermiddagen körde vi en bit söderut utan något särskilt mål och hamnade av en slump vid Grosse Roche, en vacker palmstrand intill vägen, där vi var de enda som badade – rena Robinson Crusoe-känslan! Precis bredvid stranden upptäckte vi den lilla restaurangen Les Rochers Restaurant & Boutique, med en uteservering vänd rakt mot väster. Vi slog oss därför ner och njöt av en helt perfekt solnedgång över en Seybrew.

Solnedgång på Praslin

Anse Grosse Roche, Praslin

Till nästa dag hade vi bokat en utflykt till grannön Curieuse. Med en liten motorbåt tog vi oss till denna vackra ö, där det direkt vid ankomsten finns en uppfödningsstation för sköldpaddor. Det nära mötet med jättesköldpaddorna väckte stor entusiasm hos mig och framför allt hos min fru och blev en oförglömlig upplevelse.

Från stationen gick vi längs en smal vandringsled till andra sidan ön och Anse Volbert (Cote d'Or), där en god grillmåltid redan väntade på oss. Efter maten tog vi båten ut för att snorkla i bukten utanför Curieuse och senare vid den obebodda ön Saint Pierre. Båda snorklingsområdena var mycket imponerande. Förutom en mängd färgglada fiskar fick vi till och med syn på 2 havssköldpaddor.

St Pierre, Praslin

Jättesköldpadda på Curieuse

Nästa stopp på vår resa genom Seychellerna var La Digue. Ön är betydligt mindre än Praslin, och detsamma gällde vårt boende: Pension Michel visade sig med sina 3 små bungalower och endast 8 rum vara ett oerhört charmigt hotell med en mycket personlig prägel. Det kreolska köket bjöd dessutom på varierad, nylagad och välsmakande mat.

Även i övrigt växlar man ner på La Digue. Allt är ännu lite mer avslappnat, och det främsta transportmedlet är cykel. Vi hyrde också cyklar redan på ankomstdagen och utforskade först den vackra bukten vid Anse Severe i norr. På vägen tillbaka stannade vi till för en cocktail på Bikini Bottom – en originell strandbar med anspelningar på SvampBobs hemstad.

Nästa morgon köpte vi först färska mangofrukter på den närliggande marknaden. Senare begav vi oss till en av Seychellernas mest berömda stränder, Anse Source d'Argent. På vägen dit behövde vi passera genom L'Union Estate, där det kostar inträde, och gjorde ett kort besök vid en inhägnad med sköldpaddor. Dagens huvudmål, Anse Source d´ Argent, såg precis ut som på bilderna – turkost hav, vit sand och granitblock. Inte heller vi kunde motstå fascinationen och tog massor av bilder. Tyvärr var möjligheterna till bad och snorkling begränsade, eftersom vägen ut i vattnet på vissa ställen gick över stenar och sjögräs. Men även direkt vid stranden kunde vi se vackra tropiska fiskar i det kristallklara vattnet – och i övrigt ägnade vi oss framför allt åt avkopplande solbad.

Under vår tid på La Digue hölls Festival Kreol i Union Estate Park under flera kvällar. Vi ville inte missa tillfället och besökte festivalen flera gånger. Tillsammans med lokalbefolkningen och andra besökare njöt vi av den härliga musiken, de många stånden med god mat och cocktails samt en fantastisk solnedgång varje kväll. Perfekt!

Under vår vistelse på La Digue utforskade vi under de olika dagarna i stort sett alla delar av ön som gick att nå med cykel. En dag cyklade vi norrut längs kusten och vidare till andra sidan, till Anse Fourmis . En annan gång cyklade vi tvärs över ön till Grand Anse – en vacker men också mycket vild strand med höga vågor som passar bättre för surfing än för bad. Trots det är den absolut värd ett besök, särskilt eftersom den är mindre välbesökt än de andra stränderna.

Vår ö-hoppning avslutades på huvudön Mahé. Efter transporterna med färja och minibuss kom vi fram till vårt boende där, Bliss Hotel i Glacis-området i norr. För oss var detta helt klart höjdpunkten bland våra boenden: Rummet var inte bara mycket rymligt, utan också smakfullt inrett med stor omsorg om detaljerna. Precis framför balkongen stod ett mangoträd, och mellan grenarna kunde man se havet. I närheten av vårt rum fanns en liten simbassäng där vi alltid tog ett uppfriskande dopp som avslutning på kvällen. Och så huvudbyggnaden: Den låg direkt vid havet, intill en underbar liten vik som lämpade sig för både bad och snorkling. Till min stora fascination fick jag vid ett tillfälle till och med syn på en drakfisk. Varje kväll kunde vi njuta av en fantastisk solnedgång med fri sikt. Dessutom serverades mycket varierad och välsmakande mat, med temabufféer som byttes ut varje dag.

Trots hotellets många fördelar tillbringade vi naturligtvis inte all vår tid på Mahé där. En dag tog vi lokalbussen till närbelägna Beau Vallon, en större vik som passar särskilt bra för bad.

Huvudstaden Victoria är också sevärd, och dit tog vi oss också med buss (det var praktiskt att det fanns en busshållplats precis vid Bliss Hotel). I Victoria började vi med att se oss omkring på marknaden (”Sir Selwyn Selwyn Clarke Market”) och strosade sedan runt bland de olika små butikerna. Senare promenerade vi till den botaniska trädgården, som vi naturligtvis också besökte när vi ändå var där. Med tanke på den höga entréavgiften var utbudet dock något av en besvikelse. Växtligheten var inte särskilt varierad och dessutom dåligt dokumenterad, och besökarna fick inte ens någon broschyr med information om gångvägarna och växterna. Att vi dessutom plågades av mygg gjorde inte saken bättre – även om det förstås inte var parkförvaltningens fel.

Nästa dag hyrde vi återigen en bil för att åka på en rundtur på ön. Det är något enklare att köra på Mahé än på Praslin, där vägarna är ganska smala och det ofta är ett fall på en halv meter ner i diket precis intill körbanan. Vägarna på Mahé är i regel bredare. Den enda nackdelen är att man måste köra genom Victoria för att ta sig längs de flesta rutter – men inte heller det var så besvärligt som vi hade befarat.

Första anhalten på vår rundtur var Takamaka Rum Distillery . Eftersom jag skulle köra delade vi på en romprovning. De olika romsorterna som erbjöds hade verkligen mycket varierande smaker, så provningen var definitivt värd att göra. Efteråt köpte vi några flaskor av våra favoriter – man vill ju kunna njuta av smakrika minnen från Seychellerna även hemma.

Nästa stopp var kryddträdgården Le Jardin Du Roi Spice Garden på södra Mahé. Den visade sig vara betydligt intressantare än den botaniska trädgården i Victoria. Förutom en mängd olika kryddväxter finns där även många andra träd och buskar att se. Direkt vid entrén får man dessutom en vikbar broschyr som på ett tydligt sätt beskriver vägen genom trädgårdens olika delar och vilka växter som finns i respektive område.

Vi fortsatte längs kustvägen tills den så småningom svängde och ledde över till andra sidan av Mahé. Vårt sista stopp gjorde vi på restaurangen La Gaulette, som ligger precis vid Anse Takamaka och bjuder på en underbar utsikt över den vackra viken. Därefter körde vi tillbaka tvärs över ön till hotellet.

Sammanfattningsvis kan man säga att semestern på Seychellerna var en fantastisk upplevelse för min fru och mig, som vi länge kommer att minnas med stor glädje. Den förstklassiga servicen från SeyVillas och deras samarbetspartner bidrog också till detta. Inför varje nytt moment fick vi alltid en påminnelse i god tid via e-post eller WhatsApp, och allt var perfekt organiserat. Om vi någon gång känner att vi återigen är ”mogna för öarna” bokar vi gärna med SeyVillas igen!