En drömresa

Beslutet att resa till Seychellerna fattade vi ganska spontant i januari 2015, och vi hade själva ont om tid att leta efter lämpliga delar till resan. Det enda vi visste var att vi ville göra en seglats med ett sådant gammalt fartyg. Vi hittade snabbt SeyVillas och överlät planeringen av resan åt detta specialiserade företag, något vi i efterhand verkligen kan rekommendera till alla. Både tipsen, den snabba hanteringen av våra ändringsönskemål före resan och servicen på plats var verkligen övertygande.

De 7 dagarna på Sea Pearl var underbara, besättningen var alltid mycket uppmärksam och helpensionen var mycket bra. Det enda vi störde oss på var de extremt höga dryckespriserna, som ibland var rent orimliga – en flaska vin kostade minst 30 euro. Hytterna för 3 personer var också mycket trånga, så när de var fullbelagda fick bagaget stå i korridoren. Eftersom vi bara var 2 personer berördes vi inte av detta och stördes inte heller av det. Det var väldigt trevligt att vi redan från båten kunde bocka av många sevärdheter, så att vi senare slapp betala extra för dyra utflykter. Därför är det verkligen klokt att göra den här seglatsen i början av resan till Seychellerna.

Dagarna på Praslin var mycket avkopplande. Vi bodde precis vid Anse Possession, där man går av och på båten och inkvarteras på Sea View Lodge – ett mycket bra boende som till och med har wifi. Varje dag tog vi bussen till Anse Lazio och på kvällarna promenerade vi till Cote d'Or, vilket tog cirka 20–30 minuter. Det fungerar för övrigt också väldigt bra att lifta, eftersom bussarna slutar gå omkring kl. 18. Att åka buss är dessutom det enda som verkligen är billigt på Seychellerna – cirka 50 cent per resa, oavsett hur långt man åker.

I efterhand tycker vi dock att 3 dagar på Praslin hade räckt och att vi hellre skulle ha tillbringat 2 eller 3 dagar extra på La Digue. Denna lilla ö på bara 15 km² är helt enkelt förtrollande, och lugnet och den avslappnade atmosfären smittar av sig.

Under en dag utforskade vi ön söderut med cykel från båten och njöt av lugnet och rymden på stränderna Grand Anse, Petite Anse och Anse Cocos. De korta vandringarna mellan stränderna är mycket idylliska, och man blir glad när man kommer fram till den lilla naturliga bassängen vid Anse Cocos och kan ta sig ett dopp.

Vår fortsatta vistelse inföll sedan omkring den 14–15 augusti, under festivalen till Jungfru Marie himmelsfärd. Då kom nästan alla seychellare och turister som hade möjlighet till La Digue och firade i 2 dagar med fantastisk livemusik samt billig mat och dryck. Den som tycker om sådant bör absolut passa på, men det är också bra att planera in lite tid på ön före eller efter festivalen för att verkligen lära känna den.

Vi blev lite besvikna på den mycket omtalade Anse Source d'Argent, som enligt vårt intryck inte kunde mäta sig med Anse Lazio på Praslin. Det berodde förmodligen på att vi kom dit först efter lunch, när stranden var full av turister. Här bör man alltså verkligen följa resehandbokens råd och komma mycket tidigt på morgonen. Våra bilder från stranden är dock så otroligt vackra – och helt utan andra människor – att vi i efterhand knappt kan förstå hur vi upplevde platsen när vi var där.

Även de betydligt mindre välbesökta stränderna på norra delen av ön är otroligt vackra. Vi fick också restaurangen ”Belle Vue” på berget Nid d’Aigles rekommenderad. Där kan man se solen gå ner över Praslin medan man äter, vilket var mycket vackert. Maten övertygade oss däremot inte riktigt, men cocktailen var fantastisk! La Digue var utan tvekan den ö vi tyckte allra bäst om, och vi hade gärna stannat där längre än 3,5 dagar. Även boendet Fleur de Lys var fantastiskt, smakfullt inrett och låg inte långt från stranden. Det saknade visserligen wifi, men hade i stället en bokbyteshylla, vilket var mycket uppskattat efter 2 veckor på Seychellerna.

De följande 3 dagarna tillbringade vi på Mahé på det lilla, typiskt seychelliska Hotel Augerine vid Beau Vallon. Även det var mycket trevligt, och omeletten som serverades till frukost var fantastisk. Det enda som störde oss var att området för bad respektive vattensportaktiviteter inte var tydligt avgränsat. Därför susade vattensportutövare på vattenskotrar och liknande mycket nära förbi, och man var hela tiden tvungen att vara på sin vakt.

Enligt vår uppfattning var tiden på Mahé lagom lång. På söndagen utforskade vi ön med hyrbil, men teplantagen var tyvärr stängd. Kryddträdgården ”Jardin du Roi” var visserligen mycket svår att hitta, men den var väldigt vacker och maten var utmärkt. Vi rekommenderar att lämna bilen nedanför och promenera uppför berget. Det är en trevlig promenad, och flera bilister hade problem med att ta sig uppför backen.

Dagen därpå tog vi bussen till Victoria för att se alla möjliga sevärdheter. Det är viktigt att hinna med i stort sett allt före kl. 16, eftersom det plötsligt blir mycket lugnt då, troligen för att butikerna stänger. Den som är intresserad kan också ta bussen till Eden Island, en konstgjord ö som byggts upp som erosionsskydd. Där kan framför allt utlänningar köpa bostäder och på så sätt få ”residentstatus”.

Våra sista nätter tillbringade vi på Hilton på Silhouette, där vi hade en underbar bungalow trots att den inte låg på första eller andra raden från stranden. Maten var fantastisk, men det är bra att veta att det inte är någon större idé att enbart boka frukost här, som vi hade gjort på alla andra boenden. Turister har nämligen ingen möjlighet att handla på ön. Därför uppgraderade vi bokningen till halvpension, men den omfattade inte alla menyer på temarestaurangerna, och mycket ofta fick man betala extra. Däremot kan vi rekommendera teppanyakirestaurangen vid sjön, där det bjuds på en sorts matlagningsshow och de valda rätterna tillagas direkt framför gästerna. Vi hade kvällens första sittning, så kocken kunde ge oss lite extra uppmärksamhet. Det är något vi verkligen minns med stor glädje.

Vi hade en fantastisk och händelserik resa och kan varmt rekommendera SeyVillas till alla som inte vill eller kan lägga alltför mycket tid på planeringen själva. Det finns dock en sak till som är värd att nämna: Den som har svårt för kraftig sjögång bör hellre flyga med de små planen mellan Mahé och Praslin och tillbaka. Vi flög dit, men tog snabbfärjan på återresan. För åtminstone en av oss krävdes det mycket koncentration och självkontroll för att inte göra de passagerare som kräktes sällskap. Om det är möjligt skulle vi därför ersätta färjeresorna med flyg – 15 minuter i stället för 1,5 timmes restid! Man bör också vara medveten om att både restaurangbesök och inköp i mataffärer är oerhört dyra på Seychellerna. De ofta omtalade, billiga hämtmatställena finns dessutom långt ifrån i varje gathörn.