Dröm inte ditt liv – lev din dröm

Vid 7-tiden lokal tid landade vi på Mahé. Flygplatsen här var raka motsatsen till den i Abu Dhabi – liten och fridfull. Efter passkontrollen och hälsokontrollen togs vi genast emot av en trevlig kvinna från ”Creole”. Hon satte oss i en minibuss och förklarade att någon skulle komma förbi nästa dag för att gå igenom detaljerna. Sedan bar det av mot Villa Kordia.

Vägen gick längs stranden och vi fick ett första intryck av ön. Efter cirka 30 minuter var vi framme vid Villa Kordia, där Gervais och Fadette gav oss ett mycket varmt välkomnande. Boendet var fantastiskt och låg i en underbar trädgård där vi fick röra oss helt fritt. Vi hade kommit till paradiset.

Hotell: Villa Korida

Efter att vi alla hade sovit riktigt gott inledde vi den soliga dagen med en utsökt frukost som serverades på terrassen. Matbutiken låg precis runt hörnet, och där kunde vi enkelt köpa allt som sätter guldkant på semestern: mousserande vin, öl och Takamaka-rom, som var fantastiskt god med is. När vi hade fått tag på allt väntade stranden på oss. Det var sagolikt. Vi korsade vägen (se upp för vänstertrafiken!) och stod med fötterna i den vita sanden och Indiska oceanen framför oss. Det var helt enkelt underbart: sol, strand, hav och palmer – och inga folkmassor.

Senare kom den trevliga kvinnan från ”Creole” med broschyrer om dagsutflykter. Vi bokade en rundtur på Mahé, och eftersom vi var 6 personer fick vi en egen guide och buss. Vi bestämde oss också för en ö-hoppingtur för att få uppleva Praslin och La Digue.

Nu behövde vi bara vänta på Jean Luc, vår bröllopsplanerare. Men precis som väntat fungerar allt helt enkelt i paradiset. Jean Luc kom och körde oss till Anse Royale. Det var här vårt bröllop skulle äga rum två dagar senare. Vi blev helt överväldigade av stranden och klipporna. Som ett fullständigt vykortsmotiv, och där stod vi mitt i alltihop. Det var ofattbart vackert. Vi gick igenom några formaliteter inför vigselceremonin, och sedan hade det blivit mörkt. Tillbaka på Villa Kordia väntade en utsökt middag, tillagad och serverad av familjen som drev boendet.

Efter en regnig natt välkomnade den nya dagen oss återigen med solsken. Vi hade stigit upp tidigt för att se solen gå upp över havet. Även det var en fantastisk upplevelse. Stranden var full av krabbor medan solen steg över havet.

Soluppgång på stranden Efter att vi återigen hade fått en god frukost gav vi oss av mot ”Jardin Du Roi”. Vi hade inte hyrt någon bil, utan ville åka buss precis som lokalbefolkningen. Bussarna var verkligen något utöver det vanliga – gamla, skramliga och utan tvekan riktiga miljöbovar. Men på dagarna gick de regelbundet, och för 5 seychelliska rupier kunde man åka vart som helst. Vi steg av i Anse Royale och frågade efter vägen. Vid den första avtagsvägen stod det ”1 km” till ”Jardin Du Roi”. Sedan kom den andra och den tredje avtagsvägen, och ”Jardin Du Roi” var fortfarande skyltat som 1 kilometer bort. Efter 45 minuters promenad, där de sista 800 meterna hade en stigning på vad som kändes som 45 %, kom vi fram helt genomsvettiga och utmattade. Där väntade en storslagen utsikt över havet som gjorde mödan värd.

Jardin du Roi

”Jardin Du Roi” är en kryddträdgård i södra delen av Mahé som för den franska kryddhandelstraditionen från 1700-talet vidare. Trädgården ligger bland Les Canelles kullar och dalar och rymmer rader av vaniljplantor, citronella, kanel, muskot, peppar och andra kryddor. På ”Jardin Du Roi” välkomnades vi av jättesköldpaddor som lugnt åt blad i sin inhägnad. Djuren är verkligen imponerande med sin storlek och sitt urtida utseende.

Jättesköldpadda i Jardin du Roi

Men även växterna är unika: de enorma palmerna, ”lövträden” med sin praktfulla blomning och blommorna som vi annars bara känner igen från exklusiva buketter. Coco de mer är en av de 6 endemiska palmarterna på Seychellerna, och nötterna ser faktiskt väldigt mycket ut som en rund ”kvinnobak”. Legenden om de hanliga fröna och befruktningen bör var och en få höra på plats. Vi ”skördade” i alla fall några kryddor på ”Jardin Du Roi”, bland annat vanilj, kanel, muskot, peppar och citrongräs. Sedan påbörjade vi vandringen tillbaka.

Jardin du Roi Vi tänkte äta lunch på ”Kaz Kreol”. ”Kaz Kreol” är en strandrestaurang som drivs av en tysk. Pizzan var god och utsikten över stranden återigen hänförande. Mätta och belåtna åkte vi tillbaka med en fullpackad buss för att snorkla en stund vid vår ”egen strand”. Efter middagen blev det plötsligt ”Polterabend”. Mamma hade nämligen tänkt på allt, så vi fick sopa porslinsskärvor medan de andra hade det trevligt på terrassen med öl, mousserande vin och Takamaka-rom.

Frisörskan stod punktligt i dörren efter frukosten för att fixa mitt hår och sminka mig inför livets vackraste dag. Efter 2,5 timmar, som var ganska ansträngande för mig, hade jag blivit en liten brud som såg riktigt fin ut. Brudgummen fick däremot klara sig på egen hand. Men även han hade gjort sig stilig, och vi stod redo som brudpar när Jean Luc kom för att hämta oss. Han hade också med sig en underbar brudbukett.

Bröllop på Seychellerna På stranden väntade vigselförrättaren och tolken på oss. Under en båge av palmblad och frangipaniblommor, med en sagolik kuliss omkring oss, gav vi varandra våra äktenskapslöften. När formaliteterna var avklarade flög korkarna ur flaskorna med mousserande vin. Jean Luc hade verkligen tänkt på allt, och sedan var det dags för fotograferingen. Bilderna blev helt fantastiska.

Bröllopsceremoni på stranden Bröllopsceremoni på stranden Bröllopsfoton på stranden Bröllopstårta Bröllopsfirande på Seychellerna

Jean Luc körde oss tillbaka till villan och lovade att komma förbi med bilderna och vigselbeviset så snart som möjligt. Efter 2 dagar hade vi fått allt och var då gifta även enligt tysk lag.

På eftermiddagen snorklade vi och lät oss fascineras av de färgglada fiskarna, sjöborrarna och sjögurkorna. Mest imponerande var en drakfisk och en blåsfisk. Eftersom vi alla var nybörjare snorklade vi bara vid vår ”egen strand”, men redan där var vi hänförda av undervattensvärlden. På kvällen väntade grillmiddag och en passionsfruktsmoussetårta. Vi avslutade dagen, vår dag, med en långsam vals på terrassen.

Nästan punktligt vid 9-tiden stod vår buss med guiden Philippe redo. Om man tror att man kan utforska Mahé till fots tar man grundligt miste. Det finns inga gångvägar mellan orterna, och på vägarna får knappt två bilar plats. Bredvid dem finns bara djupa vägdiken som leder bort vattnet från bergen. Trafiken är verkligen äventyrlig.

Philippe körde först med oss till södra Mahé och visade oss fler drömlika stränder och vikar. Den ena mer romantisk än den andra. Sedan fortsatte vi norrut längs Mahés västkust, förbi lyxiga resort och mindre lyxiga sådana. Vi besökte en teplantage och en ruin med en utsiktsplattform där drottning Elizabeth stod 1972. Utsikten var återigen hisnande. Under oss såg vi trädtopparna på gud vet vilka träd och havet, där det såg ut som om en jätte slumpmässigt hade kastat ut klippblock. Vid Anse Boileau åt vi lunch på strandpromenaden.

Teplantage på Mahé Mission Lodge

Det fanns otaliga grillstånd som erbjöd kyckling och olika sorters fisk. Därefter tog vi siesta på stranden, eller rättare sagt i Indiska oceanen. Vattentemperaturer på minst 25 °C är behagliga även för den mest frusna. Philippe skjutsade oss sedan från västkusten tvärs över ön till östkusten (8 km) och Victoria, Seychellernas huvudstad. En verkligt fridfull liten stad med ett imponerande hindutempel och ”Big Ben” i miniatyr. Marknaden är också imponerande. Men vid ingången måste man se upp för de enorma spindlarna så att man inte råkar nudda deras nät med håret.

Beau Vallon

Från Victoria fortsatte vi till nordkusten och den förmodligen mest kända stranden, Beau Vallon, där den ena resorten avlöser den andra och där det enligt uppgift är full fart. Det märkte vi dock inget av, men stranden är verkligen paradisisk. Nationalparken mitt på ön orkade vi inte längre med. Vi var överväldigade av alla intryck och kunde inte riktigt ta in mer. Philippe körde oss tillbaka till vår villa på östkusten. Men först gjorde han en avstickare till Maison de Coco, en plats för konstnärer och konsthantverkare med en nyrenoverad herrgård från kolonialtiden. Här köpte vi några souvenirer av palmfibrer, kokosnötsskal och snäckor.

När vi kom tillbaka till villan överraskades vi återigen med en utsökt middag. Vi avslutade dagen i lugn och ro på terrassen.

Efter den trots allt ansträngande föregående dagen hade vi bestämt oss för att njuta av dagen i och omkring vårt boende. Trädgården erbjöd fantastiska möjligheter till det. Vi fick nyöppnade kokosnötter som vi skulle dricka ur. Sedan ville vi prova att knäcka en kokosnöt själva. Det var en mycket svettig historia. I trädgården fanns en särskild påle som man skulle slå nötterna mot och bryta upp dem med för att få bort det yttre skalet. Sedan fick man slå lätt på nöten för att öppna den och komma åt fruktköttet. Vi ”slaktade” och åt upp två kokosnötter. Till fler räckte inte krafterna.

Färgstark undervattensvärld, Seychellerna

Att skörda frukterna i trädgården var däremot betydligt enklare. Vi plockade stjärnfrukter, som smakade mycket bättre än dem man får serverade på italienska glassdesserter. Vi åt bananer som definitivt inte uppfyllde EU-normen, men som också var mycket godare. Mangorna och papayorna var mogna och utsökta. Vi hade mycket roligt åt de fräcka ödlorna, som hela tiden försökte komma över något gott. Det var väldigt rogivande att titta på sniglarna som åt av den nedfallna frukten. De har vackra hus.

Geckoödlorna är också riktigt roliga typer, så länge de inte håller på och klättrar runt i sovrummet. Det enda ”oväsendet” kom från fåglarna och flyghundarna. Fetärnan ser otroligt elegant ut med sin långa stjärt, och flyghundarna har söta ansikten.

På eftermiddagen gick vi återigen till stranden för att simma och snorkla. Längre ut låg fiskburar på botten, och en fiskare höll just på att tömma dem. Han tog upp flera papegojfiskar och några andra fiskar. Det var mycket intressant att se hur lokalbefolkningen skaffar fisk. Sedan roade vi oss med de många små fiskarna, och drakfisken var också tillbaka. Vi kände oss som om vi befann oss i ett akvarium.

Till middag fick vi också fisk, som kanske hade fångats på samma sätt som vi hade sett.

I dag var vi tvungna att stiga upp väldigt tidigt. Klockan 06.30 hämtades vi av en ”Creole”-buss och släpptes av i Victorias hamn. Än en gång väntade en trevlig ung kvinna från ”Creole” på oss. Hon var vår guide för dagen. Vi var en grupp på cirka 20 personer, en brokig skara med olika nationaliteter. Bara det var mycket intressant. Efter cirka 45 minuter med en snabbfärja och något darriga knän på grund av sjögången var vi framme på Praslin. Där fortsatte vi genast med en mindre båt till La Digue. I hamnen på La Digue väntade en ”lastbil” som tog oss till en före detta kokosnötsplantage.

Den unga kvinnan från ”Creole” började med att visa oss hur man öppnar en kokosnöt. Men det kunde vi ju redan en del om. Ingen av de andra hotellgästerna hade provat det tidigare. Vi fick också se hur man framställde kokosolja förr i tiden. Den stackars oxen fick gå runt i cirklar och driva kvarnstenen.

Vi fortsatte till en paradisisk strand som används som bakgrund i diverse reklambroschyrer, bland annat för Bacardi. Väl hemma köpte vi faktiskt en flaska. Vi fick också se en gammal herrgård där delar av ”Goodbye, Emmanuelle” spelades in. Den unga kvinnan från ”Creole” rodnade lätt, medan det gick ett sus genom de manliga turisterna, oavsett ålder, och allas ögon började glänsa. Bara kvinnorna såg undrande ut. Jag också!

Vi åt lunch på en fantastisk restaurang precis vid havet, och dessertbuffén var enastående.

Med magarna fulla återvände vi till hamnen och tog oss tillbaka till Praslin. Där kördes vi till parken ”Vallée de Mai”, och vi blev överväldigade av den uråldriga växtligheten. Den unga kvinnan från ”Creole” berättade legenden om hur Coco de Mer befruktas, och den fick oss att dra på smilbanden. Dessa enorma, urgamla palmer med sina väldiga frukter är verkligen imponerande. Tyvärr fick vi inte syn på den svarta papegojan, men de andra djuren, som ödlor, geckoödlor och spindlar, var också trevliga att titta på. Därefter fick vi slappa vid Anse Lazio, Seychellernas förmodligen mest berömda strand. Strax innan det blev mörkt återvände vi till hamnen och tog oss sedan tillbaka till Mahé. En ”Creole”-buss körde oss till villan, där en utsökt middag väntade.

Coco de Mer Coco de Mer

I dag väntade ännu en dag med avkoppling och sysslolöshet. Vi njöt av den underbara trädgården, promenerade längs stranden tills stora klippblock spärrade vägen och lekte av oss i vattnet.

Eftersom vi bara hade haft lite tid i Victoria under vår rundresa bestämde vi oss för att göra ännu en bussutflykt. Det blev återigen en intressant upplevelse. När vi kom fram till Victoria ösregnade det och vi var tvungna att köpa paraplyer, som vi efter ungefär en halvtimme bara släpade omkring på som onödig packning. Solen sken igen. Vi besökte marknaden och souvenirbutikerna i centrum en gång till, köpte några presenter att ta med hem och begav oss snart tillbaka. Stranden väntade på oss.

Marknaden i Victoia Victoria, klocktornet

Med tungt hjärta var vi tvungna att packa våra väskor, för semestern var slut. Vi hade fått uppleva en helt annan värld och blivit bortskämda med utsökta lokala rätter. Vi fick tonfisk serverad i alla möjliga varianter. Det bjöds på taggmakrill, barracuda och red snapper, kyckling och massor av färsk frukt. Kvällarna på terrassen fylldes ofta av stimulerande och intressanta samtal med våra värdar. Det var helt enkelt en underbar semester i paradiset.

Mountain View Hotel

Vi vill rikta vårt varmaste tack till SeyVillas och särskilt till fru Flaming, som gjorde denna fantastiska semester och vårt drömbröllop möjliga.

P.S. När vi packade upp vår resväska hittade vi några saker som vi hade fått med oss hem:

Lugn – det går att ta det lite lugnare
Förnöjsamhet – mindre är ibland mer
Balans – i lugnet finns styrkan

och en dröm:
Att återvända till paradiset!