Aride
Där naturen fortfarande är ursprunglig
Den som utifrån namnet (”den torra”) föreställer sig en karg ö har helt fel. Den 68 ha stora ön, som ligger 10 km norr om Praslin, visar sig nämligen vara mycket bördig och står – liksom det utanförliggande korallrevet – under naturskydd.
Aride är den nordligaste av granitöarna här och är cirka 1,7 km lång och omkring 500 m bred. Medan korallrevet räknas till ett av Seychellernas mest omtyckta dykområden, bebos själva ön endast av en förvaltare samt några arbetare och biologer som ägnar sig åt att skydda öns och havets flora. Över 30, delvis mycket sällsynta fågelarter med totalt tusentals individer häckar här i den täta buskvegetationen. Det är fler arter av sjöfåglar än på någon annan granitö. Här finns bland annat blå seychellduva, sotterna och vit tärna, smalnäbbad noddy, liror, seychellsångare samt tropikfåglar. Över ön kretsar nästan ständigt en flock fregattfåglar, som tillbringar mycket tid här men häckar på Aldabra, mer än 1 000 km bort. Tre skinkarter och tre geckoarter har, liksom några ofarliga ormarter, sitt hem på Aride. På stranden möter man många spökkrabbor, och på vintern kommer dessutom två arter av havssköldpaddor upp på land för att lägga sina ägg.
Frodig vegetation täcker ön: kokospalmer trivs här lika bra som lövträd, guava, bananer, apelsiner, papaya, aubergine, ingefära, gurkmeja och chili. Den starkt doftande Wright’s Gardenia, en endemisk växtart, kan bli upp till 6 m hög och pryds av rödvita blomkalkar. På grund av de små, citronformade frukterna gav lokalbefolkningen den namnet ”bwa sitron”.
Framför allt försäljningen av sotternans ägg var länge en mycket lukrativ verksamhet, vilket kraftigt minskade populationen och, tillsammans med andra ingrepp som anläggandet av kokosplantager, påtagligt störde den ekologiska balansen. Den brittiske chokladfabrikanten Christopher Cadbury köpte därför ön 1973 och tillät därefter inga ytterligare ingrepp i naturen. Sedan 1979 är Aride även från statligt håll förklarat som naturreservat, och sedan 2008 övervakas det av Island Conservation Society. På liknande sätt som i Bel Ombre på Mahé samt på Moyenne sägs även Aride gömma en piratskatt. Sprängningar och borrningar har hittills dock varken lett till guld eller andra värdeföremål, och efter några försök verkar man snarare ha övergått till att med rätta betrakta själva ön som en skatt.
Endast öns förvaltningsbåt får lägga till vid sandstranden. Besökare som kommer med utflyktsarrangörernas båtar från Praslin (överfarten tar cirka 30 minuter) måste därför byta till denna öbåt ute på havet. För naturälskare, biologer och djurfotografer är ett besök i detta unika refugium varmt att rekommendera. För en dagsutflykt kontaktar ni bäst hotellreceptionen eller en lokal resebyrå. Från oktober till april erbjuds utflykten flera gånger i veckan; under övriga månader beror det på väderförhållandena.
På den anlagda rundvandringsleden kan man uppleva Arides mångsidiga natur på nära håll. Den guidade, 2 km långa turen startar vid huset som tillhörde öns tidigare ägare och tar omkring två timmar. Västerut passerar man en bananodling, och till höger kan man se de vita tropikfåglarna häcka bland klipporna. Många olika träd, vars frukter bland annat bidrar till försörjningen för de människor som bor på ön, kantar den fortsatta vägen, liksom en sötvattensdamm med fiskar vars ursprung än i dag väcker frågor. Under promenaden stöter man gång på gång på ödlor, som förekommer här i stor mängd. Öns högsta träd, ett banyanträd, står också vid leden och erbjuder boplats åt omkring 1 000 noddytärnor. Kanske lyckas ni höra kardinalfåglarnas sång vid korsningen längre västerut? Bland klipporna i väster lever, förutom krabbor, även slamkrypare, som kan ta upp det syre de behöver både ur vattnet och ur den omgivande luften. Den som går upp på det 134 m höga Gros La Tête belönas där uppe med en fantastisk utsikt över havet samt mot North Island, Silhouette, Mahé, Cousine, Cousin, Praslin, Curieuse, La Digue, Félicité, Marianne, Petite Soeur och Grande Soeur. Den stora mängden fåglar som kretsar kring bergstoppen förstärker intrycket på ett synnerligen imponerande sätt.
Följer man stigen vidare åt vänster kommer man till den vita sandstranden, där man vid lugnt vatten kan iaktta papegojfiskar. Med sina hårda munnar biter de loss bitar av korallskelett och maler sönder dem med käkarna. Det är just detta fina pulver, som har samlats under årtusenden, som Seychellerna har att tacka för sina mjuka, vita stränder. Strandområden som havssköldpaddor använder för äggläggning är tydligt markerade och ska naturligtvis inte beträdas, precis som man under resten av vandringen inte ska röra vid eller ta med sig något. Stigen leder vidare till den lilla ökyrkogården, som man kan se från en besökarhydda. Trädarterna som finns härifrån i nordlig riktning, som mapou, takamaka och lafouche, kan en gång ha varit öns enda invånare.
