Drömsemester gånger tre

Vår flygresa med Ethiopian Airlines var på det hela taget helt okej, men kunde inte jämföras med flygbolag som Emirates eller Qatar. Mellanlandningen i Addis Abeba hade vi däremot alla gärna sluppit – det var faktiskt en av de sämsta flygplatser vi hittills har behövt mellanlanda på.

Trots allt landade vi punktligt på Mahé vid halv fyra. Redan flygplatsen gav en föraning om hur liten ön var. Passkontrollen gick smidigt, och på nolltid hade vi fått våra resväskor och vår hyrbil, som vi redan hade bokat hemifrån i Tyskland.

Eftersom det är vänstertrafik på Seychellerna behöver man 1–2 minuter för att vänja sig. På det hela taget är det dock inga problem alls att köra bil på Seychellerna, eftersom trafiken är mycket lugn. Det är bara under morgonrusningen som trafiken är lite tätare runt flygplatsen och huvudstaden Victoria. Man bör också se upp för de ganska djupa avloppsdikena på båda sidor om vägen. De saknar lock, så det är ganska lätt att ”sänka” hyrbilen där.

På nolltid var vi framme vid vårt boende, villan La Mer vid Pointe au Sel. Den mycket vänliga och tysktalande värdinnan var redan på plats. Hon visade oss det rena och mycket välskötta boendet och gav oss insidertips om öns bästa stränder med mera. Bäst av allt var utan tvekan den stora balkongen med direkt havsutsikt, där vi kunde njuta av frukosten och äta middag till ljudet av havets brus.

Sedan packade vi bara upp, strosade några meter längs vår folktomma strand och köpte kreolsk husmanskost på hämtstället runt hörnet. Mycket gott och till ett oslagbart lågt pris. Ett mycket bra alternativ till de ibland verkligt dyra restaurangerna på Seychellerna.

Soluppgång framför vår villa La Mer Eftersom villan hade ett komplett, om än litet, kök satsade vi i stort sett helt på självhushåll under de 6 dagar vi bodde där. Det fanns flera små butiker alldeles i närheten. Oftast handlade vi i snabbköpet ”Kumar & Kumar” runt hörnet. Det gick visserligen inte att jämföra med europeiska snabbköp, men där fanns ändå allt det viktigaste, som ägg, frukt, smör och marmelad. När det gällde charkuterier och bröd fick man däremot sänka förväntningarna, eftersom det ibland inte fanns alls eller bara i ett mycket begränsat utbud.

De följande dagarna försökte vi se så mycket som möjligt av ön och aldrig bara besöka en strand per dag. Vi besökte bland annat Fairyland-Beach, Anse Royale, Anse Forbans, Anse Takamaka, Anse Goulettes, Anse Barbados och Carana Beach.

Anse Forbans Den sistnämnda var ett tips från vår värdinna. Bukten var verkligen fantastisk, särskilt för den som gillar rejäla vågor och lite action. Stranden är kostnadsfri och öppen för allmänheten, även om bommen och vaktkuren vid det exklusiva hotellet där kan få en att tro något annat. Det är bara ont om parkeringsplatser.

Restaurangens drinkar rekommenderas varmt, även om de inte direkt är billiga, liksom ett besök på toaletterna. Här kan man verkligen tala om lyckad arkitektur som bokstavligen smälter in i landskapet.

Carana Bay Vi kan utan förbehåll rekommendera praktiskt taget alla stränder på Mahé som vi besökte. Det som kanske överraskade oss mest var hur få, eller inga, turister det fanns. Var på jorden får man fortfarande ha fullkomligt vykortsvackra drömstränder nästan helt för sig själv?

En liten höjdpunkt var besöket vid Anse Capucins längst söderut på ön. Bukten var ännu ett tips från dem som hade hyrt boendet före oss, men vägen dit var precis som de hade sagt inte helt enkel. Så snart vi lämnade den välutbyggda ringvägen var vägen inte mycket mer än en grusväg. Resten av sträckan fick vi gå till fots genom djungeln. Men det var värt det – och vi var faktiskt de enda personerna på stranden. Det var bara lite svårt att bada, eftersom bränningarna i bukten var mycket kraftiga.

Självklart besökte vi även huvudstaden Victoria. Victoria är mycket lätt att utforska till fots, och praktiskt taget alla sevärdheter är lättillgängliga. Vi var på plats tidigt på morgonen eftersom vi framför allt ville besöka Sir Selwyn Clarke Market. Där unnade vi oss en enorm röd snapper, som rensades och fjällades på plats inför tillagningen. Man kunde även köpa färska grönsaker och frukter samt kryddor, blommor, souvenirer med mera.

Eftersom vädret inte var särskilt bra den dagen – den enda regniga dagen under hela resan – vandrade vi även upp på Morne Blanc. Trots att det inte gick att se särskilt mycket från utsiktsplatsen på grund av vädret var vandringen ändå värd besväret. All dimma gav regnskogen en mycket mystisk stämning. Vägen hela vägen upp – vi parkerade vid Seychelles Tea & Coffee Companys plantage och började vandra därifrån – är visserligen inte alltför svår, men man bör ha en viss grundkondition eftersom det är en hel del höjdskillnader att ta sig över.

På väg till utsiktsplatsen vid Morne Blanc Den sista dagen packade vi hyrbilen, en Renault Duster som precis räckte till 4 personer med bagage, och begav oss mot hamnen i Victoria. Formaliteterna och incheckningen av bagaget gick snabbt, och efter en kort väntan kunde vi gå ombord på färjan ”Cat Coco”. Hyrbilen kunde vi helt enkelt lämna på hamnområdet – på det hela taget var allt mycket smidigt.

Överfarten till ön Praslin tog cirka 1 timme och 15 minuter och var ganska gungig på grund av det dåliga vädret. Vi hade bokat plats på övre däck för att kunna se lite mer av de omgivande öarna med mera. Men både jag och många andra gäster på färjan mådde så illa att jag bara kunde koncentrera mig på att inte kräkas.

Även på Praslin hade vi bokat en hyrbil i förväg, som vi kunde hämta direkt i hamnen. Den här gången var det dock en småbil, så vi fick köra två gånger mellan hamnen och boendet. Eftersom ön är mycket liten och det bara tog 10 minuter till vår lägenhet Hirondelle var det inget problem. Vi hade loftlägenheten på övervåningen, med 2 separata sovrum som båda hade eget badrum, samt ett rymligt kök och en balkong med havsutsikt. Det perfekta boendet för 4 fantastiska dagar.

Eftersom en av Praslins drömstränder, Anse Volbert (Cote D`Or), låg precis utanför dörren tog vi det lugnt och lade oss först en stund på stranden där. Precis utanför Anse Volbert ligger den lilla ön Ile St. Pierre och något längre åt nordväst ligger ön Curieuse, som är känd för sina jättesköldpaddor.

Eftersom vi ville se båda bokade vi redan på kvällen då vi anlände till ön en tur till nästa dag hos en av de många arrangörerna på stranden (55 € inklusive grillning på Curieuse + 200 rupier i landstigningsavgift). Turen började på morgonen kl. 10.00 med ett besök på Curieuse, där vi först släpptes av vid besökscentret och kunde titta på och mata de fritt strövande jättesköldpaddorna. Via en stig och flera träspänger som leder genom mangroven tog vi oss sedan till andra sidan ön, där grillmaten serverades och vi fick ”chilla” i vattnet.

Selfie med jättesköldpaddor Därefter fortsatte vi till Ile St. Pierre, som verkligen är pytteliten och bara har några få palmer och ödlor, men desto rikare fiskliv. Efter trekvarts snorkling åkte vi tillbaka mot stranden.

Till nästa dag hade vi ännu en äventyrlig utflykt inplanerad. Redan hemma i Tyskland hade vi bokat en tur med Mario, en schweizare som har bott på Praslin i 20 år och erbjuder heldagsturer där. På så sätt kunde vi ta den korta vägen, närmare bestämt över Lemuria-resortens golfbana, till Anse Georgette och slapp välja den betydligt längre och besvärligare vandringsleden runt golfbanan. Oavsett vilket hade stranden varit värd mödan. Anse Georgette var vår absoluta favoritstrand på Praslin och tack vare det undangömda läget var den helt folktom. Turkost vatten, en bred, vit strand med pudermjuk sand, inramad av granitklippor på båda sidor – PERFEKT!

Anse Georgette Andra stopp var Anse Lazio (också en drömstrand, men betydligt mer välbesökt) samt ett besök i Fond Ferdinand-parken. Precis som Vallée de Mai har parken många coco de mer-palmer, liksom alla andra växtarter, frukter och kryddor som förekommer på Praslin. Skillnaden är att Fond Ferdinand-parken är nästan helt okänd bland turister och därför i stort sett tom. Dessutom behövde vi bara betala en bråkdel av vad inträdet till Vallée de Mai skulle ha kostat oss.

Flora och fauna i Fond Ferdinand Park Anse Lazio Att ordna mat på Praslin var lika enkelt för oss som på Mahé, eftersom närmaste mataffär låg inom gångavstånd, liksom ett hämtmatställe som alltid var välbesökt. Den som ville kunde även äta frukost på hotellet (den såg alltid väldigt god ut) eller gå ut och äta på någon av de många restaurangerna i närheten på kvällen. Vi kan rekommendera ”Laurier”, där vi åt av buffén (cirka 30 € per person). Där fanns allt man kunde önska sig, från fisk och kyckling till nötkött. Kvaliteten var mycket bra och restaurangen var följaktligen fullsatt, så vi rekommenderar att ni bokar bord i förväg.

Tack vare hyrbilen var vi flexibla och körde på kvällen till utsiktsplatsen ”Zimbabwe”, varifrån vi hade en fantastisk utsikt över ön och solnedgången. Det bör dock nämnas att vägen dit är mycket brant – något som vore otänkbart med tyska vägförhållanden. Vår lilla Hyundai I10 fick kämpa rejält.

Efter 4 dagar var det dags att packa väskorna igen, och på mindre än 20 minuter tog färjan oss vidare till ön La Digue.

På La Digue tog vi en taxi direkt vid hamnen och åkte för 200 rupier till vårt sista boende, Villa „Pasyon“. Villan var enorm och hade plats för upp till 10 personer, men hyrdes även ut till mindre sällskap. Den mycket vänliga värdinnan bodde också på tomten och fanns alltid till hands om vi hade några frågor. Varje morgon lagade hon en fräsch frukost åt oss (goda pannkakor, omeletter, färsk frukt med mera) och bar in den i vardagsrummet. Till husets inventarier hörde till och med 2 jättesköldpaddor som såg till att gräset i trädgården höll rätt längd.

För att vi skulle kunna utforska ön hade värdinnan ordnat cyklar åt oss (cirka 8 € per dag), och med dem kunde vi ta oss till praktiskt taget alla delar av ön. Vi besökte bland annat Grand Anse och Petite Anse (båda hade mycket kraftiga vågor och det var lite farligt att bada där), samt Anse Cocos, som nås via en något längre stig. På det stora hela tyckte vi dock inte riktigt lika mycket om stränderna här, men antagligen hade vi helt enkelt blivit alltför bortskämda av alla andra fantastiska stränder vi hade sett dittills.

Ett absolut MÅSTE är den berömda vykortsstranden Anse Source d`Argent, som ligger i en park (inträde cirka 100 rupier). I parken finns även en kyrkogård med La Digues äldsta nybyggare, gamla koprakvarnar, ett hägn med jättesköldpaddor, vaniljodlingar med mera. Här är det dock definitivt slut på ”folktomma stränder”. Den som vill fotografera tomma stränder måste vara där mycket tidigt (kl. 9.00–9.30), eftersom rusningen till världens vackraste strand börjar senast omkring kl. 10.00. Trots alla turister var det fortfarande en drömstrand och vår höjdpunkt på La Digue.

Anse Source d’Argent Anse Source d’Argent Längst uppe i norr besökte vi de båda stränderna Anse Servere och Anse Patates. Båda är mycket vackra stränder och var våra bästa snorklingsställen på La Digue. Tidvattenskillnaden är dock mycket stor här, vilket inte direkt gjorde det lättare att snorkla (badskor rekommenderas verkligen).

På stranden blev vi tilltalade av en lokal rastafari, och vi stod och pratade med varandra en bra stund. Det hela slutade med att han bjöd hem oss och erbjöd sig att laga mat åt oss. Först var vi inte riktigt säkra på vad vi skulle tycka om det, men till slut tackade vi ja och blev inte besvikna. Det var den bästa måltiden under hela vår semester. De båda hade verkligen ansträngt sig: grillad barracuda, hemgjorda ananas- och kokosshakes, curryrätter, sallader, kanelris och mycket mer. En riktigt god och mycket rolig kväll.

I övrigt kan vi rekommendera Gala TakeAway, där vi ganska ofta hämtade mat. Alla rätter kostar mellan 45–65 rupier och är utan undantag goda. När vi skulle handla gick vi alltid till STC Supermarket, som har ett mycket stort sortiment och i princip allt man behöver till vardags.

Öns bästa utsikt och vackraste solnedgång får man från restaurangen ”Belle Vue”, som ligger på Nid d´Aigle, La Digues högsta punkt. Om ni bokar i förväg blir ni till och med hämtade av restaurangens transportservice och körda tillbaka efteråt. Taxiresan ingår i menypriset. Det finns ingen à la carte-meny, utan endast en fast meny. Maten var inte dålig, men med 45 € per person var den inte heller särskilt billig. Solnedgången var dock definitivt värd det.

Solnedgång från Belle Vue Restaurant

Sammantaget var Seychellerna betydligt billigare än vi hade befarat på förhand. Den som lagar sin egen mat och bara äter ute då och då betalar inte mer än hemma i Tyskland. Den som däremot prioriterar restaurangbesök och liknande bör vara medveten om att man inte kan räkna med asiatiska priser. Alla pensionat vi valde kan varmt rekommenderas, liksom Seychellerna som resmål i sig.

Den som söker drömstränder – långt från massturismen – har (fortfarande) kommit helt rätt på Seychellerna. Öarna är enkla att kombinera med varandra, och avstånden är korta och resorna smidiga. Det gör att semestern kan bli varierad och att man kan göra mycket – särskilt med hyrbil. För oss var det det perfekta valet!