”Ni har klockorna, vi har tiden”
”Ni har klockorna, vi har tiden”
Så sa en taxichaufför skrattande till oss under färden till flygplatsen, när han frågade om våra intryck från resan till Seychellerna. Och vi avundades honom och alla seychellier som vi hade mött under de senaste dagarna och som verkligen levde så. Man måste först vänja sig vid det – när personalen på restaurangerna strosar så långsamt genom lokalen (vi tyskar förväntar oss ju alltid att allt ska gå undan). Men i slutändan ordnade sig alltid allt: alla blev mätta, fick en inblick i det goda och fantasifulla kreolska köket och dessutom oftast några vänliga ord och framför allt tips inför resten av resan.

Mahé
Ö-hoppning med egen båt

Vandringen över ön till sköldpaddsfarmen är också mycket vacker. Att sköldpaddorna såg lite molokna ut i det tilltagande ihållande regnet hörde liksom situationen till. Vår allra bästa dykupplevelse fick vi utanför St. Pierre.

Den färgstarka undervattensvärlden blev ännu mer spännande tack vare de många sjöborrarna – och på vägen tillbaka till vår katamaran med jollen fick vi sällskap av delfiner. När vi nästa dag närmade oss ön ”Cousin” i strålande solsken imponerades vi redan på långt håll av öns vykortsliknande skönhet. En underbar sandstrand, en ensam person på stranden som senare visade sig vara parkvakt och två halmhyddor. Vi åkte med jollen tills parkvakten gjorde tecken åt oss att vi inte fick köra längre med båten, så vi simmade den sista biten in till land. Som Robinson Crusoe kastades vi upp på stranden av de mycket höga vågorna, och där låg vi först andfådda i sanden. Men tyvärr tog Robinson Crusoe-känslan snabbt slut när parkvakten vänligt men bestämt sa att vi inte fick stanna, eftersom söndagen är ”vilodag” för djur och växter. Det accepterade vi gärna, för Seychellerna är verkligen ett naturparadis som vårdas och skyddas mycket omsorgsfullt av just dessa parkvakter. Tack vare dem kan besökarna fortfarande uppleva så orörda naturområden här på jorden. Det kostar visserligen 38 euro per person i inträde – men det är utan tvekan väl investerade pengar!

För oss var det verkligen värt att boka en av guiderna som väntar på gäster vid entrén. Vår guide ledde oss med stort engagemang och gedigen kunskap genom den här underbara nationalparken och lyckades till och med locka fram den sällsynta ”svarta papegojan” med sina rop. Att vi kunde närma oss alla dessa öar från vattnet gav naturligtvis upplevelsen en alldeles särskild charm – men allt har sitt slut.
La Digue

Mycket riktigt fick vi genast syn på ett brudpar som fulländade filmkulissen. Ja, visst var det mycket vackert – men under resan hade vi redan sett så många drömstränder att vi nästan blev lite chockade över hur mycket folk det var här. På stranden fanns flera försäljningsstånd vars vänliga ägare visserligen pressade underbara färska fruktjuicer – men alltihop blev nästan lite för mycket för oss. Nästa dag cyklade vi därför med våra hyrda cyklar till öns sydöstra kust. Att cykla på La Digue är ett äventyr i sig, för de flesta cyklarna hade knappast varit godkända för trafik i Tyskland. Varken bromsar eller växlar fungerade, så en stor del av sträckan ledde vi helt enkelt cyklarna. Men när vi väl nådde fram blev vi mer än imponerade av de enorma vågorna vid Grande Anse.

Nu förstod man också varför det fanns skyltar med ”Bad förbjudet” överallt. Vågorna dånade högljutt mot den fina sandstranden, och man kunde verkligen se på människorna hur gärna de hade velat kasta sig i dem. Men man ska inte underskatta faran i dessa naturkrafter. En kort vandring till Petit Anse kan också varmt rekommenderas, inte bara för de underbara vyerna längs vägen utan även för den lilla men fina stranden. Men här på Seychellerna tycks det ju inte finnas något annat än fantastiska drömstränder, den ena vackrare än den andra. Vi avslutade helgen på det sagolikt vackra ”Le Domaine de L'Orangeraie”.

Här åt jag inte bara de dyraste, utan även de allra, allra bästa tortellini jag någonsin smakat. När det gäller mat finns det dock ytterligare ett insidertips: hyr en cykel och åk till ”Chez Jules”.

Här sitter man på träbänkar i en liten strandhydda med utsikt direkt över havet. Man kan äta Seychellernas bästa bläckfisksallad, dricka underbart färskpressad juice och blicka ut över havet – tacksam och uppfylld av alla de sagolikt vackra intrycken från de senaste 2 veckorna. Och vi var helt överens: det finns redan här på jorden – paradiset!