Våra Seychellerna
Förberedelserna
Vi ordnade den här semestern praktiskt taget precis före jul. På morgonen fredagen den 22 december pratade jag i telefon med SeyVillas, och tidigt på eftermiddagen lyckades vi få allt klart i sista stund. Utan hjälpen och stödet från SeyVillas hade det varit näst intill omöjligt att ordna resan. De var verkligen otroligt effektiva.
Och på julafton dök det upp en liten ask under granen med några saker för stranden i: en hatt, badkläder, simglasögon, solkräm och … flygbiljetter!
Vi reste alltså den 1 januari: vi två vuxna, fulla av förväntan, och våra två små på 6 och 8 år, även de fulla av förväntan – och med cyklop och simfenor för snorkling. Under dagarna före avresan hade vi nämligen tittat på så många videor och bilder från Seychellerna som möjligt. De är förstås fantastiskt vackra, vilket fick våra förväntningar att stiga ännu mer, särskilt med tanke på all trötthet man bär med sig när julen kommer och all kyla man hunnit samla på sig.
Resan dit
Resan dit var lång och lite besvärlig. Air Seychelles flyttade det direkta flyget från Paris från kl. 22.00 till kl. 08.00 nästa morgon. Men så fort vi kom fram till Mahé och började andas in den varma luften vaknade vi till liv igen. När man kliver av planet – på Mahé finns inga passagerarbryggor, så man går nerför de gamla trapporna direkt till landningsbanan – och promenerar mot terminalen får kroppen ny energi. Trots den ansträngande resan känner man sig genast uppladdad.
Den lokala agenturen Creole, som anlitats av SeyVillas, väntade på oss på flygplatsen och hade redan löst alla problem som flygförseningen orsakat. Tro mig, det var en enorm lättnad!
Praslin
Efter en ofrivillig natt på Mahé på grund av flygförseningen gav vi oss av tidigt nästa morgon mot ön Praslin med dagens första färja. Redan kl. 09.00 satt vi och åt frukost på hotellet Britannia. Strax därefter kom hyrbilen – den levererades till hotellet medan jag smuttade på en kopp kaffe – och så gav vi oss ut för att upptäcka Praslin.
Frågan var bara: vart skulle vi åka? Norrut, söderut eller tvärs över ön? Vi valde att köra norrut mot flygplatsen, men alla längtade efter att få se havet. Nästan direkt stannade vi längs vägen, klev ur och sprang mot vattnet, som bokstavligen låg ett stenkast från bilen. Vi blev helt mållösa. Medan vi fortfarande stod där med öppna munnar och doppade fötterna i Indiska oceanens ljumma vatten simmade en liten haj, ungefär en halv meter lång, förbi framför oss, mindre än 2 meter från vattenbrynet.
Vi hade precis kommit fram … om allt här var så här vackert, vad väntade då? Förväntningarna steg ännu mer, och fulla av energi åkte vi vidare till den första riktiga stranden, lite längre norrut: Anse Kerlan. Äntligen fick vi njuta av den fina vita sanden och det ljumma havet.
De 3 dagarna på Praslin gick fort, otroligt fort, och vi tog vara på varenda stund. Vi körde kors och tvärs över ön för att upptäcka dess många vackra platser, men hann förstås långt ifrån se allt. Vi blev särskilt imponerade av dagen på Anse Georgette, som många anser vara öns vackraste strand. Den ligger inne på resorten Constance Lemuria, och vi fick komma in tack vare att vår lokala agent hade bokat åt oss samma dag som vi anlände. Om ni vill besöka den här fantastiska stranden, glöm inte att boka i förväg!
La Digue
Men så blev det dags att resa vidare, och tidigt på morgonen den 6 januari stod vi vid färjeterminalen i Baie Ste Anne, redo att gå ombord på färjan till La Digue. Överfarten tog bara 15 minuter. Den lokala agenturen Creole gav oss oklanderlig service, faktiskt under hela resan. Inte en enda minuts försening vid något av våra bokade möten eller någon av transferresorna.
Redan när vi anlände till hamnen på La Digue förstod vi att den här ön var något alldeles särskilt. Vi möttes av de enorma klippblocken vid fyren och en färg på vattnet som gjorde oss mållösa. Så fort vi klev av väntade taxin som körde oss till Pension Fidele där vi skulle tillbringa våra 4 dagar på La Digue.
Ägaren Josette gav oss ett varmt välkomnande. Vi installerade oss, kom överens med henne om halvpension – frukost och middag för 27 € per vuxen och halva priset för barn – och hyrde cyklar för 7 € per cykel och dag. Redan kl. 10.00 var vi ute på vägarna för att upptäcka ön.
Vi cyklade norrut och hann inte ens 2 km till stranden Anse Severe innan vi fick vår första överraskning på ön: vid vägkanten väntade en jättesköldpadda på oss!
Vi stannade häpet – jättesköldpaddor finns bara på Seychellerna och Galápagosöarna. Barnen var överlyckliga och matade den, fick några oavsiktliga små bett, och vi tog mängder av foton och videor innan vi fortsatte. Vi följde vägen, stannade till här och där och åt lunch på Le Domaine de L’Orangeraie i norra delen av ön. På eftermiddagen bestämde vi oss för att åka till vad som anses vara en av världens vackraste stränder, nämligen Anse Source d'Argent.
För att komma in måste man passera L’Union Estate, en privat egendom med vaniljodlingar, ett enormt klippblock med ett tjugotal jättesköldpaddor vid foten, den tidigare ägarfamiljens historiska begravningsplats och några äldre byggnader. Vuxna betalar 115 SCR, cirka 7 €, medan barn går in gratis.
Efter att ha cyklat en bit inne på egendomen lämnade vi cyklarna och fortsatte till fots. Det vi fick se framför oss gjorde oss helt förstummade. Jag har svårt att beskriva det med ord. Bilderna visar hur vackert det är, men att faktiskt vara där är ovärderligt. Först och främst blev vi förvånade över hur få människor vi såg. Jag antar att många gör dagsutflykter till La Digue från Mahé eller Praslin och därför åker tillbaka på eftermiddagen. Sedan slogs vi av landskapets variation, med små vikar som avlöste promenadstråk bland enorma granitblock och frodig grönska.
Överlyckliga återvände vi till vårt pensionat, där en fantastisk kreolsk middag väntade på oss: fisk till oss, kyckling till barnen, grönsaker och hur mycket öl vi ville. Så såg det ut varje kväll under vår vistelse på La Digue, med olika menyer varje dag som vi kom överens om med Josette på morgonen.
Nästa morgon bestämde vi oss för att korsa ön och ta oss till stranden Grand Anse. Den 4 km långa vägen var enkel under större delen av sträckan. Det var bara mot slutet som uppförsbackarna blev lite mer krävande, men vi lät oss inte avskräckas utan klev av och ledde cyklarna en bit.
När vi kom fram till Grand Anse tappade vi andan. Havet hade en så intensiv turkos färg att vi knappt kunde tro våra ögon. Dessutom var solen otroligt stark, och vi såg inte en enda människa, bara små hyddor byggda av palmgrenar. Vi förstod snabbt varför: stranden är mycket bred och det finns ingenstans att söka skydd från solen! Vi anpassade oss och byggde en liten hydda av några övergivna käppar och grenar som vi hittade intill stranden. De hade uppenbarligen använts för samma ändamål dagarna innan.
Sedan blev det förstås ett dopp. Det var varmt, och efter allt arbete med att bygga hyddan förtjänade vi verkligen en välförtjänt belöning!
På kvällen återvände vi och åkte till hamnen för att ta något att dricka. Vi stannade vid stranden framför Fish Trap – dit vi skulle återvända även under de följande dagarna – och njöt av en fantastisk solnedgång.
Den tredje dagen på La Digue bestämde vi oss för att ta oss runt ön via den norra udden. Vi stannade vid Anse Grosse Roche på öns östra sida, där vi hittade ännu en drömstrand, helt öde och bara vår. Barnen snorklade medan vi vilade och återigen njöt av öns varma luft.
Vår näst sista dag på ön ägnade vi åt Anse Source d’Argent – det kunde inte ha blivit på något annat sätt. Vi tog mängder av foton och videor, det var väldigt lite folk och vi njöt till fullo. I den enkla lilla strandbaren åt vi ett enormt fat med frukt. På eftermiddagen gjorde lågvatten det möjligt att ta en lång promenad söderut genom det grunda vattnet. Våra ögon tog in landskap och stränder som vi aldrig kommer att glömma. Den sista dagen och våra sista timmar valde vi att tillbringa på stranden Grand Anse, där vi ännu en gång möttes av ett fantastiskt hav som vi badade i om och om igen.
Hemresan
Den långa hemresan började med färjan till Praslin. Vid färjeterminalen väntade en bil från den lokala agenturen Creole, som körde oss till flygplatsen. Där tog vi det lilla planet som på 15 minuter förde oss tillbaka till Mahé. Sedan flög vi med Air Seychelles till Abu Dhabi, mellanlandade och tog den sista sträckan till Rom med Alitalia.
