La Digue och Praslin – något för alla

Vi var på Seychellerna i två veckor i juni 2018 och besökte öarna La Digue och Praslin. Efter landningen på Mahé hade vi egentligen tänkt ta färjan klockan 9 till La Digue, som vi hade bokat via Seyferry. Men eftersom vårt flyg landade för sent missade vi den. På Seyferrys webbplats står det att ombokning är kostnadsfri, så vi utgick från att vi utan problem skulle kunna ta nästa färja. Det gick också bra att boka om till nästa färja till Praslin, men för färjan därifrån till La Digue skulle vi plötsligt betala en gång till, eftersom den tydligen trafikeras av ett annat färjebolag. Det framgår inte av Seyferrys webbplats.

Med SeyVillas gick däremot allt smidigt. Efter en gungig överfart på 75 minuter kom vi äntligen fram till La Digue, där vi blev hämtade direkt i hamnen. Vi bodde 5 nätter på Buisson Guest House hos Charles och Doris. Efter ett otroligt varmt välkomnande kände vi oss genast som hemma hos dem. Rummet var omsorgsfullt inrett, och pensionatet ligger i en vacker trädgård med en takförsedd terrass där frukosten också serveras.

Det är svårt att göra La Digue rättvisa med ord. Den lilla ön är ett riktigt paradis. Oavsett var man tar sig ner till havet hittar man en vacker, nästan folktom drömstrand som alltid skiljer sig från de andra på något sätt. Ibland finns där en lutande palm som man kan sitta på (Anse Severe), ibland några ovanligt formade klippor och någon annan gång en fond av La Digues vildvuxna kullar.

Vi tyckte framför allt att Anse Severe och Anse Patates var utmärkta för snorkling. Förhållandena varierar beroende på om det är ebb eller flod för tillfället (tiderna kan man fråga om på turistinformationen i hamnen). Vid ebb är vattnet lugnare och grundare, på vissa ställen till och med för grunt för att snorkla. Vid flod kan man till exempel vid Anse Severe simma ut över revkanten och se massor där.

Jättesköldpadda Totalt sett har vi aldrig tidigare sett så många olika och färgglada fiskar. Höjdpunkterna under snorklingen var två havssköldpaddor, en vid Anse Source d'Argent och en vid Anse Severe. Livet på La Digue känns mycket mer avslappnat än någon annanstans. De flesta tar sig fram till fots eller med cykel, och bara då och då ser man en bil. Det verkar knappt finnas några staket heller. Man stöter på mängder av höns, katter och hundar, ibland getter och kor och – allra bäst – jättesköldpaddor! Sköldpaddorna är inte bara fantastiska att titta på, de brukar inte heller ha något emot att bli kliade på den långa, skrynkliga halsen. Om man ger dem blad att äta lyfter de nyfiket på huvudet, och då kan man ta unika bilder.

På Praslin bodde vi på Le Relax St. Joseph Guest House i Grand Anse. Rummet var fint inrett och mycket stort, med gott om sittplatser både inne och ute. Vid Grand Anse samlas det, precis som man kan läsa överallt, sjögräs i juni. Trots det är den enorma bukten värd ett besök. Det är fascinerande att se hur vattnet drar sig tillbaka vid ebb och hur man kan vada genom det grunda, lugna, turkosfärgade vattnet ända ut till revkanten, vilket vi också gjorde. Vid flod täcker vattnet däremot hela stranden. På ett ställe vid flygplatsen når det nästan ända fram till vägen, och där är vattnet vildare och mörkare på grund av sjögräset och sanden som virvlas upp. Från just denna plats vid flygplatsen fick vi se en vacker solnedgång vid flod.

Solnedgång vid Grand Anse På Praslin tog vi oss runt med buss, vilket verkligen är en upplevelse man inte bör missa. Man betalar 7 SR när man kliver på, oavsett hur långt man ska åka, och sedan börjar en stundtals fartfylld färd. Särskilt vägen förbi naturreservatet Fond Ferdinand var på sina håll mycket brant och smal, vilket gjorde resan äventyrlig. De första 2 dagarna fick vi alltid vänta väldigt länge på bussen. I efterhand förstod vi att det berodde på att bussarna går betydligt mer sällan på helgerna. När vi väl hade fått en busstidtabell i receptionen på hotellet som hörde till vårt pensionat – fråga absolut efter en sådan! – fungerade bussresandet utan problem, eftersom bussarna faktiskt går väldigt ofta på vardagar. På Praslin tyckte vi särskilt mycket om Anse Volbert (Cote d'Or) och Anse Georgette. För att besöka den sistnämnda måste man anmäla sig på Constance Lemuria Resort minst 1 dag i förväg och sedan promenera över golfbanan till stranden. Längs hela sydkusten är det mycket vågor i juni, och vattnet är oroligt på grund av sydostmonsunen. För snorkling är det därför bättre att ta sig till nordkusten. I det grunda vattnet vid Anse Volbert (Cote d'Or) såg vi till och med en rocka.

Där lät vi oss dessutom övertalas av King Creol att boka en båtutflykt till Curieuse Marine National Park och St. Pierre, men den blev aldrig av. Vi fick ägna en hel dag åt att försöka få tillbaka vår handpenning, trots att vi hade kontrollerat att arrangören var licensierad. Till slut fick vi bara tillbaka pengarna tack vare hjälp från vårt hotell, vars extraordinära insats vi är mycket tacksamma för. Vi skulle rekommendera alla att boka en sådan utflykt i förväg eller åtminstone först leta efter arrangörer med goda omdömen på nätet.

Näst sista dagen flög vi till Mahé med ett av de små propellerplanen för att tillbringa den sista natten där före hemresan följande morgon. Redan den lilla flygplatsen på Praslin är värd ett besök, men själva flygningen var ännu mycket mer intressant. Med fantastiska vyer över Praslin, Cousin, Cousine och till sist Mahé gick flygresan väldigt fort. Det gick inte att jämföra med den långa, gungiga färjeöverfarten som gjorde oss båda illamående. Dessutom var flyget knappt dyrare när man räknar in kostnaden för taxi eller transferbuss från flygplatsen till hamnen i färjepriset.

Vår sista natt tillbringade vi sedan på MARL Self Catering, en trevlig och ganska stor lägenhet som vi framför allt hade valt för närheten till flygplatsen. Men vi insåg att vi mycket väl hade kunnat stanna där längre. Åtminstone om man har hyrbil, eftersom det är en bit till närmaste strand. På Mahé tillbringade vi sedan en fin dag vid Anse aux Pins och besökte huvudstaden Victoria, innan det följande dag var dags att åka hem igen med ett visst vemod.

Anse Aux Pins Sammantaget är Seychellerna ett verkligt paradis, och särskilt La Digue har fått en alldeles speciell plats i våra hjärtan (bild 9). David och Larissa