Den 29 september 2018 skulle bli en fin dag under vårt år. Det var nämligen just den dagen som vi påbörjade vår flygresa åt sydost, mot Seychellerna. Vi är en harmonisk familj på tre personer, inklusive en son.
Eftersom vi redan hade rest runt i södra Thailand under våren hoppades vi att den här semestern skulle överträffa våra senaste upplevelser och att vi, trots de kanske något liknande omgivningarna, skulle få många nya intryck.
Resan började med ett flyg från Berlin Tegel till London, varifrån vi sedan hade en riktigt avkopplande flygning med British Airways till Victoria. Precis som en stor del av turisterna tog vi oss efter biltransfern till hamnen direkt vidare mot Praslin.
Praslin
Överfarten beskrivs nog bäst som något guppig. När vi kom fram var den grönaktiga färgen i våra ansikten långt ifrån det enda färgstarka – tvärtom strålade juvelen Praslin emot oss i all sin försommarprakt. Vi blev hämtade av en vänlig öbo och åkte tvärs över ön för första av många gånger, samtidigt som vi beundrade öns minst sagt fantastiska växtlighet. Många serpentinkurvor senare anlände vi till vårt boende för de kommande fyra nätterna, Ocean Jewels Resort
vid Grand Anse.
På grund av sjögräset som förekommer under den här årstiden gick det visserligen inte att bada i havet, men den underbara utsikten över vår privata trädgård med solstolar och strandförbindelse, ända bort till Indiska oceanen som låg bara cirka 20 meter från vår terrassdörr, vägde upp mycket (vi bodde i den stora villan på första raden). Bostaden i två våningar var egentligen alldeles för stor för oss tre, men vi hade en avkopplande och härlig tid på den stora ytan med kök, tre badrum samt vardagsrum och matplats. Det berodde inte minst på den supervänliga personalen kring föreståndaren Paul, som gav oss många bra utflyktstips.
Ett av hans tips tog oss redan den första dagen till Anse Lazio. Vi tog oss dit med hyrbilen. Vägarna på Praslin håller i sig inte dålig kvalitet, men har på sina håll enorma stigningar (vi upptäckte 30(!) %) och ännu skarpare hårnålskurvor. En liten bil som vår Kia Picanto hade visserligen svårt för de brantaste backarna ibland, men på det stora hela var den fullt tillräcklig och pålitlig – det blir ju inga långa bilresor på den lilla ön. Vi tyckte mycket om de här turerna, och de ledde även till flera fantastiska upptäckter.
Väl framme vid Lazio njöt vi först av solen, vilket vi verkligen behövde efter den ansträngande resan, trots den tyska rekordsommaren. När vi hade vilat tillräckligt testade vi vår nya GoPro i det härliga havet och njöt av det varma vattnet. Till skillnad från vid många andra stränder på Seychellerna kunde man här gå ut i vattnet utan att stöta på vassa stenar. Även vår drönare tog några enastående bilder. Vi tycker verkligen att alla besökare bör ta en titt på den närliggande bukten till vänster, som går att nå till fots. Med lite tur är ni nästan helt ensamma där, även om stranden i allmänhet är långt ifrån överfull. Anse Lazio
På vägen tillbaka gjorde vi även en avstickare till utsiktsplatsen Zimbabwe, men den kan man lugnt hoppa över: efter en kurvig bilresa möts man högst upp av ett avspärrat område, och utsikten över regnskogen är inte direkt värd omvägen.
Den 2/10 besökte vi nästa drömstrand: Anse Georgette, som också ligger i norra delen av Praslin. För att komma hit behövs ett tillstånd som måste sökas i förväg, eftersom hotellet som äger strandområdet inte vill ha alltför många gäster. Stranden, som ligger inbäddad mellan klipporna, var därför ganska tom och framför allt som hämtad ur en bilderbok – fast ännu vackrare. Anse Georgette
Efter ett tag behövde vi dock lite omväxling, så vi lämnade den charmiga stranden och kastade oss, precis som det närliggande vattenfallet, in i Vallée de Mai och därmed ut på äventyr. Det blev inte riktigt så äventyrligt som vi hade hoppats, men det var ändå inte illa. Vi gick in i parken med en mer eller mindre kunnig, men mycket vänlig guide. Djurlivet var inte direkt överväldigande. Vi såg bara en orm, geckoödlor och svarta papegojor på avstånd. Något man däremot inte kunde undgå var coco de mer-palmen med sina frön och frukter. Utan tvekan imponerande, men efter ett tag blev det lite tröttsamt att hela tiden få höra hur man skiljer han- och honträd åt. Även den långa rundleden (som vi gick utan guide) gick visserligen genom en fantastisk regnskog, men saknade särskilda höjdpunkter. På det stora hela var det inte riktigt värt alla pengarna, men det var inte heller någon stor besvikelse. Det finns gott om annan regnskog att se på Seychellerna. Vallée de Mai
För att avrunda både denna fantastiska dag och vår tid på ön bestämde vi oss för att även göra en kort tur genom södern. Där finns många spektakulära vägar och pittoreska små bukter, som alla är värda en kort avstickare och dessutom oftast ligger mycket nära vägen.
Den 3/10 väntade en utflykt som vår lokalkunniga hyresvärd också varmt hade rekommenderat. På hans inrådan bokade vi hos Sagittarius Boat Excursions, i närheten av Paradise Sun Hotel, en transfer till Curieuse Islet och tillbaka. På hotellets parkering går det för övrigt utmärkt att parkera. Det här var definitivt ett bra val. Med en liten båt kördes vi till vårt resmål på mindre än en kvart. Våra förväntningar var ungefär lika stora som de första varelserna vi mötte på ön: de imponerande jättesköldpaddorna gjorde att vi redan efter några sekunder visste att besöket var helt rätt beslut. Dessa varelser var lika imponerande som glupska, så vi fick ofta plocka nya blad att mata reptilerna med. Vi fotograferade naturligtvis lika flitigt som djuren slukade sitt gröna foder. Ett riktigt bra tips för att ta en bild med en sköldpadda som sträcker på sig är följande: klia sköldpaddan på halsen. Den kommer att tro att ni tar bort parasiter och sträcka huvudet mot himlen för att ni ska fortsätta. På så sätt är det inte särskilt svårt att ta ett fantastiskt foto i ögonhöjd med reptilen. På Curieuse
Efter en lång stund med våra nya djurvänner bestämde vi oss för att ge oss ut på den obligatoriska vandringen tvärs över ön till Doctors House, som vi nådde efter ungefär en timmes ganska krävande vandring. Längs vägen är det klokt att hålla utkik efter de många spindlarna, som sitter i sina nät och ser lika hotfulla som fascinerande ut. Det är också imponerande att beskåda alla mangroveträd, palmer och krabbor som man stöter på längs vägen. På den vackra stranden vid det mindre spektakulära läkarhuset väntade vi några minuter tills den lilla båten hämtade oss igen vid den tid vi hade bestämt i förväg.
La Digue
Följande dag präglades av båtresan till La Digue. Den var betydligt mer turbulent än den första, men också klart kortare. Trots att vi färdades på vatten anlände vi helt mörbultade till den underbara ön. Med ett av de få motoriserade transportmedlen på La Digue kördes vi till det närbelägna Le Repaire Boutique Hotel, som skulle bli vårt hem under de kommande fem nätterna. Eftermiddagen tillbringade vi vid Anse Severe i norr. Stranden var mycket vacker, men havet var för grunt för att bada den dagen.
Den 5/10 hämtade vi cyklarna som vi hyrt via hotellet (här tar man sig praktiskt taget överallt på två hjul) och gav oss iväg mot den världsberömda Anse Source d'Argent. Inträdet på 115 rupier var mer än väl värt pengarna. Efter några hundra meter, då man passerar några jättesköldpaddor (tyvärr bara i en inhägnad), kunde man skymta de första delarna av stranden. Vikarna som följde var rena drömmen, med turkosblått och kristallklart hav. Vi var dock inte de enda som hade hört talas om platsens skönhet, så det var ganska mycket folk där. Anse Source d'Argent
De två följande dagarna tillbringade vi på andra sidan ön vid Grand Anse, Petite Anse & Anse Cocos. Cykelturen dit är fullt möjlig, men särskilt på vägen tillbaka väntar en brant stigning där en del till och med måste kliva av cykeln. Vid Grand Anse parkerar man cykeln. Jag rekommenderar att ni slår er ner under palmskjulen längst till vänster på stranden, eftersom det i stort sett är den enda platsen med skugga. Det är gratis, men det uppskattas, och rekommenderas även, att köpa en kokosnöt för 50 rupier av den otroligt vänliga ägaren till kokosnötsståndet där. De med stjärnfrukt är särskilt utsökta. Det är också väldigt roligt att kasta sig i havet tack vare de mäktiga vågorna, men man bör hålla sig nära stranden eftersom strömmen är stark.
Vid Petite Anse, ytterligare 15 minuters vandring bort, gäller ungefär samma sak, förutom att skjulen där kostar 100 rupier och då ingår en kokosnötsprodukt.
Anse Cocos är också liknande, men här finns inga skjul, däremot några få träd som ger skugga. Eftersom det krävs en 30 minuter lång vandring genom regnskogen för att ta sig dit är det inte heller särskilt mycket folk på den stora stranden. I det skyddade området längst till vänster går det dessutom utmärkt att bada och snorkla. Anse Cocos
Den 8 oktober återvände vi sedan till Anse Source d’Argent. Än en gång hade vi tur med valet av plats och tillbringade en härlig dag där. Den här gången var havet betydligt grundare, så det gick också utmärkt att snorkla mellan de två första vikarna. Man fick faktiskt se en del fantastiska havsdjur, till exempel fiskar. En undervattenskamera är verkligen värd att ha med sig. Med en måltid på Gala Imbiss längs vägen (ovänlig personal, medelmåttig smak, utmärkt pris) avslutades vår sista dag på La Digue.
Mahé
Den 9/10, och det kändes som om det också var den 9:e eller 10:e båttransfern. Inte heller dagens sträcka till huvudön Mahé var någon dans på rosor, snarare som att rycka upp rosorna. Tyvärr belönades vi inte med vackert väder. Efter drygt en timme anlände vi till hamnen, eskorterade av några stora fiskebåtar. Victoria är inte precis Mahés vackraste plats, så efter transfern till Beau Vallon och efter att ha installerat oss på Hanneman Holiday Residence (mycket stora lägenheter, vänlig tysk ägare) gav vi oss nästa morgon ut på en rundtur på ön.
Det var vår hyresvärd som tipsade oss om detta, och vi hade bokat en liten hyrbil i förväg. Till vår otur var himlen återigen mulen och regnig, vilket förstås inte gjorde ön mindre vacker. Vi började med att köra norrut mot North Point och stannade vid några kuststräckor för att fotografera. Sedan begav vi oss söderut, passerade Victoria och fortsatte till flygplatsen. Det är rekommenderat att välja vägen genom inlandet eftersom den är vackrare. Motorvägen kör man ändå på vid avresan. Därefter korsade vi bergen och körde norrut igen, ända till nationalparken. Där gjorde vi två korta men trevliga stopp vid Tea Factory och vid missionsruinerna. På båda platserna har man en fantastisk utsikt. Tefabrik på Mahé
Dagen avslutades med att vi återvände till hotellet och tog en sista kort simtur, vilket går alldeles utmärkt i Beau Vallon-bukten.
Nästa dag var vår semester på Seychellerna tyvärr över. Tidigt på morgonen blev vi hämtade och flög tillbaka till Berlin via London Heathrow.
Tack så mycket för att ni har läst min berättelse uppmärksamt ända hit. Jag hoppas att jag har kunnat ge er några användbara råd och öka er längtan efter en semester på Seychellerna.
