Seychellerna … för omväxlings skull!
Jag är en stor älskare av Maldiverna, som sedan flera år tillbaka har varit mitt självklara resmål, och det är inte särskilt svårt att förstå varför: en liten ö långt ute i Indiska oceanen, långt från trafik och oväsen, minimalt med bagage, ett fantastiskt och lättillgängligt korallrev, obeskrivliga färger både över och under vattenytan och ständigt nya upplevelser, oavsett tid på dagen. Jag behöver inget mer…..!!!
Men nyfikenheten får en ibland att vilja prova något nytt, och det var precis vad som hände mig. Jag lade Maldiverna åt sidan för ett tag och satsade på Seychellerna.
Efter noggranna överväganden och en hel del efterforskningar valde jag SeyVillas, inte minst tack vare den mycket snygga, innehållsrika och lättnavigerade webbplatsen, där man framför allt kan sätta ihop skräddarsydda paket utifrån resans längd, valet av öar och budgeten.
När vi hade bestämt oss för en resa på cirka 2 veckor valde jag att bara bo på 2 öar: Silhouette och La Digue.
Den första valde jag eftersom informationen på webbplatsen väckte mitt intresse, men framför allt tack vare det föreslagna boendet La Belle Tortue, som genast gjorde mig nyfiken med sitt begränsade antal gäster – strax över 15! Den andra valde jag eftersom den kanske är en av de mest kända och välbesökta öarna.
Bokningen slutfördes smidigt, och både den fortsatta kommunikationen och resedokumenten från SeyVillas var helt till belåtenhet, även efter att jag bett om några ändringar som snabbt genomfördes.
Silhouette
Äntligen bär det av. Flygresan med Emirates går lugnt till och vi anländer i tid till Mahé, där en representant från Creole väntar på oss. Det är den turistservicebyrå som SeyVillas anlitar för logistiken på öarna. Efter att ha kontrollerat våra dokument överlämnar hon oss till en chaufför som kör oss till Bel Ombre Jetty för ombordstigning. Efter cirka 20 minuter kommer vi fram till en liten hamn, och efter en kort väntan går vi ombord på båten till Silhouette. Överfarten tar cirka 45 minuter.
På avstånd ser ön bergig och lummigt grön ut, till synes helt utan stränder. Men när båten svänger in mot hamnen förändras utsikten: till höger syns genast en mycket lång vit strand, till vänster en mindre strand och i mitten den lilla hamnen. Havets färger är fantastiska.
Emmanuel väntar på oss med en skylt i handen och ett stort leende. Senare upptäcker vi att han är resortens allt-i-allo, inklusive kock. Han kör oss i en liten elbil den korta sträckan från hamnen till resorten – jag skulle säga ungefär 250 meter – och lämnar oss i Mariannicks händer. Efter att ha berättat om öns alla hemligheter visar hon oss till vårt rum: fint, rymligt, rent, precis vid havet och lagom luftkonditionerat, vilket behövs eftersom det är väldigt varmt. Äntligen är vi här, och nyfikenheten är stor.
Hotellet La Belle Tortue är enkelt, ligger direkt vid havet och omges av en fantastiskt vacker natur. Tack vare det lilla formatet och de trevliga värdarna råder här en familjär stämning. Under vår första middag är vi bara 4 personer i restaurangen, fördelade på 2 bord!!
Menyn är densamma för alla: en förrätt, en huvudrätt och en dessert. Emmanuel visar sig vara en utmärkt kock, och i rollen som servitör förklarar han noggrant hur rätterna är tillagade. Menyn varierar varje kväll och består till största delen, om inte uteslutande, av fisk.
Under våra dagar här utforskar vi inlandet, men framför allt de vackra stränderna runt ön. De som imponerar mest på oss är Presidential Beach och Anse Patates, som också är lättast att nå. Vi väljer medvetet bort några av de andra stränderna eftersom de är svåra att ta sig till och kräver vandringar genom inlandet. Med tanke på den intensiva, fuktiga värmen är det verkligen inga enkla promenader.
Som väntat får vi förstås uppleva några plötsliga tropiska skyfall, och de varar minsann inte alltid bara några minuter, som man kan läsa!
När det gäller möjligheterna till snorkling kan jag inte dölja min besvikelse över havsbottnen runt ön: sparsamt med koraller, mestadels döda och grå, och få fiskar. Dessutom är det besvärligt att ta sig i vattnet på grund av de ständiga vågorna, som är mer eller mindre hanterbara! Här saknar jag verkligen Maldiverna.
La Digue
Så kommer dagen för resan vidare till La Digue. Vi tar farväl av Emmanuel och Mariannick, inte helt utan att bli lite rörda… vi har verkligen haft det bra.
Båtresan och transfern till Victoria Jetty, där båten till La Digue avgår, går helt enligt tidtabellen. Däremot måste vi vänta i cirka 3 ganska tråkiga timmar före ombordstigningen. Eftersom det är söndag är det ingen större idé att åka in till centrum, då många butiker är stängda.
Det börjar regna, så vi söker skydd på Creoles kontor. Vi växlar några ord på italienska med den trevliga Nadia och… regnet fortsätter!
Äntligen går vi ombord på båten till La Digue via Praslin, där båtbytet sker mycket snabbt och smidigt. Vi kommer fram till La Digue och det regnar fortfarande. Transfern till Domaine Les Rochers går som planerat. Där väntar Costas, som bjuder oss på något att dricka och berättar om ön innan han visar oss till rummet. Med tanke på kvällsvädret – det regnar fortfarande – väntar vi till nästa dag med att bilda oss ett ordentligt intryck.
Det är ett mycket vackert boende i en fantastisk park. Rummet är rymligt och rent, och det finns en korg med färsk frukt samt ett kök, som delas med rummet intill. Köket är utrustat med vatten, läsk, te, kaffe, bröd, smör och ägg – precis vad som behövs till frukosten nästa morgon.
Efter en god natts sömn tittar solen lyckligtvis fram lite nästa dag, och hela omgivningen förändras radikalt… dags att upptäcka La Digue, först till fots och sedan, precis som alla andra, på en hyrd cykel för cirka 7–8 euro per dag. Man får bara hoppas att man lyckas få en av de… mindre skrangliga. Här finns massor av italienare – så mycket för den ekonomiska krisen! – hela familjer… och de hörs… särskilt romarna!
Dagarna går snabbt medan vi utforskar de vackra stränderna. Grand Anse förtjänar ett särskilt omnämnande: otroligt vacker, kritvit, mycket ren och folktom… om man kommer tidigt!
Däremot kan jag inte dölja min besvikelse över den berömda Anse Source d'Argent, som vid vårt besök är full av alger och ganska smutsig, förmodligen efter nattens oväder… det var helt enkelt inte rätt dag för att uppskatta den.
Åskvädren med tillhörande skyfall har nu blivit ett återkommande inslag, och man får stå ut med ett om dagen. Men det var väntat och hör till både platsen och årstiden.
Det är lätt att stöta på jättesköldpaddor eller charmiga eremitkräftor, och det är trevligt att stanna till och dricka en smoothie på färsk frukt som tillagas framför ögonen på en. Efter krävande dagar av cykling upp och ner över ön återvänder vi till paradiset Domaine Les Rochers, där flera småfåglar, våra trogna frukostgäster, väntar på oss.
Under 3 kvällar äter vi middag på Repaire och skämtar på Brescia-dialekt med den trevlige pizzabagaren Remo och hans fru Nicoletta, som sköter det mesta ute i restaurangen.
När det gäller snorklingen gäller samma sak som på Silhouette: en total besvikelse.
Just när man börjar känna sig hemmastadd och verkligen njuta av öns skönhet kommer den sorgliga avresedagen. Vi väntar förgäves på transfern till hamnen, som är bokad till 11.45 – båten avgår 12.30 – men när ingen har dykt upp klockan 12.05 kör den otroligt vänlige Costas oss själv direkt till kajen, så att vi kan avgå helt enligt tidtabellen.
Ett särskilt tack till Costas och hans fru Paula för deras vänlighet, förståelse och hjälpsamhet med att ordna en sak jag hade bett om. Än en gång, ett varmt tack.
Transfern går helt enligt tidtabellen, men vi har ett glapp på cirka 7 timmar – ankomst till flygplatsen klockan 14.00 och flygets avgång klockan 21.00 – vilket jag löser genom att själv hyra ett rum i Beau Vallon under några timmar.
Vi kommer tillbaka till Italien utan problem, med känslan av att ha upplevt en oförglömlig resa i en frodig och mäktig natur som gör sig påmind överallt. Snorklingen… den får jag ägna mig åt på Maldiverna!
